Söndagar 20.00 har varit en helig tid för Pi och mig de senaste månaderna. Middagen har legat rykande het på tallrikarna, telefonerna har varit avstängda och vi har suttit som klistrade framför Mästarnas mästare.
Att se idrottsstjärnor tävla mot varandra är nervkittlande, spänningen har varit på topp även om Ingemar Stenmark kändes som den självklare segraren hela tiden. Men hela programmet har även gett mig en tankeställare om att det faktiskt aldrig är för sent att satsa. T.ex. är Evy Palms karriär makalös. Att ge sig in i idrott sent i livet och ändå nå topplaceringar är beundransvärt. Maria Brandin, roddaren som var min hemliga favorit, har i sin tur nått världsframgångar som få av oss känt till.
Och Ingemar. För även om segern som sagt kändes självklar är ingenting i livet självklart. Att vara över 50 och ha en fysisk som är bättre än många 20-åringars applåderar jag stort. Fysik till trots är det hans ödmjukhet och intelligens som gör honom till en av världens genom tidernas främsta idrottare.
Alla kan inte vara Stenmark, men han visar att det inte är omöjligt ta hand om sig själv långt efter 30-sträcket.
Stenmark var grym. och som du säger mycket tack vare hans mysig attityd. :)
SvaraRadera