Du vet sådana där morgnar som börjar på ett helt fantastiskt sätt, som gör att det känns som om du äger hela världen. Du vet när de fortsätter in i en lika fantastisk förmiddag, hur du ser allting lite klarare, hur världen känns lite bättre, hur allting bara faller på plats. Så enkelt.
Du vet när du haft en sådan start på dagen och får ett besked som kullkastar det mesta. Du vet hur det känns när allt som fallit på plats fortsätter falla och landar huller om buller i en hög på marken. Hur det känns när molnen drar in och kylan kryper in på skinnet. Hur allt bara rasar. Så enkelt.
En sådan dag hade jag idag. Egentligen borde jag tagit en vilodag efter att ha kört träning två dagar i rad. Jag borde ta det lugnt så här i början. Ändå gick jag till gymmet för att testa det nya funktionella passet som jag knåpade ihop i helgen. Svåra tankar kan inte lika lätt få fäste när man kör draken, då behövs hela hjärnan för att fokusera på att inte ramla omkull. Och det känns bättre att det gör ont i kroppen när man står i plankan än att det gör ont i själen.
Det blir en något dyster start på bloggandet, jag lovar bättring! Tack för omtänksamma klappar på axeln och Gittan, en dag står jag där med träningsväskan packad för att haka på!
Visar inlägg med etikett Blandat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blandat. Visa alla inlägg
tisdag 24 april 2012
måndag 23 april 2012
En ny början
"För dig som har ett världsrekord borde det vara hur enkelt som helst att springa en mil!"
"Du med ditt världsrekord är ju så vältränad, dig vågar man inte träna ihop med!"
"Hur många timmar var det du hade rott? Ja, men då klarar du det här intensivpasset utan problem!"
Jag har inte tränat någonting alls under de senaste 6 månaderna. Skadorna efter cykelolyckorna var svårare och mer komplicerade än vad någon kunde förutspå. Lägg därtill att det är 1 ½ år sedan jag slog världsrekordet. Ändå tycks omvärlden ha sin egen bild av mig och min kapacitet. En bild som på snudd likställer mig med en superkvinna kapabel att klara alla fysiska hinder som ställs i hennes väg. Den bilden är långt från sanningen. Jag är inte längre någon superhjälte.
Vägen tillbaka till min fulla kapacitet kommer att bli lång. Förra veckan tog jag de första stapplande stegen tillbaka. Det är läskigt! Så läskigt att jag väljer att träna på tider då det är så lite folk som möjligt på gymmet, allt för att slippa konfronteras med det faktum att jag är en världsrekordhållare som blivit nybörjare. Precis som alla andra nybörjare behöver jag stöttning, en klapp på axeln när jag kört mitt planerade träningspass, uppmuntran när det går trögt och några uppskattande ord när jag lyckats lägga på lite mer vikt på stången.
Alla behöver lite stöttning, även världsrekordhållare på väg tillbaka till toppen. Jag räknar med er bloggläsares stöd. Nu kör vi igen!
Ett särskilt tack till Gunnar som gav mig en välbehövlig spark i baken för att få mig att börja blogga igen och tack till J som ger sig in i bloggläsandets sälla värld.
"Du med ditt världsrekord är ju så vältränad, dig vågar man inte träna ihop med!"
"Hur många timmar var det du hade rott? Ja, men då klarar du det här intensivpasset utan problem!"
Jag har inte tränat någonting alls under de senaste 6 månaderna. Skadorna efter cykelolyckorna var svårare och mer komplicerade än vad någon kunde förutspå. Lägg därtill att det är 1 ½ år sedan jag slog världsrekordet. Ändå tycks omvärlden ha sin egen bild av mig och min kapacitet. En bild som på snudd likställer mig med en superkvinna kapabel att klara alla fysiska hinder som ställs i hennes väg. Den bilden är långt från sanningen. Jag är inte längre någon superhjälte.
Vägen tillbaka till min fulla kapacitet kommer att bli lång. Förra veckan tog jag de första stapplande stegen tillbaka. Det är läskigt! Så läskigt att jag väljer att träna på tider då det är så lite folk som möjligt på gymmet, allt för att slippa konfronteras med det faktum att jag är en världsrekordhållare som blivit nybörjare. Precis som alla andra nybörjare behöver jag stöttning, en klapp på axeln när jag kört mitt planerade träningspass, uppmuntran när det går trögt och några uppskattande ord när jag lyckats lägga på lite mer vikt på stången.
Alla behöver lite stöttning, även världsrekordhållare på väg tillbaka till toppen. Jag räknar med er bloggläsares stöd. Nu kör vi igen!
Ett särskilt tack till Gunnar som gav mig en välbehövlig spark i baken för att få mig att börja blogga igen och tack till J som ger sig in i bloggläsandets sälla värld.
måndag 9 januari 2012
Smärta
Det är nästan outhärdligt, smärtan skär genom benen och jag kan inte låta bli att grimasera. Försiktigt tar jag nästa trappsteg, och nästa. Kaffet skvalpar till i koppen när jag vinglar till i ett hopplöst försök att gå ner för trappan utan att det ska göra så ont. Få saker smärtar så mycket som riktigt svår dag-två-träningsvärk. Men det är skillnad på bra smärta och dålig smärta. I nuläget är jag tacksam över att det är en bra smärta jag känner, även om den försvårar livet just idag en aning.
I lördags körde jag första benpasset på över en månad. Det var ett underbart crossfit-inspirerat pass på tre varv med
- 10 hoppande utfall (gå från utfallsposition, hoppa upp och byt ben)
- 50 knäböj
Som vanligt med crossfit ser det ganska lätt ut ända tills passet är genomfört. I mitt fall var det en kanske lite väl hårt början.
För mig var slutet på 2011 känslostormande, det känns inte mer än passande att jag ägnar återkomsten till bloggvärlden 2012 åt en hel vecka med känslor.
I lördags körde jag första benpasset på över en månad. Det var ett underbart crossfit-inspirerat pass på tre varv med
- 10 hoppande utfall (gå från utfallsposition, hoppa upp och byt ben)
- 50 knäböj
Som vanligt med crossfit ser det ganska lätt ut ända tills passet är genomfört. I mitt fall var det en kanske lite väl hårt början.
För mig var slutet på 2011 känslostormande, det känns inte mer än passande att jag ägnar återkomsten till bloggvärlden 2012 åt en hel vecka med känslor.
måndag 31 oktober 2011
Dömd i förväg
Det är inte speciellt mycket folk inne i den lilla träningsbutiken i centrum, den enda specialaffären i Uppsala där man kan köpa träningsprylar för mer utpräglad gymträning. Jag behöver köpa nya handskar, lite bättre tejp än den som säljs på Stadium och lite andra prylar. Mina alternativ är att gå till den lilla affären eller att hitta prylarna på nätet.
Egentligen behöver jag fråga tjej bakom kassan några saker, men jag vet att mina frågor kommer ta lite tid. Därför väntar jag tills hon betjänat de andra kunderna. Hon är trevlig mot de unga killarna som vill byta lindor men inte har förpackningen kvar. Tålmodig med den engelskspråkige mannen.
När det bara är hon och jag kvar i affären går hon raskt förbi mig och börjar plocka upp varor. Hon tittar inte upp. Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och när hon väl gör det frågar jag om handskarna som hänger på ett ställ. Hon tittar fortfarande inte upp utan säger, sådär i förbifarten, att de har haft öppen hus i lördags och det är allt som finns kvar. Inget mer. Ingen hjälp.
Jag tror att hon bestämde sig ganska snabbt för att jag var en sådan som aldrig satt sin fot i ett gym, att hon inte behövde ge mig någon service eftersom jag antagligen aldrig skulle komma tillbaka till den lilla affären. Hon behövde med andra ord inte lägga ner någon energi på mig.
Många gånger dömer vi de vi möter allt för snabbt. Vi tror oss veta saker om dem utan att egentligen ha en aning om hur verkligen ser ut. Kanske, kan hända, är det så att när vi är upptagna av att döma andra med våra antaganden missar vi en del av livet.
Egentligen behöver jag fråga tjej bakom kassan några saker, men jag vet att mina frågor kommer ta lite tid. Därför väntar jag tills hon betjänat de andra kunderna. Hon är trevlig mot de unga killarna som vill byta lindor men inte har förpackningen kvar. Tålmodig med den engelskspråkige mannen.
När det bara är hon och jag kvar i affären går hon raskt förbi mig och börjar plocka upp varor. Hon tittar inte upp. Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och när hon väl gör det frågar jag om handskarna som hänger på ett ställ. Hon tittar fortfarande inte upp utan säger, sådär i förbifarten, att de har haft öppen hus i lördags och det är allt som finns kvar. Inget mer. Ingen hjälp.
Jag tror att hon bestämde sig ganska snabbt för att jag var en sådan som aldrig satt sin fot i ett gym, att hon inte behövde ge mig någon service eftersom jag antagligen aldrig skulle komma tillbaka till den lilla affären. Hon behövde med andra ord inte lägga ner någon energi på mig.
Många gånger dömer vi de vi möter allt för snabbt. Vi tror oss veta saker om dem utan att egentligen ha en aning om hur verkligen ser ut. Kanske, kan hända, är det så att när vi är upptagna av att döma andra med våra antaganden missar vi en del av livet.
Nya träningskläder
När jag slutade på mitt gamla jobb gav de underbara arbetskamraterna mig ett stort presentkort på Stadium. Nu är presentkortet tömt och träningsgarderoben lite mer välfylld. Till sist blev det en löparset (!) från Soc och ett lite kläder från Nike. Tack igen för den fina presenten!
onsdag 14 september 2011
Vilodag!
Det var länge sedan jag tyckte att det var så skönt med en vilodag. Träningen har verkligen varit intensiv de senaste veckorna och min kropp har protesterat vilt. Jag kan meddela att mina ben var mycket nöjda över att få vila upp sig i soffan ikväll.
Underskatta inte vila, din kropp behöver det. Kryp upp i din soffa så myser vi ihop!
Underskatta inte vila, din kropp behöver det. Kryp upp i din soffa så myser vi ihop!
söndag 4 september 2011
Ursäkta, vill du....
Ljudet är högt uppskruvat men mannen tre rader längre fram verkar helt ovetande om att minst 6 personer i långfärdsbussen blänger ilsket på honom. Jag hör att han lyssnar på P1 och tänker att någon som sitter lite närmare säkert kommer be honom att sänka volymen. Ca 5 min senare är ljudet lika ihållande. Från min plats ganska långt bak i bussen ser jag hur människor längre fram skruvar ytterst besvärat på sig. Då går jag fram. Mannen sitter skönt tillbakalutad med slutna ögon, omedveten om de ilskna blickarna. Han ser lite generad ut när jag ber honom skruva ner volymen.
Tillbaka på min plats är lugnet i bussen återställt. Någon lutar sig tillbaka och somnar. Själv börjar jag fundera på varför ingen vågade säga till, det fanns uppenbarligen många andra som var irriterade och dessutom mer besvärade än jag själv.
På gymmet är jag inte lika framåt. Om någon beter sig mindre bra vågar jag inte säga till, istället går jag undan eller vänder helt enkelt bort blicken för att låtsas som om jag inte ser. Där vågar jag inte säga till. Men jag vågar inte heller hjälpa till. Från min roddmaskin kan jag se personer som är nära att skada sig när de ska göra knäböj eller bänkpress och visst, det kan vara lite svårt att hoppa av maskinen mitt i ett pass för att fråga om någon vill ha hjälp. Då är det värre när jag ror bredvid någon som har dålig teknik och verkligen skulle behöva lite tips, för inte heller då vågar jag fråga om personen vill ha hjälp.
Under alla år som jag tränar har det bara hänt 2 gånger att någon kommit fram till mig för att ge tips. Båda gångerna uppskattade jag det väldigt mycket. Själv vågar jag inte med rädsla för att personen ska ta illa upp. Kanske är det dumt att inte våga fråga om någon vill ha hjälp, dumt att inte våga säga Ursäkta, vill du att jag ger dig några tips?
Så jag frågar dig: Varför är vi så rädda för att säga till eller för att hjälpa till?
Tillbaka på min plats är lugnet i bussen återställt. Någon lutar sig tillbaka och somnar. Själv börjar jag fundera på varför ingen vågade säga till, det fanns uppenbarligen många andra som var irriterade och dessutom mer besvärade än jag själv.
På gymmet är jag inte lika framåt. Om någon beter sig mindre bra vågar jag inte säga till, istället går jag undan eller vänder helt enkelt bort blicken för att låtsas som om jag inte ser. Där vågar jag inte säga till. Men jag vågar inte heller hjälpa till. Från min roddmaskin kan jag se personer som är nära att skada sig när de ska göra knäböj eller bänkpress och visst, det kan vara lite svårt att hoppa av maskinen mitt i ett pass för att fråga om någon vill ha hjälp. Då är det värre när jag ror bredvid någon som har dålig teknik och verkligen skulle behöva lite tips, för inte heller då vågar jag fråga om personen vill ha hjälp.
Under alla år som jag tränar har det bara hänt 2 gånger att någon kommit fram till mig för att ge tips. Båda gångerna uppskattade jag det väldigt mycket. Själv vågar jag inte med rädsla för att personen ska ta illa upp. Kanske är det dumt att inte våga fråga om någon vill ha hjälp, dumt att inte våga säga Ursäkta, vill du att jag ger dig några tips?
Så jag frågar dig: Varför är vi så rädda för att säga till eller för att hjälpa till?
fredag 2 september 2011
Avtackning med värme
De känner mig väldigt väl, kollegorna på gamla jobbet som tackade av mig idag. Allt var så genomtänkt, hortensian som jag kan plantera i sommarstugerabatten, kortet med inspiration från orienten och presentkortet.
Presentkortet kom med ett tal om att "Annika har man kunnat se i tidningen som världsrekordhållare och nu kommer hon satsa delta i satsningar i Uppsalas roddklubb. Därför tror vi att den här presenten kommer väl till pass!" De hade helt rätt, för det handlar om ett presentkort på Stadium. Jag är helt lyrisk! Träningsgarderoben kan äntligen uppdateras med lite härliga toppar och något par löpartights. Det svåra blir att bestämma vad det blir, för höstens kollektioner är fina. Värre problem har jag haft och jag kommer njuta av varje sekund som för mig fram till lösningen.
Tack underbara kollegor för er värme, ert engagemang, er uppmuntran som hjälpt mig slå världsrekord och alla de stunder ni lyft min dag!
Presentkortet kom med ett tal om att "Annika har man kunnat se i tidningen som världsrekordhållare och nu kommer hon satsa delta i satsningar i Uppsalas roddklubb. Därför tror vi att den här presenten kommer väl till pass!" De hade helt rätt, för det handlar om ett presentkort på Stadium. Jag är helt lyrisk! Träningsgarderoben kan äntligen uppdateras med lite härliga toppar och något par löpartights. Det svåra blir att bestämma vad det blir, för höstens kollektioner är fina. Värre problem har jag haft och jag kommer njuta av varje sekund som för mig fram till lösningen.
Tack underbara kollegor för er värme, ert engagemang, er uppmuntran som hjälpt mig slå världsrekord och alla de stunder ni lyft min dag!
tisdag 30 augusti 2011
Älskade skor
Flyttlådor. Så stavas helgens träning. Det var maraton i att bära kartonger till nya bostaden och svarta sopsäckar till tippen. Efter två rundor till tippen med en fullastad kombi började jag smått fundera på vad jag samlar på mig för grejer egentligen. Inte är det träningsprylar, de upptog bara 1 låda. Köksprylarna tog upp en hel del plats men framför allt visade det sig att jag har flyttat skor. Massor med skor.
Som träningsbloggare borde jag antagligen sukta efter sneakers i läckra färger men nej, mina skor är så långt ifrån träningsbetonade man kan komma (jag äger förresten bara 3 par träningspjucks) Kanske dags att börja träna stilettorun?
