Här men mest där

Du har börjat få den där frånvarande blicken, säger min vän, den där som man får när man är på väg bort från något. Det syns på dig att du snart ska börja ett nytt jobb.

Hon har rätt, jag är på väg. Jag är väldigt ofta på väg, även när det gäller träningen. När jag borde fokusera på någonting som är nära tänker jag redan på hur jag ska ta mig till nästa mål. Så är det med t.ex. löpningen. Jag drömmer om att köra långa distanser trail running, jag vill det så gärna att jag har svårt att fokusera på att springa 1 mil först. Resultatet blir att de långa distanserna känns helt ouppnåeliga.

Fokus på nuet och de närmaste målen kan vara svårt när det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Jag ska ta mig en funderare på vad höstens mål är, skriva ner dem och fokusera på dem. Men först och främst ska jag leva i nuet just idag.

Tillbaka i vardagen

Eventuellt finns det inte en tråkigare rubrik på ett blogginlägg än "Tillbaka till vardagen", för hur många av oss längtar egentligen tillbaka till vardagslunken? Jag gör det, kom jag på efter 20 min på tåget till jobbet imorse. Det ska bli skönt att komma in i fasta träningsrutiner, få möjlighet att ha en bättre kosthållning, få känna längtan efter att sjunka ner i soffan på fredagskvällen.

Jag ser verkligen fram emot den här hösten! Efter mycket vila och försiktig träning är jag äntligen skadefri och kan börja satsa på nästa världsrekord. Dessutom bjuder de kommande månaderna på spännande nyheter, vänta får ni se!

Om det är din första dag tillbaka på jobbet idag och du längtar efter den soldränkta stranden du nyss var på, fundera över vad du har att se fram emot i höst. Ingenting? Fundera då på vad som skulle göra din höst lite mer färgglad. Möjligheterna är oändliga, det är bara du själv som sätter gränserna.

En middag på ett mysigt torg i Spanien kan vara underbart, men en mysig kväll hemma är inte så dumt det heller!

Vinna över sig själv

"Ja... nej.... kanske ändå... nääää... eller ska jag ... nej. Definitivt nej! Det är för ljust ute, för många människor som kan se mig. Jag ser för fånig ut, det går för långsamt. Tänk om någon skrattar åt mig. Nej, det går bara inte. Jag kan helt enkelt inte ge mig ut på någon löprunda."

På väg hem från jobbet igår var jag min egen värsta fiende. Det var över en månad sedan jag körde någon sorts konditionsträning. Löpningen har jag inte ens tänkt på, det är ju inte direkt min favoritträning. Ändå stod det där i mitt träningsupplägg: Löpning. Ett tag funderade jag på att köra ett kort men tryggt roddpass istället.

Att utmana sig själv kan vara så många olika saker. För någon är utmaningen att köra en svensk klassiker, för någon annan är det att komma ut på en promenad några gånger per vecka. För mig handlar det just nu om att nu att vinna över mig själv för att komma ut i löpspåret.

Igår vann jag över mig själv. Det blev en kort, långsam runda. Men det blev i alla fall en runda.

Ibland kan jag vara lite hård, kantig och inte helt snäll mot mig själv.

My better is better

"In order to be irreplaceable

one must always be different."

Coco Chanel

Vi har en förmåga att se ner på idrottare som i pressen uttalar som om att de är bäst, istället hyllar vi de tysta hjältarna som går in i en match utan någon egen uttalad förväntan på att vinna. Hur vågar de där kaxiga typerna säga att de kommer vinna?

Hur vågar de inte säga att de kommer vinna? Intalar du dig själv att du kommer nå ditt mål kommer du till sist tro på det så mycket att det blir sanning. Stå upp för dig själv! Våga tro på dig själv och våga säga att du tror på dig själv.

Råd när träningen inte funkar

"Jag äter nyttigt och tränar ofta. Ändå ser jag inte några resultat. Vad gör jag fel?" är en vanlig fråga i träningstidningar. Det vanligaste svaret verkar vara att man ska börja föra kostdagbok för att se vad man egentligen äter. Dessutom ska man träna hårdare. Jag skulle säga: se över din livssituation.

Jag är fast övertygad om att ifall alla olika delar av ditt liv fungerar så kommer resultaten även när det gäller träningen. Får du inte resultat, men är helt säker på att du tränar så hårt du kan och äter så bra som möjligt, finns det andra faktorer att titta på. Sover du tillräckligt mycket? Har du bråkat med en familjemedlem eller vän? Stressar du? Trivs du inte på jobbet? Pendlar du långa sträckor? Fungerar inte kärleken?

Vi behöver alla våra olika delar i livet för att få en helhet, men varje bit både ger och tar energi. Om det är problem med en bit i livet dras mer energi dit, från någon annan del. Det svåra är att hitta balansen. Så nästa gång träningen inte ger resultat, och du redan sett över kost och träningsupplägg, ta en titt på hur ditt liv ser ut.

Du är bättre än du tror!

Det kommer aldrig att gå, jag orkar inte...

Klart att det kommer gå, inte långt kvar nu!

Mina händer gör ont! Jag vill inte längre!

Men du vill inte ge upp heller!

Det kommer ändå inte bli någon bra resultattid, lika bra att sluta...

Man måste inte slå personbästa varje gång, du kan vara nöjd bara av att ha genomfört det här!

...men... nu är det inte så långt kvar. Jag kanske klarar det ändå!

Det spelar ingen roll om det är korta eller långa sträckor, personen du tävlar eller tränar mot är dig själv. Du är din egen värsta fiende eller ditt eget största stöd. Det är upp till dig, du är den du själv gör dig till. Du är starkare än du själv anar, du är bättre än du ger dig själv cred för.

För min egen del är det lite mer än en månad kvar till ett maratonlopp på roddmaskinen, då ska jag ytterligare en gång bevisa för mig själv att jag är starkare än jag tror.

Ett sprillans nytt år

"Det är bara bra att alla inte är lika bra på allt. Tänk om alla skulle springa milen på 40 min, då skulle det inte vara något speciellt med att göra det. Du är bra på andra saker." säger P när jag klagar på att jag är så fruktansvärt långsam när jag springer.

Lite så är det med det mesta. Om allt var toppen hela tiden skulle vi inte kunna uppskatta det, vi behöver helt enkelt dalarna för att kunna uppskatta topparna. Förutom att jag slog ett världsrekord var 2010 ett ganska kasst år. Jag försöker se det positiva i det: om 2010 inte hade varit ett så dåligt år skulle jag kanske inte uppskatta allt fantastiskt som 2011 har att erbjuda. För än så länge är 2011 ett fantastiskt år, jag håller tummarna för att det förblir så!

Ovissheten är ofta värst

"Det du inte vet har du inte ont av" säger ordspråket. Jag håller inte alltid med om det. Många gånger är ovissheten den värsta energiboven av dom alla. Jag uppskattar ärlighet och raka svar. Ibland gör det ont, men det är alltid bättre än ovissheten.

Ibland går det att påverka mitt i ovissheten. Det kan vara svårt att ta ett steg tillbaka och titta på situationen utifrån för att hitta en lösning. Visst, tågen fungerar inte under 25% av året. Just nu kan jag inte göra någonting åt det, men i förlägningen kanske. Måste jag stanna kvar på jobbet eller kan jag tänka mig att söka ett nytt? Och just det, det där eventet som jag väntar på svar om, jag borde kanske ta kontakt själv och höra hur det går. Hur var det nu med mitt knä, kommer det någonsin läka? Vem vet, men det mesta går att fixa med rehabilitering och huvudsaken är att jag fortfarande kan gå.

Jag kommer att tänka på fältet med solroser som jag åkte förbi varje dag i somras. Solrosorna som vänder sig mot ljuset. Å 2011 ska jag vara en solros, finns det en ljuspunkt i situationen ska jag hitta den och kanske, kanske lyckas jag skrämma iväg ovisshetsmonstret.

Tack Fobo för lån av bilden

Till er på gymmet

Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag kommer in på gymmet. Jag är så arg på dagen som bara varit dum, en dag då ingenting fungerat och allt bara har gjort ont. Tittar ner i golvet hela vägen fram till roddmaskinen. Låter meterna ticka på med arg musik i hörlurarna.

2000 meter senare känns det inte längre som om jag ska börja gråta. 4000 meter passerar och de sista 5000 känns sköna. Jag kan andas igen, går av maskinen och tittar inte längre ner i golvet när jag går genom gymmet. Då, när jag tittar upp, möts jag av ett leende. Går vidare och blir stannad för lite småprat. Träffar på vännen H och får en kram. Kör mitt vansinnes-crossfit-pass och får ur den sista ilskan. Möter fler leenden och får en sista liten pratstund innan jag trött beger mig hem igen.

Jag vet att ni på gymmet inte läser min blogg (ni får tillräckligt av mig där kan jag tänka!) men ni ska veta att ni lyfter mig med ert småprat, leenden och kramar när jag haft en tung dag. Tack för att ni ser mig och står ut med mig även under de tunga dagarna. Men framför allt:

Tack för att ni är just de personer ni är.

Bilden av dig själv

Mellanmjölkskänslan slog till för lite mer än en vecka sedan. Känslan som är beige och kommer krypande med osäkerhet som trogen följeslagare. Jag har helt enkelt känt mig som den mest beiga människan i världen. För att spä på det ytterligare har jag jämför mig själv med personer som, i mina ögon, är lyckade och framgångsrika.

Bilden av mig själv som extremt medelmåttig har förföljt mig ända sedan tonåren. De senaste åren har den gamla bilden bleknat något och ersatts av andra, mer färgstarka bilder. Emellanåt har den ändå kommit till liv. I de lägena har jag tittat på mitt liv och längtat efter förändring, efter att någonting spännande ska hända som gör mitt liv sådär glödande, sprakande intressant. Då har jag inte sett mitt liv som det är, jag har inte sett de spännande resorna, personerna som lyser upp mina dagar, utmaningarna jag utsätter mig själv för.

Hur ser du på dig själv och hur sann är din bild av dig själv?

Jag tecknade serier för skojs skull tidigare. En av karaktärerna var Fröken Beige, en ganska självbiografisk karaktär. Det börjar bli dags att revidera den bilden...

Vändning

På jobbet har vi fått ett helt nytt it-system. Ingenting fungerar. Jag tittar på högarna som växer sig allt högre på skrivbordet. Telefonen ringer och någon är arg. Jag tittar på högarna igen. Det är ingen bra måndag, helst av allt hade jag stannat i sängen.

I fikarummet under lunchen kommer en av kollegorna in med ett stort leende och drar upp persiennerna. "Det gör väl ingenting att jag släpper in lite ljus? Synd på en sådan fin höstdag att inte se den!" Där och då vänder min dag.

Jag älskar dagar då allt går perfekt. Men dåliga dagar som man, med eller utan hjälp, lyckas vända till något positivt är nästan bättre. Efter en sådan dag känner jag mig stolt. Genom svårigheter visar vi vår styrka att resa oss.

Ensam är inte stark

Alla bitar har börjat falla på plats och min nervositet har förbytts till förväntan. Allt material är testat, allt är planerat. När jag tittar på schemat som reglerar allt jag gör under helgen blir jag varm av lycka. Inte för att jag är glad över att jag ska sätta rekord. Nej, för att jag är glad över alla mina vänner.

Det går inte att ens försöka sig på en sådan här prestation helt på egen hand. När jag tränade mitt första pass med pt Joel sa han: "Det här är början på din resa." Jag skrattade och sa att det nog skulle bli en gemensam resa. En månad senare bestämde jag mig för att satsa på världsrekordet.

I mångt och mycket har det här varit en resa med många inblandade. Jag är otroligt tacksam över alla vänner och bloggläsare som stöttat mig, frågat hur det går med träningen och kommit med glada tillrop när det kännts tungt. Utan er hade det aldrig gått! Det går inte med ord att beskriva hur mycket er stöttning betyder för mig. Under helgen må det vara jag som sitter på roddmaskinen, men det kommer vara lika mycket ert rekord som mitt!

Ingenting är omöjligt

På tv3 ikväll flyttar Carina Berg in hos Gunde Svan. Han är mannen, myten, legenden. Eller programledaren. Eller motorsportaren. Eller skidåkaren.

Det är den 4 november 1993, jag är 14 år och mamma har tagit med mig till en föreläsning med Gunde Svan. Det är ett ganska tråkigt rum och stolarna är outhärdligt hårda. Medelåldern är med min mått mätt mycket hög. Efter en stunds väntan kommer äntligen Gunde och börjar prata om sin karriär, om att gå sin egen väg och att ingenting är omöjligt. Det tråkiga rummet slutar existera, stolen känns inte längre hård. Jag är trollbunden: ingenting är omöjligt. Där och då bestämmer jag mig för att bli bäst i världen..... på bågskytte.

Jag blev aldrig bäst i Sverige, eller världen, på bågskytte. Men Gundes föreläsning har ändå följt med mig hela livet. Hans devis "Ingenting är omöjligt" har omedvetet blivit mina ledord och präglat alla delar av mitt liv. Vägen jag går är min egen. Snart är jag framme och kommer att vara bäst i världen...... på ultradistans på roddmaskin.

När fokus tar all fokus

På sista tiden har det inte blivit många blogginlägg. Anledningen är att fokusen på nästa helg tar all min fokus. Allt i min värld snurrar just nu kring att ro hem rekordet. Ändå händer saker hela tiden, igår var jag iväg på fotografering för pressfoton m.m. En jättekul upplevelse trots låååång väntan på själva fotograferingen. Och här ett smakprov på resultatet, för visst är det precis såhär fixad man är inför varje träningspass ;)

Ett gott skratt

Hela dagen har jag gått runt med ett stort leende och ikväll, när det var vila från träningen som gällde, fick jag några goda skratt hemma hos en kompis.

Om man kikar runt på nätet efter vilka hälsoeffekter som skratt kan ge finner man studier som säger att livet förlängs med 10-30 år av skratt. När du skrattar kan sänks halten av stresshormonet kortisol vilket kan få betydande effekt för stress- och smärthantering. Vissa studier har även visat att du inte behöver le eller skratta "på riktigt" för att uppnå de goda effekterna.

Det går till och med att träna skratt. Om du går på en skrattklubb eller på skrattyoga får du hjälp med att i grupp få närmare till ditt eget skratt, glädje sägs ju smitta av sig. Men även om du inte går iväg för att planerat skratta en timme har jag följande förslag: ge en okänd människa ett varmt leende, du får sänkta stressnivåer och förgyller samtidig någon annans dag. Det kan aldrig vara fel!

Kör inte 100%

Under rekordförsöket kommer jag att köra rent pulsbaserat. För att kunna hålla hela tiden siktar jag på 60-65% av maxpulsen. I min tidigare träning har jag som lägst haft en puls på 70-75%.

Att ligga på en låg puls kan ibland vara svårare än att ligga på en hög puls. Kroppen vill köra på och ta ut sig till max som den är van vid. Det blir en mental kamp mot dig själv istället för en fysisk för du är helt utlämnad åt dina egna tankar. Våga köra ett pass på 20 min där du inte bryr dig om hastighet, watt och annat. Våga köra ett pass på riktigt låg puls istället. Det kan vara skrämmande, men otroligt lärorikt.

Silver är guld värt

Nu har den äntligen kommit, min lilla kettlebell i silver! Efter att jag genomfört mitt andra maratonlopp på roddmaskin beställde jag ett smycke i form av en kettlebell från Spartan Kettlebells. Maratonloppet fick mig att verkligen tro på att jag kommer klara världsrekordet. Smycket ska påminna mig om känslan av säkerhet och att det går att genomföra saker som man trott är omöjliga. En liten bit bearbetad silver ska ge mig guld!

And the winner is.....

Vem säger att man inte kan tävla bara för att man inte kan träna? I helgen blev det en tuff match i minigolf. Det var rafflande dueller och spänningen var oliiiiiidlig, som alltid när det är höga insatser. Trots några tafatta försök att tagga ner var mina tävlingsinstinkterna på topp längst hela banan på Ersta Bangolf.

Självkart vann jag!

32 timmar av....

Nu är det lite mer än 3 månader kvar till mitt stora världsrekord försök. Det pirrar i magen när jag tänker på det. Under 32 timmars effektiv roddtid kommer jag att spendera tid med mig själv och mitt eget psyke. Min fysiska uppbyggnadsperiod är över, nu börjar den psykiska uppbyggnadsperioden.

För att övervinna andra måste du först övervinna dig själv.

Tid är....

Föregående vecka försvann i ett blurr. Den här veckan kommer jag föra loggbok över vart min tid tar vägen. Stor del av den går naturligtvis till träning och jobb, en del tid till att träffa kompisar. Tillkommer gör restid och tid för att fixa mat, tvätt och disk. Sedan finns det saker som jag skulle vilja lägga mer tid på, som den här bloggen.

Jag gillar att vara metodisk så därför är tidsinventeringen mitt sätt att kartlägga vad som händer och om det är någonting som jag kan omprioritera. Så min fråga till dig är: vad lägger du din tid på och vad skulle du vilja ha mer tid över för?