Plötsligt fungerade allt. Vi höll balans, höll takt och flög fram på vattnet. Vi trodde knappt att det var sant. Det svåra blev enklare och vår tränare sa till oss att blunda under tiden vi rodde, för att känna takten. Jag blundade, drog åran till mig och kände att de andra gjorde samma sak vid samma tillfälle.
Lördagens frustration vändes till lycka, vi kunde inte sluta le. Intensivutbildningen i rodd avslutades i lycka. Väl hemma efter en helg med totalt 8 timmar träning kröp jag upp i soffan med en liten likör och njöt av känslan som satt kvar i kroppen. Känslan av att glida fram på vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar