Visst, en lampa i salen var riktad nästan direkt mot mannen på en av spinningcyklarna igår men det var inte därför han syntes så väl. Hela han lös. Av träningsglädje. Inifrån. Och visst, instruktören var en av mina favoriter men det var inte hon som inspirerade mig igår. Det var den lysande mannen. Han som satt där på sin cykel och log med strålande ögon under hela kämpandet med evighetslånga backar.
Jag må älska att träna helt för mig själv i min egen värld på roddmaskinen eller med vikter i gymmet. Men jag erkänner att gruppträning har sina fördelar, speciellt när spinningsalen lyses upp av någons oförställda glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar