Ett par gamla bekanta

Vi har kontakt med varandra varje dag, men vi träffas sällan. Mina löparskor och jag. Varje gång jag öppnar garderoben ser jag dom. Ju längre våren har gått desto större har min känsla av självbedrägeri blivit. Vi har inte ett fint och underbart förhållande där vi tillsammans trampar oss fram på vårregnig asfalt. Jag är ingen löpare även om jag själv låtsas som det. Alla attributen finns där: skorna, löpartightsen, skaljackan. Men det är en sak att låtsas och en helt annan sak att vara. Skillnaden är handling. Därför har jag bestämt mig för att förhållandet med löparskorna, i sin nuvarande form, är slut. Det är dags att agera och skippa undanflykterna. Jag ska stänga av datorn och snöra på mig skorna för att ge mig ut redan ikväll. Det är i alla fall en början.