Inte som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Som när man har tänkt att köra roddmaskin men glömt träningsbyxorna hemma och bara har överdragsbyxor med. Då kan man köra styrketräning istället. Fast det fungerar inte jättebra när man inte har med sig sina handskar. Då får det bli styrketräning med uthållighetsfokus istället för tungt som man planerat i träningsschemat under den här perioden.

I efterhand kan det visa sig att det var det betydligt bästa valet av träning just idag, för hade man satt sig på roddmaskinen hade mp3-spelaren lagt av när det var 10 min kvar av passet och då hade man kunnat bli väldigt irriterad.

Ibland är det bra att saker och ting blir annorluna mot vad man har tänkt sig.

Och man, i detta fallet, är jag.

Man som är någon som är jag

Flow

Det flyter på liksom och allt bara fungerar. Jag vågar pressa mig själv igen och märker att jag är starkare än vad jag själv trott. Och idag, för första gången i mitt liv, upplevde jag ett löppass som kändes skönt. Det gjorde inte ont någonstans, var inte outhärdligt jobbigt. Istället var det jag, musiken i lurarna och trampet av löparskorna. Jag fick nästan känslan av att jag någon gång kan springa utefter en strandpromenad någonstans i världen och uppskatta det.

Flex

"Hur svårt kan det vara? Det är väl bara lite böj och sträck" tänkte jag innan kvällens Flex-pass och körde max på 2000 meter roddmaskin innan. Jag hade fel. Det var statisk träning kombinerat med kämpiga tänjövningar. För första gången på länge råkade jag på en benövning som jag inte orkade. Det kändes fantastiskt!

Om man älskar yoga så tror jag att man ska skippa Flex. Vissa av rörelserna är hämtade direkt från yoga, t.ex. hunden och krigaren. Däremot finns det inte något andningstänk med. För min del kommer Flex antagligen bli substitutet för yogan som jag hade tänkt börja med men inte fått tummen ur att anmäla mig till. Å andra sidan känns det inte som ett substitut. Kul träning är alltid ett plus och en stjärna i kanten.

Säg inte att jag måste eller bör!

Jag hade nästan bestämt mig. Var till 99 % säker på att testa en nybörjarkurs i yoga. Sedan läste jag det här blogginlägget och råkade gå in på den här sidan. Tillsammans står de för allt som tidigare hållit mig tillbaka när det gäller att testa yoga: gräns till fanatism.

Sidor som uppmanar till att jag måste eller bör göra någonting för att prestera bättre gör mig rädd. Alla är individuella, det som passar en kanske inte passar någon annan. Det finns helt enkelt inte några patentlösningar som fungerar på precis varenda människa. Dessutom finns det andra aspekter av yogan som i mina ögon ger lite sektvarningar. Jo, jag vet att det inte är en sekt men att behöva upprepa mantran och böner känns..... obehagligt. Därför är sidor med yogaskolor som profilerar sig med avmagrade yogisar i slitna klädedräkter extra skrämmande. Jag vill kunna få fördelarna med yoga utan de andliga bitarna, utan påtryckningar att förändra mitt liv, min kost och min uppfattning om världen.

Ett ljus i salen

Visst, en lampa i salen var riktad nästan direkt mot mannen på en av spinningcyklarna igår men det var inte därför han syntes så väl. Hela han lös. Av träningsglädje. Inifrån. Och visst, instruktören var en av mina favoriter men det var inte hon som inspirerade mig igår. Det var den lysande mannen. Han som satt där på sin cykel och log med strålande ögon under hela kämpandet med evighetslånga backar.

Jag må älska att träna helt för mig själv i min egen värld på roddmaskinen eller med vikter i gymmet. Men jag erkänner att gruppträning har sina fördelar, speciellt när spinningsalen lyses upp av någons oförställda glädje.

Höstplanering

Sommarvärmen dröjer kvar ute och gör att höststormar och vinterkyla känns overkligt avlägset. Snart kommer utomhusträningen bli en kall, blöt historia så det är tur att höstens träningsschema på gymmet ser väldigt inspirerande ut.

Min höst kommer bjuda på mycket varierad träning. Många och långa timmar på roddmaskinen blir monotont för kroppen, någonting som på sikt kan leda till skador. Botemedlet heter variation som för min del innebär mer gruppträning med spinning, fuego (zumba), step och andra roligheter.

