När det släpper

Plötsligt fungerade allt. Vi höll balans, höll takt och flög fram på vattnet. Vi trodde knappt att det var sant. Det svåra blev enklare och vår tränare sa till oss att blunda under tiden vi rodde, för att känna takten. Jag blundade, drog åran till mig och kände att de andra gjorde samma sak vid samma tillfälle.

Lördagens frustration vändes till lycka, vi kunde inte sluta le. Intensivutbildningen i rodd avslutades i lycka. Väl hemma efter en helg med totalt 8 timmar träning kröp jag upp i soffan med en liten likör och njöt av känslan som satt kvar i kroppen. Känslan av att glida fram på vattnet.

Ibland fungerar ingenting

Nu är jag sådär slut i kroppen. Igen. Total har vi varit ute på vattnen 4,5 h idag. Lägg på 1,5 mil cykling till det.

Förmiddagspasset gick mycket bättre än eftermiddagspasset. Tekniken på vattnet är beroende av små, små skiftningar. Håller du händerna 1 cm högre än du ska påverkas hela balansen i båten. Under eftermiddagen envisades jag med att hålla händerna 5 cm för lågt, ni kan tänka er att det inte var helt optimalt. Jag fick helt enkelt hela båten att luta.

Ibland går man igenom träningspass som leder till frustration och ilska. Det är pass när ingenting fungerar, allt är bara fel. Konsten är att ta sig igenom det, att tänka konstruktivt och fundera på vad som var fel, inte bara fastna i den dåliga känslan.

Efter en lååååång dusch har jag fått perspektiv på dagens pass. Imorgon är det träning på vattnet igen. Ett träningstillfälle med helt nya möjligheter. Då ska jag tänka på att inte sänka händerna för mycket och att slappna av lite mer. Men mest av allt ska jag njuta av att svischa fram på vattnet!

Punktform

• Cykla 6 km i blåst och regn
• Ro 1½ timme i blåst och regn
• Cykla 7,5 km hem

Tröttheten börjar ta över nu....

Tredje gången gillt

Om måndagens roddpass kännetecknades av skräckblandad förtjusning stod onsdagens pass för ilska. Allt kändes tungt och besvärligt. Jag kunde inte förstå att jag blivit sämre sedan måndagens pass. Ingenting stämde. Modet höll på att svika mig helt när vi efter en timme tog oss tillbaka till land. Plötsligt utbrister vår tränare: "Men! Du har ju haft fel åra! Det måste ha varit ett ganska tungt pass för dig..." Lättnaden över materialfelet kändes bra, ändå gnagde en känsla inom mig att det trots allt var jag som varit dålig. Riktigt, riktigt dålig.

Inför morgonens roddpass kom jag ner till klubbhuset tidigt. Vattnet låg spegelblankt. De andra tjejerna anlände och vi småpratade ett slag innan vi började slita med att få i båten i vattnet. Klumpen i magen släppte efter de första årtagen. Det kändes bra. Efter ytterligare några årtag kändes det riktigt bra.

Jag är stolt över min prestation på vattnet idag, jag övervann några av mina egna rädslor. Imorgon är det dags igen och jag kan ärligt säga att jag längtar. Samtidigt är jag så tacksam över de andra tjejerna i båten, fantastiska människor som peppar varandra. I båten är vi alla beroende av varandra, även på stilla vatten.

Ute på djupt vatten

Rumpa! skriker vår tränare. Ni måste puta ut rumpan innan ni kommer efter med ryggen! Hon är duktig. Peppande och uppmärksam på alla i båten, tydlig med instruktionerna. Vi är fyra tjejer som ror, alla lite nervösa över att gå ut på vattnet för första gången. Vår tränare säger att vi lär oss snabbt, så hon lägger på ytterligare moment. Det är bara att nöta, men jag lovar att om några gånger kommer ni inte ens behöva tänka på grundtekniken, då kommer den sitta där.

Första träningspasset med Uppsala Akademiska Roddsällskap är avklarat. Jag var livrädd nästan hela tiden. Men ibland glimtar det till, jag får till ett tag i vattnet som känns enkelt och lätt. Med lite skräckblandad förtjusning längtar jag efter onsdag då det är dags att gå ut på vattnet igen.

Sikte på SM 2012!

Ibland måste man våga lite extra, våga språnget, våga ta sig ut på okänt vatten. Bokstavligt talat. Jag har vågat och är på väg. För en liten stund sedan studsade jag upp och ner som en speedad gummiboll efter att ha fått besked om att jag kommit med i UARS-tjejsatsning som du kan läsa mer om här.

Jag som hållt mig på en roddmaskin i flera år ska ut på vatten i riktig båt, tillsammans med andra för att i lag nå roddframgångar. På vatten! Jag upprepar: vatten! Men lugn bara lugn, torra land blir inte blott ett minne, jag satsar fortfarande på nytt världsrekord i ultradistans på roddmaskin.

Hösten blir minst sagt mer och mer spännande. Den 5 september startar träningen med UARS, fortsättning följer!

Hjälp kvinnliga idrottare!

Uppsalas Akademiska Roddarsällskap har haft stora framgångar på herrsidan, kunskapen om att bli bäst finns i klubben. Nu har damsidan bestämt sig för att bli bäst i Sverige. Men för att kunna bli det behöver de en ny båt. De båtar som finns är anpassade för herrar, inte helt optimalt eftersom allt är dimensionerat för personer som är både längre, tyngre och med större skostorlek. Gå in HÄR och skänk några kronor.

Tillsammans kan vi hjälpa tjejerna att få ihop pengar till båten som de behöver.

Jag är själv inte medlem i klubben men har ändå fått många goda råd och tekniktips. Utan det stödet jag fått från UARS vet jag inte om jag hade klarat att slå mitt världsrekord. Det är verkligen en klubb med stort hjärta trots den tunna plånboken.

Min lilla blogg når ut till en skara roddintresserade, men om du råkar läsa det här och har en egen blogg så snälla, snälla, snälla puffa lite för denna insamling!

När fokus tar all fokus

På sista tiden har det inte blivit många blogginlägg. Anledningen är att fokusen på nästa helg tar all min fokus. Allt i min värld snurrar just nu kring att ro hem rekordet. Ändå händer saker hela tiden, igår var jag iväg på fotografering för pressfoton m.m. En jättekul upplevelse trots låååång väntan på själva fotograferingen. Och här ett smakprov på resultatet, för visst är det precis såhär fixad man är inför varje träningspass ;)

Något att testa på måndag?

Första gången

Rodd på roddmaskin är jag ganska väl förtrogen med. Rodd i båt är däremot någonting helt annat som jag aldrig provat på. Förrän idag.

Uppsala Akademiska rodd hade ett prova-på-tillfälle idag och jag var inte sen att haka på. Det var verkligen en helt annan sak att ro i båt! Vi var 4 personer i samma båt, jag var på position 1 och det hela var en väldigt instabil upplevelse. Att hålla koll på 3 andra personers åror och samtidigt hålla styr på hur den egna åran slår vattnet är allt annat än enkelt. Jag kan lugnt konstatera att jag är betydligt bättre på att ro på land än på vatten =) Men jag ska definitivt ge det en chans till och har blivit lovad att få testa att ro singel.