"Inte nu igen" är det sista jag hinner tänka innan cykeln viker sig under mig. Igen.
Det nästa jag minns är en man som står lutad över mig med orolig min och säger åt mig att ligga still eftersom han sett att jag slagit i huvudet. Jag säger åt honom att allt är bra med mig, att jag klarar mig. Men allt var inte bra, det var långt ifrån bra.
På läkarintyget står det att jag varit sjukskriven på grund av skalltrauma. Jag kommer att bli bra igen och nu, några veckor efter mina båda cykelolyckor kan jag nästan leva normalt igen. Mitt närminne börjar gå att lite på igen, jag kan läsa text och skriva utan att få skärande huvudvärk och jag sover inte längre större delen av dagen. Jag har börjat komma tillbaka till livet, ett liv som inte är så självklart.
Ska du ge dig själv något nyårslöfte så låt det bli detta: Ta vara på dagen, tala om för människor i din närhet att du älskar dem, njut av det lilla och förundras över det stora. Du vet inte vad morgondagen har att erbjuda, men du har ett nu och här.
