.

Det var inte omöjligt. Jag har klarat det. Att slå världsrekord i ultradistans på roddmaskin.
25-26 september 2010 blev jag världsrekordhållare.

torsdag 31 mars 2011

...och så var det dags igen...

Feber och förkylning igen. Jag har verkligen inte haft tur på skade- och sjukdomsfronten. Det finns bara en sak att göra: ta fram det tunga artilleriet.

Min råsaftcentrifug är en av favoritprylarna i köket, ändå kommer den allt för sällan till användning. Jag tog igen en del av det idag och fixade ihop 1 liter "skrämma-förkylning-på-flykt-juice". Med en blandning bestående av äpple, morot, citron och ingefära hoppas jag att antioxidanter och annat ska hjälpa mig i kampen mot förkylningen. Ett extra plus är att det smakar så gott!

onsdag 30 mars 2011

The Gym, part 3: När glädjen försvunnit

Följetongen fortsätter när våren gör sitt intåg. På gatorna går vårrusigt försälskade par hand i hand. I rabatterna börjar knoppar dyka upp ur den mörka jorden. Världen lyser upp lite extra under de allt varmare dagarna men i gymmet är det någonting som har slocknat.

Känslan av nystart som lyste från personerna i träningslokalen under vintenr är borta. Kvar finns rutin utan glädje. Kanske beror det på att våren är hetsig och kräver mycket, att det finns måsten att ta hand om som tar bort träningsglädjen. Kanske beror det på en känsla av instängdhet som kommer från att ändrade omständigheter gör det svårt att träna som man vill. Eller kanske beror det på avudsjuka och svartsjuka, hur märkligt det än låter.

Vad det än beror på har killen som började exprimentera med funktionella övningar gått tillbaka till sitt gamla invanda program, tjejen med nytändningen har kommit till gymmet allt mer sällan och killen som trodde sig ha hittat rätt har slutat le med ögonen.

Jag hoppas på en ljusare fortsättning....

tisdag 29 mars 2011

Det började med....

....en artikel i den här tidningen som jag köpte för några år sedan. Och en artikel om hur bara 20 min roddmaskinsträning 3 gånger/vecka kan förändra och förbättra konditionen. Så lätt kan det ibland vara att fastna för någonting helt nytt och utmanande. Vad som hände sedan vet ni redan.

måndag 28 mars 2011

Uppladdning inför löpning

Jag har ett problem. Med löpningen. Benen tar inte slut, orken tar inte slut, jag blir inte jätteandfådd. Men. Jag får håll. Det spelar ingen roll om jag struntar i att äta 3 timmar innan löppasset eller gör annat som traditionellt sett motar bort håll. Ingenting har hjälpt. Förrän nu.

Lösningen var helt klart oväntad och jag är tveksam till att den är hållbar i längden. Det startade med att jag bjöd hem några vänner på kakfrossa igår. Med 10 sorter på bordet blev det sockerchock av stora mått och under lång tid. Kakor är underbara och jag älskar att baka! Att dessutom få prata strunt med älskade vänner är oslagbart.

Någon lunch i vanlig mening fick inte plats, magen var full av apelsinbiskvier, muffins och morotskaka. Ett par timmar efter den sista tuggan sött drog jag till sist på mig löparkläderna och gav mig ut. Det var den bästa löprundan någonsin! Inte minsta tillstymmelse till håll, löpningen gick lätt och det kändes helt enkelt bara bra! Att tokäta kakor innan träning är som sagt inte en hållbar lösning, men nu har jag i alla fall lite hopp om att löpning kan vara något för mig!

fredag 25 mars 2011

Ifrånsprungen av en tant

De senaste dagarna har mitt huvud varit fullt av förändringstankar. I ett försök att skingra mina funderingar gav jag mig ut på en löprunda igår.