Som träningsbloggare borde jag antagligen sukta efter sneakers i läckra färger men nej, mina skor är så långt ifrån träningsbetonade man kan komma (jag äger förresten bara 3 par träningspjucks) Kanske dags att börja träna stilettorun?
torsdag 25 augusti 2011
Lyckliga platser
Morgonen är ogenträngligt grå. Ett regngrått Sverige susar förbi utanför tågfönstret, inte alls inspirerande. Så jag lutar mig tillbaka och drömmer om en godisaffär i Barcelona och en glassbar i Alicante. Små, lyckliga platser.
onsdag 20 juli 2011
Hej Sverige!
Spanien var varmt. Mycket varmt. Och härligt! Pi och jag hade turen att bo 5 min gångväg från stranden vilket innebar träningsrundor på morgonen. Gissa om jag blev glatt överraskad när jag såg att det fanns ett utomhusgym på stranden! I Alicante verkar äldre människor träna mycket. Jag har aldrig sett så många pensionärer vara ute och springa. Det var även pensionärerna som använde utomhusgymmet mest frekvent.
I hamnen höll roddarna till på morgnarna, innanför vågbrytarna men ändå med ganska orolig sjö. De fick fightas om plats med lyxbåtarna som gled runt i hamnen. Att köra roddträning under de förhållandena är inget annat än imponerande!
Några dagar trotsade vi värmen och gav oss ut på utflykter. Jag kan rekommendera att klättra upp för berget i Culp, det är berget som skymtar i bakgrunden. Sista biten upp till toppen är riktigt farlig, med osäkra stigar på halkig sten. Sedan blev det lite extra mycket vandring när vi missade bussen tillbaka till tåget och fick gå den branta, långa vägen istället under gassande sol. I de lägena är Resorb guld värt!
Det var, för att sammanfatta, en väldigt bra resa med en lagom mix av aktivitet och vila. Och ja, bor man 5 min från stranden är månskenspromenader obligatoriska!
I hamnen höll roddarna till på morgnarna, innanför vågbrytarna men ändå med ganska orolig sjö. De fick fightas om plats med lyxbåtarna som gled runt i hamnen. Att köra roddträning under de förhållandena är inget annat än imponerande!
Några dagar trotsade vi värmen och gav oss ut på utflykter. Jag kan rekommendera att klättra upp för berget i Culp, det är berget som skymtar i bakgrunden. Sista biten upp till toppen är riktigt farlig, med osäkra stigar på halkig sten. Sedan blev det lite extra mycket vandring när vi missade bussen tillbaka till tåget och fick gå den branta, långa vägen istället under gassande sol. I de lägena är Resorb guld värt!
Det var, för att sammanfatta, en väldigt bra resa med en lagom mix av aktivitet och vila. Och ja, bor man 5 min från stranden är månskenspromenader obligatoriska!
måndag 11 juli 2011
Fly me to....
Då var det dags för resa igen! Denna gång hinner jag i alla fall förvarna! Inatt flyger Pi och jag iväg till Spanien för en vecka i soliga Alicante. Med tanke på att det är Pi jag reser med denna gång har jag en känsla av att träningen där nere blir mer löpbetonad än simbetonad. Håll tummarna för att det är roligare för mig att springa i Spanien än i Sverige....
tisdag 5 juli 2011
Fiskelycka
Lycka är att, som hände mig igår, komma hem efter en allt för lång arbetsdag och hitta färdig, underbart god fisksoppa i en kastrull på spisen. Ibland kan omtanke värma mer än en varm soppa!
tisdag 28 juni 2011
Konsten att gå ner 2,5 kg på 24 h
eller
Det var en gång en hungrig flicka som åkte till ett fjärran land som var känt för sin goda mat. Innan hon åkte sin väg fick hon rådet: var försiktig, för om du vredgar matgudarna i landet kommer de att straffa dig!
Sagan om den elaka baguetten
Baserad på en sann händelse
Baserad på en sann händelse
På dagarna njöt flickan av det varma vattnet medan vinden blåste genom hennes hår och solen strök sina strålar mot hennes kind. På kvällarna dukades festmåltider fram (till priset av ca 12 euro, Bara för dig min vän) Med stora ögon tittade flickan på när de exotiska rätterna dukades fram, bara mat från det främmande landet så att matgudarna inte skulle vredgas henne.
