.

Det var inte omöjligt. Jag har klarat det. Att slå världsrekord i ultradistans på roddmaskin.
25-26 september 2010 blev jag världsrekordhållare.

tisdag 31 augusti 2010

Ett oväntat testlopp

Ett 8 timmar långt testlopp som eldprov. Planen var att loppet skulle genomföras nu på lördag. Av en slump blev det idag istället. Helt oväntat satt jag där på maskinen och 8 timmar senare gick jag av och kände mig oväntat pigg.

Loppet var uppbyggt i delar med 50 min rodd och 5 min vila. Belastningen var något högre än den jag kommer ha vid rekordförsöket och jag passade på att testa all mat och dryck som jag kommer ha vid det stora loppet. Hastigheten var låg och jag noterade ynka 56 368 meter, tur att det inte är hastigheten som räknas!

Viktiga lärdomar:
- Gå till kiropraktor och massör innan (missade det den här gången)
- Bejaka kaffebehovet! (stort tack till Linda, den räddande ängeln som kom med kaffe till mig och piggade upp mig med både koffein och prat)
- Underskatta inte stödet som du kan få, ensam är inte stark!
- Gör en detaljerad plan, men var flexibel nog att kunna ändra den
- Ät och drick mer än du tror du behöver
- En hink för...hmm.... mat och dryck på väg upp kommer nog vara bra att ha vid sidan om under rekordförsöket (ansträngning under lång tid ger märklig effekt på kroppen)

Stort tack till ALLA som skickade peppande sms till mig. Utan er hade det varit mycket tyngre. Och sist men absolut inte minst: Ett enormt tack till Campus 1477 som sponsrar mig och ständigt ställer upp med sina maskiner som jag sliter på i långloppen!

Jag är otroligt stolt, nöjd och glad med dagens prestation! Allt känns helt rätt!

måndag 30 augusti 2010

Hur allt började

För ungefär 2 år sedan var jag i mitt livs sämsta form. Jag, som tidigare varit en aktiv person, hade inte tränat på flera år och hade minst 10 kilos övervikt. I ett nummer av tidningen IForm fanns en artikel om roddmaskinsträning, genom att köra 20 min minst 3 gånger per vecka skulle det vara möjligt att gå ner i vikt. Jag beslöt mig för att testa upplägget en månad eftersom 20 min inte är en evighetslång tid. Det var någonting jag kunde klara.

Det absolut första passet var otroligt tungt. Efter 10 min var jag tvungen att ta en liten paus eftersom jag helt enkelt inte orkade mer. Men jag gav inte upp. Efter en månad klarade jag 30 minuter och började tävla mot mig själv för att bli snabbare. Efter ytterligare 3 månader gick jag in på Concept 2:s hemsida och hittade världsrekorden. Resten är historia och just nu skriver jag framtiden. Tack för att du delar den med mig!

söndag 29 augusti 2010

Inte ett dugg spännande

Att endast hålla 60-65% av sin maxpuls är inte ett dugg spännande, det är inte svettigt men det kan vara ganska skönt. Nu börjar jag äntligen få in takten och behöver inte kika på pulsklockan hela tiden för att veta att jag är inom rätt intervall. Därmed är det snart dags för det stora testloppet på 8 timmar....

onsdag 25 augusti 2010

Beroendeframkallande


Jag har gjort några erkännanden tidigare i den här bloggen och nu är det dags för ett till: jag är beroende av Vitamin Wells flytande vitamin- och mineralbomber.


Ett beroende kan starta på många sätt. För min del var startskottet att jag antogs få i mig för lite zink, någonting som tydligen inte är helt ovanligt om man tränar mycket. I mitt sökande efter en quick-fix testade jag Reload. Sedan var jag fast... och beroendet gäller numera inte bara Reload utan även alla andra drycker som Vitamin Well producerar. Jag är helt lycklig av att det finns ett relativt kalorifattigt men gott och nyttigt alternativ till smaksatt vatten när törsten sätter in och kranvatten känns tråkigt.

tisdag 24 augusti 2010

Frivändningar under lupp

För första gången på flera månader har jag fått träna med pt Joel! Vi startade första träningen lite lugnt med teknikträning för frivändningar och marklyft. Frivändningar är tekniskt krävande med många olika moment som ska klaffa. Än så länge har jag inte det rätta flytet, vilket gör att det inte är några vidare tyngre vikter jag tränar med, men skam den som ger sig. Någon gång kommer tekniken sitta och då ska jag fira!

måndag 23 augusti 2010

101%

Du som följt den här bloggen vet att jag och löpning har ett komplicerat förhållande där vi på något sätt försöker finna varandra. Det är som en hatkärlek med ständiga försök att återuppta förhållandet, en känslan av: "Den här gången kommer det vara annorlunda, den här gången kommer det verkligen att fungera". I lördags var det dags igen.

