Ensam är inte stark

Alla bitar har börjat falla på plats och min nervositet har förbytts till förväntan. Allt material är testat, allt är planerat. När jag tittar på schemat som reglerar allt jag gör under helgen blir jag varm av lycka. Inte för att jag är glad över att jag ska sätta rekord. Nej, för att jag är glad över alla mina vänner.

Det går inte att ens försöka sig på en sådan här prestation helt på egen hand. När jag tränade mitt första pass med pt Joel sa han: "Det här är början på din resa." Jag skrattade och sa att det nog skulle bli en gemensam resa. En månad senare bestämde jag mig för att satsa på världsrekordet.

I mångt och mycket har det här varit en resa med många inblandade. Jag är otroligt tacksam över alla vänner och bloggläsare som stöttat mig, frågat hur det går med träningen och kommit med glada tillrop när det kännts tungt. Utan er hade det aldrig gått! Det går inte med ord att beskriva hur mycket er stöttning betyder för mig. Under helgen må det vara jag som sitter på roddmaskinen, men det kommer vara lika mycket ert rekord som mitt!