Du som följt den här bloggen vet att jag och löpning har ett komplicerat förhållande där vi på något sätt försöker finna varandra. Det är som en hatkärlek med ständiga försök att återuppta förhållandet, en känslan av: "Den här gången kommer det vara annorlunda, den här gången kommer det verkligen att fungera". I lördags var det dags igen.
Luften var varm, asfalten lite våt och staden nästan helt stilla. Mitt lunkande ska nog inte klassificeras som löpning, men jag tog mig runt den lilla banana. Sista biten hem hade jag krafter kvar och rushade. Pulsklockan fick en chock och meddelade att jag legat på 101% av min maxpuls... och överlevt! Jag tog med mig 2 viktiga lärdomar från det träningspasset:
- Det är viktigt att ha koll på utrustningen (måste göra om inställningen på pulsklockan)
- Jag ger verkligen max!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar