Premiärnerver

"Du måste äta någonting innan." säger Pi, ställer fram en skål med nötter och en smoothie framför mig. Han ler uppmuntrande mot mig. Jag vill inte alls äta, oron gnager hål i magen. Får till sist i mig det som Pi ställt fram.

Tar cykeln och påbörjar färden ner mot roddklubbens lokal. Klockan 17 ska tävlingen gå igång. Sprinttävlingen. Jag som är ultradistansare ska köra mitt livs första sprintlopp. Egentligen är det inte så märkvärdigt, det är en stafett på två varv med 500 meter per deltagare och varv. Det jag ska prestera är därmed en total sträcka av 1000 meter med vila emellan. Dessutom är det en inrapporteringstävling vilket innebär att det bara är personer från klubben närvarande. Tiderna rapporteras in någonstans och sedan läggs samtliga resultat upp.

Ju närmare klubblokalen jag kommer desto ondare gör magen. Vad har jag gett mig in på? Kommer fram och träffar de andra, kör uppvärmning. Tränar på växlingar, vilket innebär att kasta sig handlöst av maskinen under tiden som någon annan kastar sig på.

Känner att jag nog är lite magsjuk, det kan inte vara normalt att må så illa. Ändå kan jag inte backa ur, gör jag det blir inte laget fullt. Jag måste köra och plötsligt är allt igång. Tre olika lag kör samtidigt. Ljudnivån är hög, musik ur högtalarna och skrik som hejar fram. Innan jag vet ordet av kastar jag mig på maskinen. Det går bra. Riktigt bra. Kastar mig av maskinen, laddar för nästa 500 meter. De går inte riktigt lika bra, men jag håller ihop och pressar kroppen hårt.

När allt är över sköljer adrenalinet genom kroppen. Lyckan forsar fram och jag är så glad. Får klappar på axeln och beröm för en bra genomförd prestation. Har ont i hela kroppen, det känns som om jag kört ett extremt hårt och långt träningspass. Är så imponerad av de andra tjejerna, deras styrka. Kan inte samla tankarna, står bara där och känner att illamåendet är över och magen känns hel. Jag vill göra om det igen, vill pressa mig till max igen. Njuter av min första sprint.

Personbästa!

Tårta, gräddiga såser, torra bubblor, mer god mat och ännu mer bubblor är tydligen uppladdningen som ska till för ett personbästa på 10 000 meter roddmaskin. Igår stod det familjefest på programmet, en härlig dag som slutade någonstans efter midnatt, med mängder av mat och gott att dricka.

När jag satte mig på roddmaskinen ikväll var jag kanske inte helt upplagd för att testa gränserna, magen kände fortfarande av gårdagens extravaganser. Men det är något magiskt med träning. Så fort jag hade tagit första taget var fokusen på topp. Jag hade bestämt mig för att hålla stadigt tempo de första 5000 meterna och sedan öka. Efter 6000 meter kom mjölksyran. Då var det bara att koppla in envisheten och tänka 500 meter i taget.

"om 500 meter får jag göra en tempoväxling!"

" kom igen, om bara 500 meter är det dags för teknikbyte."
" först när låten är slut är det ok att kolla på displayen hur långt det är kvar"

Knepen för att klara ytterligar 500 meter är många. Sista biten spurtade jag som en dåre. När displayen visade 0 meter kvar att ro hade jag andhämtning som en tjur i Pamplona. Jag hade verkligen inte räknad med personbästa och är extremt nöjd över att formen kommer tillbaka fortare än väntat!

Nya världsrekord!

Jag må vara ensam i Sverige om att ro ultradistans på roddmaskin, men jag är långt ifrån ensam i världen. Hittills under 2011 har 7 nya världsrekord noterats för Individual Longest Continual Row. Mest imponerad är jag av Kelly Parham, en man från USA som rodde i 77 timmar! Det är riktigt imponerande! Missa inte heller att läsa artikeln om Chris Farrell som klev av maskinen efter 41 timmar.

Mitt världsrekord står sig fortfarande, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan det slås. Ultradistans är på frammarsch inom många sporter, rodden är inget undantag. Jag får ofta frågan varför jag gjorde det och i efterhand är svaret enkelt: jag ville testa mina egna gränser. Ibland undrar jag om ultradistanslöpare får samma fråga.

Roddmaskin lite i centrum

När jag glider in på Stadiums hemsida tar det en millisekund för hjärnan att registrera det mest intressanta. Mitt i startbilden finns en roddmaskin. "Fel" märke, men ändå. I höst ska det vara en roddmaskin!

På natten kan allt hända

Jag visste det!!

Inget för känsliga

Ett tag har jag funderat på om jag utmanar mig själv tillräckligt under träningspassen. När jag tränade med min PT Joel visste jag att jag blev hårt pressad och verkligen tog ut mig. Nu när jag är på egen hand är jag inte riktigt säker på att jag pressar kapaciteten till max. Förrän nu.