En dag blev flickans hunger alldeles extra stor och hon tänkte att gudarna säkert inte skulle bli arga för ett litet avsteg. Hon hade just gått förbi en baguettförsäljare och det hade sett alldeles förfärligt gott ut. Den hungriga flickan gick tillbaka och köpte sig en av de förbjudna smörgåsarna (med salami och ost).
Några timmar senare var gudarnas hämnd ett faktum och flickan blev svårt sjuk. Under mer än 24 timmar fick hon som straff inte behålla någon mat eller vätska som hon försökte få i sig.
Så kan det gå om man åker till ett fjärran land och inte tänker på vad man stoppar i sig. Ingen kom till skada under sagan och flickan har i dagsläget återhämtat sig.
Sista minuten
Ibland går det fort, ett samtal, ett glatt "ja!!" och några minuter senare är det klart. Resan bokades snabbt, packandet gick fort och jag hann inte ens uppdatera er om att jag var på väg med bästa vännen till Rhodos.
Man ska odla relationen till sina vänner. Därför åker Linda och jag iväg på semester ihop en gång om året. Det brukar bli en vecka med mycket dans, skratt, prat och shopping. I år bytte vi dansandet mot utflykter. Skrattet, pratet och shoppingen ackompanjerade varje steg.
Åker man på semester med en före detta elitsimmare och dessutom hamnar på ett hotell där ingen använder poolen blir det lätt en del simning. Jag fick simlektioner nästan varje morgon. Jodå, jag kan simma och tycker det är ganska kul. Linda tyckte däremot inte att min teknik var lika rolig. Det blev filande och förklarande, vinklade fötter ut, upp med rumpan, ner med huvudet, vinklande av armar och tillrop som Synkronisera dig sjäv! eller Ja, om man tycker att bästa sättet att simma är att motverka rörelsen framåt gör du det bra... I slutet av veckan började det till sist gå riktigt bra! Jag simmade fortare utan att bli totalt utmattad efter 400 meter. Till hösten kommer jag definitivt att lösa kort på en av stadens badanläggningar!
Bästa vänner!
Man ska odla relationen till sina vänner. Därför åker Linda och jag iväg på semester ihop en gång om året. Det brukar bli en vecka med mycket dans, skratt, prat och shopping. I år bytte vi dansandet mot utflykter. Skrattet, pratet och shoppingen ackompanjerade varje steg.
Åker man på semester med en före detta elitsimmare och dessutom hamnar på ett hotell där ingen använder poolen blir det lätt en del simning. Jag fick simlektioner nästan varje morgon. Jodå, jag kan simma och tycker det är ganska kul. Linda tyckte däremot inte att min teknik var lika rolig. Det blev filande och förklarande, vinklade fötter ut, upp med rumpan, ner med huvudet, vinklande av armar och tillrop som Synkronisera dig sjäv! eller Ja, om man tycker att bästa sättet att simma är att motverka rörelsen framåt gör du det bra... I slutet av veckan började det till sist gå riktigt bra! Jag simmade fortare utan att bli totalt utmattad efter 400 meter. Till hösten kommer jag definitivt att lösa kort på en av stadens badanläggningar!
Bästa vänner!
Havsutsikten från balkongen var underbar!
måndag 13 juni 2011
Byter spår
Kaos. Så kan de senaste veckorna sammanfattas. Anställningsintervjuerna har avlöst varandra och till sist var det klart: jag ska byta jobb. Av de jobb som jag sökt fick jag det jag helst ville ha, hösten kommer att bli spännande!
Mest på skoj hade jag skrivit in i mitt CV att jag slagit världsrekord. Längst ner under Övrigt stod den lilla upplysningen, i skuggan av mitt yrkespresterande liv. När intervjuerna väl ägde rum var det just den skuggade biten information som lyftes upp. På ett ställe pratade vi i 20 av totalt 60 min om mitt rekord.
Min nya arbetsgivare vet om att jag älskar träning. De uppmuntrar fysisk aktivitet för att hålla medarbetarna friska och har mycket förmånliga friskvårdserbjudanden. Största lyftet för min träning under hösten kommer ändå bli att jag slipper pendla. Med närmare 2 timmar mindre restid om dagen har jag möjlighet att lägga upp träningen på ett helt annat sätt. Allt är möjligt!