Solen strålade och gruset knastrade under fötterna där jag långsamt tog mig fram. Långsamt ja. Några hundra meter framför mig gick en äldre dam med hatt, rollator och ljusbrun kappa. "Du behöver inte springa ikapp någon, du tar det här i ditt eget tempo." tänkte jag för mig själv. Några minuter senare vad damen fortfarande lika långt bort. "Men det var väl själva &#&## att jag är så långsam!" var tanken som for genom huvudet. "Jag kan lika gärna lägga av för det här är bara löjlig, jag kan inte ens springa om en tant som är ute på promenad!"

Ändå fortsatte jag och till sist sprang jag om damen, som visade sig vara en ganska ung kvinna ute på rask promenad med en barnvagn. Att lyssna på sig själv är många gånger bra, men ibland kan det vara en bra idé att försöka ignorera sina egna negativa tankar. Speciellt när man inser att det är en synundersökning som man behöver för att inte lägga löparskorna på hyllan!

torsdag 24 mars 2011

Walking Dinner

Nej, det är inte tänkt att du ska hasta eller springa genom den underbara trerätters middagen. Istället lotsas du av kreativa och inspirerande Carina Sundqvist mellan olika matställen samtidigt som du får en bild av staden som du aldrig sett den förut. Störst utbud av konceptet Walking Dinner finns i Göteborg, men du kan även prova på det om du bor i Stockholm! Helt enkelt ett lite mer aktivt sätt att njuta av livet på mer än ett sätt!


Bilden lånad av Inspirationsbyrån

Just nu...

....drömmer jag om en extremt snygg top att ha på mig när jag löptränar i sommar. På Stadium finns denhär som har en grymt snygg skärning i ryggen.


Bilden är lånad från Stadium

fredag 18 mars 2011

Kramar, smärtans värsta fiende?

Igår var ytterligare en dag som försvann i ett töcken av smärta. Nu har jag gett upp att använda värktabletter, de hjälper inte speciellt mycket. Min inställning är dessutom att värktabletter ska användas i så liten utsträckning som möjligt.

Samtidigt är jag skeptisk till alternativ medicin men det verkar finnas en uppsjö av metoder som minskar smärta. De alternativa behandlingsformerna verkar även ta sig in i den vanliga sjukvården. I Högsbo, Göteborg, finns en smärtmottagning där ett bredare tänk har lett till bra resultat.

En behandlingsform som ofta verkar lyftas fram inom alternativmedicin är ackupressur som går ut på att hantera och balansera energiflödena i kroppen. Taktil massage är ytterligare en behandlingsform och kan beskrivas mer som beröring av patienten, istället för knådande som vanlig massage består av.

Gemensamt för de olika behandlingsformerna verkar ändå vara beröring i olika former, ofta mild beröring. Jag har länge haft som teori att kramar är en av de bästa hälsoboostarna som finns, det kanske inte är så tokigt ändå. Får bli många kramar idag, med hopp om att smärtan ger med sig.

onsdag 16 mars 2011

Välj rätt motstånd på roddmaskinen

Jag fick en fråga om motståndet på roddmaskinen, vad som kan vara bra att ställa in mostståndsreglaget på fläkthjulet på. Det är en helt klart viktig fråga som förtjänar ett eget inlägg.

De flesta jag ser på gymmet tränar på 10:an, dvs så tungt som möjligt. Nackdelen med att köra så tungt är att tekniken ofta blir lidande. Tro mig, ska du köra längre sträckor vill du inte att tekniken blir lidande. En bra teknik kan göra skillnad på så mycket som 1000 meter under en timmes rodd. Det betyder att du inte nödvändigtvis behöver ro fortare bara för att du ror tungt.

Hur ska man då tänka med motståndet? Det finns inga egentliga klara riktlinjer MEN planerar man att köra rodd ofta ska man bekanta sig med begreppet drag faktor (drag factor på engelska). Eftersom motståndet på maskinen styrs av luften så påverkas det även av luftfuktighet och temperatur. Genom att kalibrera maskinen kan du få en exakt drag faktor att jobba med. Var noga med att använda samma drag faktor varje gång du tränar. Själv tränar jag med en dragfaktor på 120, kör marathon med en drag faktor på 110 och slog världsrekordet med en drag faktor på 85. Ju längre du kör, desto lägre bör drag faktorn vara, då orkar du längre och inte minst sparar du händerna!

tisdag 15 mars 2011

Nytt fokus, nya utmaningar

Nu är det 100% säkert att jag inte kan genomföra ett nytt världsrekordförsök på roddmaskin i oktober. Någon gång kommer jag att vilja försöka slå det men just nu vågat jag inte sätta ett datum, jag vet helt enkelt inte hur lång tid rehabiliteringen kommer ta.


Vad tar sig en ultradistansare till när hon är specialiserad på rodd och inte kommer kunna ro en tum på flera månader? Försöker hitta nytt fokus och nya mål. Till 1 oktober har jag följande nya mål:
  • springa 5 km under 25 min
  • springa 10 km under 60 min
  • landa på en vikt mellan 60-61 kg (förberedelse inför kommande världsrekord)
  • komma igång med roddmaskinsträningen igen

"Löpning borde ju inte vara några problem för dig som är så vältränad!" får jag ofta höra. Och visst, jag är uthålllig och har bra kondition. Jag är även väldigt grenspecifik. Man blir bra på det man tränar, jag har tränat roddmaskin. Däremot har jag i stort sett aldrig tränat löpning. Förra året sprang jag 5 km för första gången i mitt liv, någonting som jag var otroligt stolt över.

Mitt förhållande till löpning är något komplicerat. Tidigare har jag kunnat ta någon runda varje vår, för att sedan lägga löparskorna på hyllan. Nu är det annorlunda, nu finns det inte några andra alternativ om jag vill hålla igång träningen. För om man tar bort all träning som involverar händerna finns inte mycket kvar. Det är benen som är vårens träningsredskap.

måndag 14 mars 2011

Bye, bye gips!

Gipset är borta, jag fick plocka av det! Tack träning och bra kost för att jag läker ovanligt snabbt! Än är jag inte hel men gipset är borta tidigare för att rehabiliteringstiden ska bli kortare. Ju längre man är gipsad, desto mer förtvinar musklerna. Då blir det svårt att komma tillbaka och det finns risk för överkompensation som leder till belastningsskador. Jag är inte helt och hållet med på tänket. Däremot är jag överlycklig över att jag från och med nu kommer kunna leva ett lite mer normalt liv!

söndag 13 mars 2011

Sömn

Läkning tar energi och den senaste tiden har jag sovit otroligt mycket. Hoppas att krafterna återkommer något mer imorgon!

torsdag 10 mars 2011

Gips nr 3

Magnetröntgenmaskiner är otroligt bullriga men på samma gång märkligt sövande. Det fick jag erfara idag när jag var tillbaka på sjukhuset. Fortfarande kan ingen säga exakt vad som har hänt med min hand. I bästa fall får jag svar imorgon. Tills dess vilar handen i gips nr. 3.

tisdag 8 mars 2011

Gips nr 2

Klockan är 07.02 när jag stiger in på sjukhuset. Kanske har jag tur och blir av med gipset! Otåligt väntar jag på min tur medan sega minuter släpar sig fram. Efter 2 timmar kallas jag in. Gipsbandaget klipps upp, det gör ont när armen kommer ut i frihet igen. Läkaren med de snälla ögonen undersöker handen genom att trycka lätt på handryggen. "Du, det ser ut på dig som om det gör ont." säger hon. Jag vill inte riktigt erkänna det men ja, det gör riktigt ont.


Ett nytt gips åker på. Jag åker hem med en sjukskrivning. Nu får jag inte ens gå till jobbet eftersom handen måste vila. Om ungefär 10 dagar ska jag genomgå magnetröntgen för att få reda på hur det egentligen är ställt med handen. Det kommer bli många stunder i soffan framöver, med en bok och armen i högläge.


måndag 7 mars 2011

Liten meltdown

Det som kommer nu är någonting som en bloggare absolut inte ska blogga om: en bloggexistentiell kris. Att blogga eller inte blogga, det är frågan. Världsrekordet är slaget och något nytt lär det inte bli tal om att ens tänka på att träna till förrän handen läkt ordentligt. Dessutom är det världshistoriens minsta blogg, att ha så få läsare efter ett år är nästan en bedrift.

Missförstå mig rätt, ni som läser är underbara människor och jag älskar era kommentarer!! Men bloggvärlden är en värld för sig där de stora bloggarna tar väl hand om varandra och promotar varandra ytterst frekvent. Vi mindre hankar oss fram bäst vi kan. Sedan är det kanske inte till en minibloggares fördel att vara inriktad på rodd.... och ultradistans rodd.....

Usch, jag låter bitter. I slutändan måste jag nog fundera på varför jag bloggar. Är det för att bli känd och välläst? För min egen skull? För er läsares skull? För att lyckas få någon person där ute intresserad av roddmaskinsträning? Jag ska tänka på det... och blogga vidare ett tag till.

Träna för andras skull

Oftast tränar du för din egen skull men då och då dyker möjligheten upp att genom träningen slå ett slag för välgörenhet. Träningsglädje har på sin blogg listat några event som du kan ställa upp på för att hjälpa till att samla in pengar.

Jag vill passa på att uppmärksamma Spinn of Hope som är ett 24 timmar långt event för att samla in pengar till Barncancerfonden. Du behöver inte hålla igång själv hela 24 timmar, det går lika bra att gå ihop som ett lag. Just nu är 48 anläggningar runt om i Sverige anmälda för att ta emot deltagare, kanske finns det ett ställe nära dig?

lördag 5 mars 2011

Promenadproblem

En av de första frågorna jag ställde ortopeden i söndags var om jag fick träna. Svaret jag fick var att träningen borde undvikas eftersom den gipsade handen skulle kunna riskera att svälla upp. Igår gjorde jag ändå ett försök att köra benträning. Det var otrolig skönt att komma till gymmet igen! Adrenalinet flödade och jag mådde bra ända tills adrenalinet började klinga av, då gjorde det bara ont. Riktigt väldigt mycket ont. Slutledning: ingen mer träning innan gipset kommer av.

Hur ska man då hålla igång? I sällskap av en strålande vårsol gav jag mig ut på promenad idag. Det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom gångbanorna och trottoarena fortfarande extraknäcker som halkbanor.

Som tröst hade jag picknic på min vårgröna vardagsrumsmatta. Med balkongdörren öppen drömde jag om vår, skadefria dagar och isfri mark.

torsdag 3 mars 2011

Frustration

Det är 3 dagar sedan jag fick gipset och jag känner mig redan lite frustrerat uppgiven. Saker som annars är vansinnigt enkla är nu vansinnigt svåra. Försök t.ex. att klämma ut tandkräm på tandborsten med en hand, eller dra upp dragkedjan på jackan. För att inte tala om att diska eller duscha. Det förut självklara kan i vissa stunder kännas ouppnåerligt.

onsdag 2 mars 2011

Premiärsemla

Det är något speciellt med årets första semla!
















tisdag 1 mars 2011

Jag vann!

För ett tag sedan erkände Anna-Lena på Fitness-Magazine att hon skolkar från uppvärmning. Samtidigt efterlyste hon argument som kunde bita för att få henne att värma upp och utfäste en belöning för det bästa tipset. Jag kan aldrig låta bli att promota roddmaskinsträning och slängde in ett förslag på upplägg som visade sig falla Anna-Lena i smaken. Som tack kom den här underbara bodyscruben från the Body Shop på posten. Precis vad jag behövde för att lysa upp min något nedbrutna tillvaro!