Kvällens pass gick ut på att på tid och utan vila genomföra:
2000 m rodd
10 armhävningar
1000 m rodd
20 armhävningar
500 m rodd
30 armhävningar

När jag kom av roddmaskinen för andra gången hände det. Jag spydde. Vad gör man när man står mitt i ett gym och känner maginnehållet komma upp samtidigt som man är för envis för att avsluta sitt pass? Man sväljer.

Jag tror inte att jag behöver fundera mer på om jag verkligen pressar mig själv till max.

Det började med....

....en artikel i den här tidningen som jag köpte för några år sedan. Och en artikel om hur bara 20 min roddmaskinsträning 3 gånger/vecka kan förändra och förbättra konditionen. Så lätt kan det ibland vara att fastna för någonting helt nytt och utmanande. Vad som hände sedan vet ni redan.

Välj rätt motstånd på roddmaskinen

Jag fick en fråga om motståndet på roddmaskinen, vad som kan vara bra att ställa in mostståndsreglaget på fläkthjulet på. Det är en helt klart viktig fråga som förtjänar ett eget inlägg.

De flesta jag ser på gymmet tränar på 10:an, dvs så tungt som möjligt. Nackdelen med att köra så tungt är att tekniken ofta blir lidande. Tro mig, ska du köra längre sträckor vill du inte att tekniken blir lidande. En bra teknik kan göra skillnad på så mycket som 1000 meter under en timmes rodd. Det betyder att du inte nödvändigtvis behöver ro fortare bara för att du ror tungt.

Hur ska man då tänka med motståndet? Det finns inga egentliga klara riktlinjer MEN planerar man att köra rodd ofta ska man bekanta sig med begreppet drag faktor (drag factor på engelska). Eftersom motståndet på maskinen styrs av luften så påverkas det även av luftfuktighet och temperatur. Genom att kalibrera maskinen kan du få en exakt drag faktor att jobba med. Var noga med att använda samma drag faktor varje gång du tränar. Själv tränar jag med en dragfaktor på 120, kör marathon med en drag faktor på 110 och slog världsrekordet med en drag faktor på 85. Ju längre du kör, desto lägre bör drag faktorn vara, då orkar du längre och inte minst sparar du händerna!

March Madness igen!!!

Nu är det dags att börja ladda igen för Concept2:s roligaste och tuffaste utmaning: March Madness. Den gör verkligen skäl för namnet. Under minst 25 av månadens 31 dagar ska du ro minst 5000 meter/dag. Den mer avancerade utmaningen är att ro minst 10 000 meter/dag.

Jag körde utmaningen förra året och den är verkligen galet jobbig! Är du inte van vid roddmaskinsträningen kan jag inte rekommendera den här utmaningen, men om du kört en del roddmaskin och vill bita i något rejält är det här värt att testa! Är du inte van roddare men ändå vill utmana dig själv kan du köra en egen utmaning med 1000 eller 2000 meter/dag.

Än så länge jag jag inte bestämt mig för om jag ska köra den "vanliga" utmaningen med 5000 m/dag eller köra den mer avancerade med 10 000 m/dag. Mars kommer bli en hård månad!

En kärleksfull utmaning

Nu är det dags för Concept2:s årliga Alla Hjärtans Dag-utmaning. Mellan 9 och 14 februari ska du ro 14 000 meter. En liten lagom utmaning med mycket hjärta. För just denna utmaning skickar inte Concept2 ut något pris, men jag älskar hjärtefrågor!

Därför utmanar jag också er: Ro 14 000 meter mellan 9 och 14 februari, du behöver inte ro alla meter vid ett och samma tillfälle. Skicka sedan ditt resultat till mig (varldsrekordet@hotmail.com) senast 16 februari, tillsammans med några rader där du skriver vem du tillägnar dina meter och varför just den personen är värd 14 000 kärleksfulla meter. Mest hjärteknipande, värmande motivering vinner en liten överraskning.

Naturligtvis skickar du ditt resultat till Concept2 också och får ditt namn på deras hemsida!

Kvitto på framsteg

Jag har haft svårt att pressa mig till personbästa den här säsongen. Oron har funnits över att mitt nya träningsupplägg, med mindre rodd och mer konditionsträning av annat slag, var en felsatsning. Idag kom äntligen kvittot på att jag är på rätt väg.

Att försöka slå personbästa under en viktnedgångsperid är inte direkt att rekommendera, men jag ville så gärna få ett bevis på att allt gick åt rätt håll. Efter en hård kamp mot mig själv på 5000 meter var det klart: personbästa med nästan 30 sek vilket placerar mig på 65:e plats på online-världsrankningen. Inte helt illa för en ultradistansare som försöker bli snabbare. Klarar jag samma tid som lättviktare blir min ranking, med nu gällande tider, en 10:e plats. Jag har drygt 1 kg kvar tills dess.

Belöning för genomförd utmaning

En såhär fin keps fick alla som genomförde Concept2:s Holiday Challenge. Tack för det!

Ny utmaning från Concept2

Dags för en ny utmaning från Concept 2. Nu gäller det att ro stegar, dvs under 5 pass ökar du hela tiden antingen sträckan eller tid. Utmaningen under januari går ut på att ro 2 stegar där du successivt ökar sträckan. Mer information hittar du här.


Själv kommer jag inte anta utmaningen den här månaden eftersom det inte fungerar med mitt upplägg inför kommande världsrekord. Men jag hoppas att ni är många där ute som ställer upp!

Framsteg

2 x 30´3 splittat i 7,5 @ 10 KP och 7,5 @ MP

Nä, jag slant inte på tangenbordet. Ovanstående var dagens roddpass. Det första organiserade passet som ska leda mig mot mitt nästa världsrekord. Jag är stolt! Inte över att jag är på väg igen utan för att faktiskt genomförde det planerade passet. Mina händer gjorde ont, jag ville ge upp. Ändå fortsatte jag. Ett första steg samtidigt som det är en upprepning av vad jag gjort tidigare.

Jag följer samma träningsschema som förra gången, det fungerade då och jag äver övertygad om att upplägget kommer att fungera nu med. Samtidigt ger det mig en otrolig möjlighet att mäta mina framsteg. Nu kommer jag i snitt 1000 meter längre på ovanstående pass jämfört med vad jag klarade för ett år sedan.


Passförklaring: 2 intervaller om 30 min vardera med 3 in vila mellan. Varje 30 min delas upp i 7.5 minuter. Första 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten för 10 000 meter (10K), andra 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten (eller approximerade hastigheten) för ett maratonlopp. Sedan dags igen för 7,5 min med 10K-fart....osv....

Holiday Challenge avklarad!

Utmaningen som Concept 2 gick ut med var egentligen inte speciellt svår: ro 100 000 meter mellan 25 november och 24 december. Ändå var den ganska svår. Att få ihop alla meter mellan julklappsinköp, resor, stress på jobbet, ett värkande knä och vardagsbestyr var inte det enklaste. Nu är jag inte den som ger mig i första taget. Meter för meter har knapats in och idag drog jag iväg de sista 5000 meter som återstod. Börjar redan bli nyfiken på vilken som blir Concept 2:s nästa utmaning!

Pannben

Det handlar om vilja, om pannben. Oavsett om det gäller 2000 meter, 20 000 meter eller 200 000 meter.

Motivaton

Det finns helt klart olika sätt att motivera sig...

Äntligen vinterns första utmaning!!

Jag älskar utmaningar och nu släpper Concept 2 äntligen vinterns första, härliga utmaning! Mellan 25 november och 24 december är det 100 000 meter som gäller. Som belöning får du ett diplom och en keps. Klicka på bilden ovan så får du mer information om utmaningen.

Det kanske låter som en lång sträcka, men om du ror 3300 meter om dagen har du klarat det! Är du ovan roddare är det här egenligen en perfekt utmaning för dig. Genom att ro ca 20 -30 minuter om dagen klarar du utmaningen och får dessutom en bra grund till en fortsatt roddträning.

Jag kommer anta utmaningen, hänger du på?

Mot naturen

Valet och kvalet. Under lång tid har jag funderat på om det är som tungviktare eller lättviktare som jag ska hålla på med roddmaskin. Gränsen går vid 61,5 kg och under en period pendlade jag fram och tillbaka mellan de båda viktklasserna. En månad innan jag slog världsrekordet bestämde jag mig för att slå det som tungviktare. Därigenom kunde jag kolhydratladda som en galning och dra nytta av min extra vikt.

Nu har jag däremot bestämt mig för att testa livet som lättviktare.

Framför mig har jag en viktnedgång på ca 4 kg och ett mål att ligga stabilt på 61 kg under minst 2 månader. Att ge sig in på det just nu är hur otaktiskt som helst egentligen. När hösten kommer och vintern börjar kännas av vaknar urtidsmänniskan i mig. Kroppen vill ha allt som är energirikt så att den kan lägga på sig inför vintern. Gå ner i vikt är det sista den vill. Men jag har bestämt mig, nu kör vi!

Lugnet före....

"Kör du för fullt, hur många pass som helst nu?" var en fråga jag fick idag. Svaret är: nej, jag tar det väldigt lugnt. Den sista tiden fram till världsrekordet är det lugn som gäller, jag vet att jag är i form. Nu gäller det bara att behålla formen och toppa den lagom till 25-26 september. Träningen framöver består av ca 4 pass/vecka med lugnt tempo på roddmaskinen och inga pass längre än 50 min. Långa pass sliter mycket på kroppen och mitt mål just nu är att samla energi för den kommande kraftansträngningen.

Förresten, har du ett enkelt och snabbt recept på pastasås får du gärna dela med dig av det! Min kolhydradladdning sätter igång och jag ha slut på ideér som kan göra pasta lite roligare....