På lunchen idag markerade jag alla pass som verkar kul att gå på. Om jag verkligen skulle gå på alla innebär det 15 pass/vecka förutom rodd och styrketräning, inte ett dugg realistiskt. Nä, det blir till att sålla ut favoriterna. Onsdagarna blir helt klart svårast, det är då det roligaste händer. Jag tror att just den dagen får bli en "slump-dag", en sådan dag när jag tränar det som faller mig in. Bara för att det känns kul och spännande just då. För träningen är kul och jag längtar till att komma igång 100% nästa vecka!

J som i.....

Ja! Gårdagens spinningpass blev verkligen så kul, jobbigt och härligt som jag trodde. Med bra låtar och duktig instruktör trampade jag och en resten av den fullsatta klassen igenom närmare en timme av olidliga backar och stående raksträckor med med hisnande tempo.

Efter sista låten hängde jag flåsande över styret med hälften av min kroppsvikt förvandlad till svett under och på spinningcykeln. Då, när jag trodde att jag inte kunde bli mer nöjd, tittade instruktören på mig med ett stort leende och sa "Bra jobbat!" Nöjdheten steg en grad till, ingen gruppträningsinstruktör har någonsin under hela mitt liv sagt någonting till mig. Och visst, man kanske inte behöver få beröm för att känna att man har gjort en insats, men för mig blev det den perfekta starten på höstens hårdträning!

Glad, nöjd och otroligt trött!

S som i...

....spinning! Jag blir helt lycklig när jag tittar ner på min fullpackade ryggsäck. Där i ligger alla grejer jag behöver för att köra första spinningpasset på evigheter. Längtar efter att klockan ska bli 18, musiken ska dra igång och hjulen ska börja rulla!

Trassligt

Gymmet som jag vanligtvis tränar på är fortfarande stängt för ombyggnad. Lösningen på mina trassliga träningsrutiner har blivit gummibandsträning. På försommaren köpte jag Casalls Exetube. Att jag gillar den är en underdrift, jag tycker att den är ett av de bästa träningsredskapen jag använt!

Passen jag kör hemma på vardagsrumsgolvet är en mix av uthållighetsträning och crossfit. Alla övningar körs i en följd, utan vila mellan, och med ca 50 reps av varje. Ett typiskt pass kan se ut på följande sätt:

- axellyft åt sidan
- armhävningar
- knäböj
- axelpress
- bicepscurl
- utfall
- tricepspress
- crunch med rotation

Det har varit en riktig ögonöppnare för mig att det går att få till effektiva träningspass utan att gå till gymmet. Hur det påverkar höstens träningsupplägg är än så länge lite oklart, men jag är helt säker på att gummibandet inte kommer hamna på hyllan i första taget.

6 veckor

Tidningarna fylls just nu av rubriker som "6 veckor till bikiniformen" eller "Tappa 10 kg på 6 veckor". Jag har själv påbörjat en 6-veckorsperiod. Inte för att bli superslimmad för stranden utan för att försöka komma tillbaka till den styrke- och konditionsnivå jag hade i februari.

Styrkan finns i viss mån kvar hyffsat bra i benen. Rygg och armar är det värre ställt med. För att inte tala om konditionen som är katastrofalt dålig med mina mått mätt. Framöver blir det fokus på kondition med löpning och mycket spinning. Några roddpass kommer få slinka med också. Styrketräningen får ett lite annat upplägg än vad jag haft tidigare. Jag har fixat 3 pass som jag kommer köra i ett rullande schema. Alla passen är helkroppspass och ett av dem är crossfit-inspirerat för att få in konditionsmomentet.

Just idag är det löpning som står på agendan, därför känner jag mig inte helt exalterad över att dra igång det nya upplägget. Imorgon är det däremot spinning med en av mina favoritinstuktörer Emma och jag längtar redan!

Träningslycklig!

Redan på vägen hem från jobbet känner jag spänningen byggas upp. Jag ska äntligen få träna! Det kittlar i magen när jag småspringer hem för att byta om. Nästan framme vid gymmet kommer jag på att träningskortet ligger kvar i en vinterjacka.

Till sist är jag där. I mitt andra hem. Gymmet. Det doftar träning i den fulla lokalen. Ljuden är välbekanta: slammer när vikter slår mot varandra, bakgrundsmusik som pumpar ur högtalarna, sorlet av röster. "Le inte så stort, var som vanligt" säger jag till mig själv.

Svish....svish.... Prövande drar jag några drag på roddmaskinen. Handen som varit bruten verkar klara belastningen men mer än uppvärmning vågar jag inte på min älsklingsmaskin. När jag istället prövar vikterna känner jag mig svag, orkar inte alls i närheten av vad jag klarade för 2 månader sedan. Ser mig i en av speglarna och känner inte riktigt igen mig själv, det långa träningsuppehållet har lett till att jag förlorat min form. Ingenting av det gör mig någonting. Det enda som spelar roll är att adrenalinet börjar pumpa. Jag är tillbaka, det fungerar att träna igen!

Efteråt släpper jag fram det stora leendet. Det dröjer sig kvar ända tills jag kryper ner i sängen, kanske en stund till.

Ett långsamt farväl

De har varit mina kära vänner under nästan 10 år och vi har upplevt mycket tillsammans. Vi är bekväma med varandra, vet var vi har varandra och har aldrig tillfogad varandra smärta. Enkelt förklarat har vi passat ihop från dag 1, antagligen för att en gemensam vän introducerade oss och trodde att vi skulle fungera bra ihop. Hon hade verkligen rätt. Till sist har jag ändå insett att jag måste byta ut dem, mina spinningskor. Skruvarna har rostat fast och jag hade behövt göra en mindre justering av inställningen. Så tyvärr, det måste bytas ut. Det kommer bli ett sorgligt farväl.

Stopp!

Stopp står det på skylten ovan och stopp var vad min kropp sa idag när jag försökte träna. Tanken var att köra 20 min vardera på crosstrainer, roddmaskin och löpband. Det gick inte. Jag såg små svarta prickar framför ögonen. Passet avslutades efter 15 min på roddmaskinen.

Istället har det blivit lunch och långfika med fina vännen H! Kvällen kommer tillbringas uppkrupen i soffan hemma hos PI med film och mysigt slappande. Tror det är precis vad jag behöver just nu. Träningen får vänta tills imorgon.

Hög på endorfiner

Eftersom jag inte kan gå på min favoritinstruktörs spinningpass (hon jobbar på ett annat gym än det jag tränar på) försöker jag hitta ett substitut. Att våga testa nytt kan ibland vara ett rent lyckokast, eller som i mitt fall ett lyckopiller. Passet som jag hamnade på var underbart! Musiken var helt perfekt och instruktörern var otroligt peppande. På mitt träningsställe brukar instruktörerna ha svårt att få gensvar från deltagarna, men den här instruktörern fick liv i oss stackare som stapplat iväg på hala vägar för att ta oss till passet 20.00. Inför sista låten ropade hon: "Ska vi köra?" och vi skrek tillbaka "JAAAAAAAAA". Det är vad jag kallar bra träning!

Man kan bli riktigt glad av spinning!

Tillbakablick

Jag har inte alltid gillat träning. När jag gick i mellan- och högstadiet hatade jag skolidrotten. De påtvingade löprundorna var fruktansvärda, längderna i simbassängen kändes förnedrande, volterna i de romerska ringarna rent livsfarliga. För att inte tala om vollyboll, en hemsk uppfinning!

Samtidigt satsade jag hårt på bågskytte med många timmars träning och tävlingar flera gånger i månaden. Hemma smygtränade jag övningar som min bågskyttetränare gett mig. Hatet till skolidrotten bottnade i en lärare som inte alls förstod mig. Ett exempel är en episod som hände när jag var 15:

En klasskompis till mig laddade för att vara med i JSM i simning samtidigt som jag laddade för att vara med i JSM i bågskytte. Idrottsläraren lät klasskompisen använda idrottslektionerna till träning som främjade simningen. Jag fick inte göra samma sak, men när det var dags för oss att ha redskapsgymnastik bad jag att få styrketräna istället eftersom jag var rädd för att skada mig. Läraren totalvägrade och den idrottslektionen slutade med att jag stukade höger handled... en vecka innan JSM.

Lika dålig som min lärare var på mellan- och högstadiet, lika bra var min lärare på gymnasiet. Äntligen fick jag uppmuntran! Hon såg att jag någonstans hade en längtan efter att få träna. Plötsligt var skolidrotten kul, så kul att jag började bli nyfiken på annan träning. Tack vare henne läste jag extrakurser i idrott och fick grunden till det aktiva liv som jag lever idag.

Lärare är viktiga personer. De har makten att bryta ner eller att bygga upp.

Spinn away

Idag blev det ett medelpass i spinningsalen. Nästan bara stående! Mjölksyran satte in när det var 2 låtar kvar, jag blev helt enkelt tvungen att sätta mig ner några sekunder. Inte helt optimalt att jag hade haft för hög belastning på, men ett skönt kvitto på att jag i alla fall inte är rädd för att ta ut mig.

Förhoppningsvis blir det många spinningpass under våren. Det nya schemat på stället som jag tränar på är ute nu och jag ska prova runt bland några olika instruktörer för att hitta en favorit.