Luften var varm, asfalten lite våt och staden nästan helt stilla. Mitt lunkande ska nog inte klassificeras som löpning, men jag tog mig runt den lilla banana. Sista biten hem hade jag krafter kvar och rushade. Pulsklockan fick en chock och meddelade att jag legat på 101% av min maxpuls... och överlevt! Jag tog med mig 2 viktiga lärdomar från det träningspasset:

- Det är viktigt att ha koll på utrustningen (måste göra om inställningen på pulsklockan)

- Jag ger verkligen max!

fredag 20 augusti 2010

Golvad

Man kanske inte ska träna rodd överallt och hursomhelst ;)

torsdag 19 augusti 2010

Dagens pass

Intervallpass: 4x15 min med 4 min vila
Varje 15 min uppdelad i:
7 min @ 5KP
8 min @ MP
Det var passet som jag skulle ha kört idag om jag inte hade behövt jobba över. Ibland är det svårt att få ihop livspusslet.

onsdag 18 augusti 2010

Ett gott skratt

Hela dagen har jag gått runt med ett stort leende och ikväll, när det var vila från träningen som gällde, fick jag några goda skratt hemma hos en kompis.

Om man kikar runt på nätet efter vilka hälsoeffekter som skratt kan ge finner man studier som säger att livet förlängs med 10-30 år av skratt. När du skrattar kan sänks halten av stresshormonet kortisol vilket kan få betydande effekt för stress- och smärthantering. Vissa studier har även visat att du inte behöver le eller skratta "på riktigt" för att uppnå de goda effekterna.

Det går till och med att träna skratt. Om du går på en skrattklubb eller på skrattyoga får du hjälp med att i grupp få närmare till ditt eget skratt, glädje sägs ju smitta av sig. Men även om du inte går iväg för att planerat skratta en timme har jag följande förslag: ge en okänd människa ett varmt leende, du får sänkta stressnivåer och förgyller samtidig någon annans dag. Det kan aldrig vara fel!

tisdag 17 augusti 2010

Kör inte 100%

Under rekordförsöket kommer jag att köra rent pulsbaserat. För att kunna hålla hela tiden siktar jag på 60-65% av maxpulsen. I min tidigare träning har jag som lägst haft en puls på 70-75%.

Att ligga på en låg puls kan ibland vara svårare än att ligga på en hög puls. Kroppen vill köra på och ta ut sig till max som den är van vid. Det blir en mental kamp mot dig själv istället för en fysisk för du är helt utlämnad åt dina egna tankar. Våga köra ett pass på 20 min där du inte bryr dig om hastighet, watt och annat. Våga köra ett pass på riktigt låg puls istället. Det kan vara skrämmande, men otroligt lärorikt.

måndag 16 augusti 2010

Nästa gruppträningstrend kanske

Jag tror det dröjer innan vi får roddpass i grupp på gymmen i Sverige, men om spinning kunde slå igenom som gruppträningsform kanske det finns hopp även för rodden.

fredag 13 augusti 2010

För nybörjare

Om du råkat kika in på den här bloggen och aldrig provat på roddmaskinsträning hoppas jag att du blir lite nyfiken att prova på. För att få lite hjälp med att komma igång är det bra att ha ett fastställt träningsupplägg. Ett väldigt bra upplägg är the Pete plan för nybörjare. Det är ett 24-veckorsprogram som successivt bygger upp både kondition och styrka. Våga testa, jag lovar att du inte har något att förlora men allt att vinna!

torsdag 12 augusti 2010

C2, nu även på andra sidan

Ok att roddmaskin, träning och världsrekord är i stort sett det enda jag tänker på såhär nära rekordförsöket, men jag hoppas verkligen att jag aldrig blir så extrem att rodden är 100% av mitt liv....och tiden efter det...

onsdag 11 augusti 2010

Smaskigt mellanmål

Matlådornas förlovade tid är här igen och vad ska man hitta på för mellanmål på jobbet? Testa gärna den här "falska" ostkakan som för ca 208 kcal/portion håller dig mätt och nöjd. Sedan är det ett plus att den är så himla god, speciellt med färska jordgubbar till!

Ostkaka, 8 port (funkar bra att frysa)
4 msk sötmandel
4 ägg
4 msk socker
4 msk dinkelmjöl
500 g minikeso
2 dl mellanmjölk
Sätt ugnen på 175 grader. Hacka mandeln fint. Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner mjöl, minikeso, mandel och mjölk i äggsmeten. Häll allt i en lätt smord ugnsform med teflonbeläggning. Grädda mitt i ugnen ca 45 min tills ostkakan fått en fin, lätt brun yta.

tisdag 10 augusti 2010

Tack!!

Dagens blogginglägg var tänkt att handla om vilket träningspass jag körde ikväll men istället vill jag säga ett stort rungande

**Tack!!**

Tack till alla er på gymmet som frågar mig hur det går med rekordförsöket, er på jobbet som aldrig slutar stötta, er som läser den här bloggen och sist men inte minst kompisarna som ställer upp på alla tänkbara sätt. Verkligen, tack!! Utan er skulle jag aldrig orka igenom mina träningspass och våga fortsätta satsa på att slå världsrekord. Ni gör mig till en lycklig människa!

måndag 9 augusti 2010

Om du gillar bloggen...

En god vän upplyste mig om att tidningen Fitness Magazine har en tävling om att rösta fram årets träningsblogg 2010. "Kul!" tänkte jag. Ännu roligare blev det när det visade sig att två kompisar redan varit inne och nominerat just den här bloggen.

Så om du gillar det du läser här får du gärna på in på Fitness Magazines hemsida och lägga en nominering som kanske, kanske tar mig till final =) Klicka bara här så kommer du rätt!

Går det utan pt:n?

Frågan malde i mitt huvud flera timmar innan träningen: går det att köra max utan pt:n Joel som är med och stöttar? Även en pt behöver semester, men som världens bästa lämnade han en massa övningar till mig.

Sagt och gjort, upp till bevis. Det valda passet var klart crossfit-inspirerat:
2000 meter rodd
10 armhävningar
1000 meter rodd
20 armhävningar
500 meter rodd
30 armhävningar

Efter en tid på 18:41 och med en puls som högst befunnit sig på 98% av max kunde jag ganska nöjt konstatera att jo, det går att köra totalt maxat utan sin pt... fast det är inte riktigt lika roligt.

Rowers high

Löpare brukar prata om Runners High, den där känslan de kan få när löpningen bara flyter på, världen omkring dem försvinner och känslan att lycka infinner sig. Igår hade jag den totala Rowers High! Tanken var att köra 10 min @ MP, HMP, 10KP, HMP, MP men det gick inte att hålla igen! Det kändes som om tekniken satt perfekt, pulsen höll sig bra och under 50 min existerade ingenting annat än jag och roddmaskinen. Lika bra att erkänna: jag är beroende av roddmaskinen och jag tänker inte söka hjälp.

fredag 6 augusti 2010

Ro jorden runt!

Om du har Facebook och vill ha en utmaning framöver kan du på med i Concept 2 Rowing: Around the world/alrededor el mundo. Gruppen har startats upp av Erika Buchard i Stockholm som redan är en bra bit på väg!

Du ror på en Concept 2 och överför sedan dina meter till Google Maps, samtidigt blir du sporrad av andra som antagit samma utmaning. Det kan inte bli annat är kul!

Silver är guld värt


Nu har den äntligen kommit, min lilla kettlebell i silver! Efter att jag genomfört mitt andra maratonlopp på roddmaskin beställde jag ett smycke i form av en kettlebell från Spartan Kettlebells. Maratonloppet fick mig att verkligen tro på att jag kommer klara världsrekordet. Smycket ska påminna mig om känslan av säkerhet och att det går att genomföra saker som man trott är omöjliga. En liten bit bearbetad silver ska ge mig guld!

onsdag 4 augusti 2010

Bara glädjetårar

Tillbaka i hemstaden, tillbaka på gymmet och tillbaka på roddmaskinen. Nu var det längesedan jag drog iväg mer än 5000 meter. Förkylningar och semester har satt käppar i hjulen.

Glädjen var total när jag avverkade mina 50 min. Det gick trögt, det var varmt och jag hade en snittpuls som var betydligt högre än den borde vara. Efter allt pausande från roddmaskinen har jag verkligen längtat efter att få ro igen. Så jag satt där och njöt av ansträngningen, bra musik pumpade i hörlurarna och på golvet nedanför såg jag bara bekanta ansikten, alla dom som jag vet sliter minst lika hårt som jag. Det var lite som att komma hem och jag var nära att fälla en tår. Men att gråta på gym är någonting som man bara inte gör, inte ens om det är glädjetårar.