Ingen mer pendling men ändå på nytt spår.
Mest på skoj hade jag skrivit in i mitt CV att jag slagit världsrekord. Längst ner under Övrigt stod den lilla upplysningen, i skuggan av mitt yrkespresterande liv. När intervjuerna väl ägde rum var det just den skuggade biten information som lyftes upp. På ett ställe pratade vi i 20 av totalt 60 min om mitt rekord.
Min nya arbetsgivare vet om att jag älskar träning. De uppmuntrar fysisk aktivitet för att hålla medarbetarna friska och har mycket förmånliga friskvårdserbjudanden. Största lyftet för min träning under hösten kommer ändå bli att jag slipper pendla. Med närmare 2 timmar mindre restid om dagen har jag möjlighet att lägga upp träningen på ett helt annat sätt. Allt är möjligt!
Ingen mer pendling men ändå på nytt spår.onsdag 8 juni 2011
Disciplin? Nej....
Långhelgen levde sitt eget liv, fyllt med bad, Lisebergsbesök, glass och bus med syskonbarnen. Jag packade inte ens upp träningskläderna. De fick ligga kvar i den röda resväskan och samla mitt lite dåliga samvete. Såhär sommartid tycker jag ändå det är svårt att känna riktigt dåligt samvete när träningen uteblir. Med allt frisbee-kastande, bärande på ungar, promenader och cyklade känns det ändå som om kroppen får sitt. Och alla som varit på Liseberg med två busiga barn i 12 timmar vet att det kan göra även den mest uthållige ganska mör.
Man blir trött efter en hel dag på Liserberg!
måndag 30 maj 2011
Mästerligt
Söndagar 20.00 har varit en helig tid för Pi och mig de senaste månaderna. Middagen har legat rykande het på tallrikarna, telefonerna har varit avstängda och vi har suttit som klistrade framför Mästarnas mästare.
Att se idrottsstjärnor tävla mot varandra är nervkittlande, spänningen har varit på topp även om Ingemar Stenmark kändes som den självklare segraren hela tiden. Men hela programmet har även gett mig en tankeställare om att det faktiskt aldrig är för sent att satsa. T.ex. är Evy Palms karriär makalös. Att ge sig in i idrott sent i livet och ändå nå topplaceringar är beundransvärt. Maria Brandin, roddaren som var min hemliga favorit, har i sin tur nått världsframgångar som få av oss känt till.
Och Ingemar. För även om segern som sagt kändes självklar är ingenting i livet självklart. Att vara över 50 och ha en fysisk som är bättre än många 20-åringars applåderar jag stort. Fysik till trots är det hans ödmjukhet och intelligens som gör honom till en av världens genom tidernas främsta idrottare.
Alla kan inte vara Stenmark, men han visar att det inte är omöjligt ta hand om sig själv långt efter 30-sträcket.
Att se idrottsstjärnor tävla mot varandra är nervkittlande, spänningen har varit på topp även om Ingemar Stenmark kändes som den självklare segraren hela tiden. Men hela programmet har även gett mig en tankeställare om att det faktiskt aldrig är för sent att satsa. T.ex. är Evy Palms karriär makalös. Att ge sig in i idrott sent i livet och ändå nå topplaceringar är beundransvärt. Maria Brandin, roddaren som var min hemliga favorit, har i sin tur nått världsframgångar som få av oss känt till.
Och Ingemar. För även om segern som sagt kändes självklar är ingenting i livet självklart. Att vara över 50 och ha en fysisk som är bättre än många 20-åringars applåderar jag stort. Fysik till trots är det hans ödmjukhet och intelligens som gör honom till en av världens genom tidernas främsta idrottare.
Alla kan inte vara Stenmark, men han visar att det inte är omöjligt ta hand om sig själv långt efter 30-sträcket.
tisdag 24 maj 2011
Tjuvlyssnat
Jag tror att de jobbar tillsammans, mannen och kvinnan på 56:ans buss. Med små hummanden på passande ställen sneglar han ut genom bussfönstret då och då medan kvinnan pratar på.
"Det är ju mer av en folkfest! Inte alls som Lidingöloppet där allt handlar om tid och man bara jagar efter en tid som är bättre än den man fick förra året. Nä, Vårruset är mycket mer avslappnat, någonting som alla kan vara med i. Det är därför som jag springer det varje år. Och så ger det mig en anledning att träna. Inte för att jag måste ha en bra tid eller så, löpning är sååå bra belönande i sig med alla hälsoeffekter. Eller ja, jag har inte sprungit så mycket för jag får ont lite överallt. Men jag har köpt nya skor och dom blir jag riktigt glad av att se på!"
Träningsskor, en källa till glädje!
"Det är ju mer av en folkfest! Inte alls som Lidingöloppet där allt handlar om tid och man bara jagar efter en tid som är bättre än den man fick förra året. Nä, Vårruset är mycket mer avslappnat, någonting som alla kan vara med i. Det är därför som jag springer det varje år. Och så ger det mig en anledning att träna. Inte för att jag måste ha en bra tid eller så, löpning är sååå bra belönande i sig med alla hälsoeffekter. Eller ja, jag har inte sprungit så mycket för jag får ont lite överallt. Men jag har köpt nya skor och dom blir jag riktigt glad av att se på!"
Träningsskor, en källa till glädje!tisdag 17 maj 2011
Frågor och svar
Här är svaren på några av de vanligaste frågorna jag får som gäller min träning:
Hur hinner du träna och fixa nyttig mat?
Jag prioriterar bort annat. När andra ser på tv kör jag ett träningspass eller fixar mat. En gång i veckan avsätter jag 2 timmar till att göra storkok som fyller frysen. Mina vänner träffar jag på helgerna, det finns sällan tid till att träffas på vardagar.
Vad fick du för att slå världsrekordet? En egen roddmaskin?
Från Concept2 i USA fick jag ett diplom och från Concept2 i Sverige fick jag ett loggkort och 2 t-shirts. Vill man tjäna pengar på sin sport ska man inte välja ultradistans på roddmaskin.
Är du inte riktigt klok?
Jodå, bara lite mer envis än de flesta andra!
Varför bantar du hela tiden?
Jag bantar inte, men jag försöker komma ner i en annan viktklass. De flesta roddare går ner i vikt precis innan tävlingssäsongen vilket innebär att de på ganska kort tid måste ner ganska många kilon i vikt. Enligt mig är det ohälsosamt att chocka kroppen på det sättet. Min plan är att byta viktklass, men det kommer ta tid.
Äter du aldrig någonting onyttigt?
Jodå, jag äter onyttigt ibland med. Kebabtallrik med extra mycket sås är en svaghet precis som chips och choklad. Funkar inte att äta varje dag, men ibland så!
Hur hinner du träna och fixa nyttig mat?
Jag prioriterar bort annat. När andra ser på tv kör jag ett träningspass eller fixar mat. En gång i veckan avsätter jag 2 timmar till att göra storkok som fyller frysen. Mina vänner träffar jag på helgerna, det finns sällan tid till att träffas på vardagar.
Vad fick du för att slå världsrekordet? En egen roddmaskin?
Från Concept2 i USA fick jag ett diplom och från Concept2 i Sverige fick jag ett loggkort och 2 t-shirts. Vill man tjäna pengar på sin sport ska man inte välja ultradistans på roddmaskin.
Är du inte riktigt klok?
Jodå, bara lite mer envis än de flesta andra!
Varför bantar du hela tiden?
Jag bantar inte, men jag försöker komma ner i en annan viktklass. De flesta roddare går ner i vikt precis innan tävlingssäsongen vilket innebär att de på ganska kort tid måste ner ganska många kilon i vikt. Enligt mig är det ohälsosamt att chocka kroppen på det sättet. Min plan är att byta viktklass, men det kommer ta tid.
Äter du aldrig någonting onyttigt?
Jodå, jag äter onyttigt ibland med. Kebabtallrik med extra mycket sås är en svaghet precis som chips och choklad. Funkar inte att äta varje dag, men ibland så!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)