Jag tittar ut genom fönstret. Känner att jag biter ihop käkarna hårt. Tittar ner i bordet, tittar upp på personen mitt emot mig. "Det var ju ändå inget riktigt världsrekord du slog. Jag menar, det finns ju ingen som sysslar med det där du gör och då är det ju inte så svårt att slå ett rekord." hade personen sagt någon sekund tidigare. Jag tittar ut genom fönstret igen. Tvivlar på mig själv ett ögonblick. Det kanske inte var en så stor grej ändå, mitt världsrekord. Vad jag vet är jag ensam i Sverige om att syssla med ultradistans på roddmaskin. Det finns visserligen andra där ute i världen som sysslar med det, men här hemma är jag ensam. Ändå, 29 timmar på en roddmaskin. Minns hur ont det gjorde de sista 12 timmarna. Tvivlet viker undan.
"Så... har du köpt träningskort och kommit igång med att börja träna?" svarar jag och känner mig lite elak när jag fortsätter "För hur var det nu igen... du hade väl inte tränat på några år..."
Visar inlägg med etikett Världsrekordet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Världsrekordet. Visa alla inlägg
fredag 14 januari 2011
måndag 22 november 2010
Lyckligt lottad
I lördags tackade jag alla underbara människor som hjälpte mig under världsrekordet med AfterRow, en riktigt stor fest helt enkelt. När jag stod där bland alla människor kände jag mig otroligt lyckligt lottad, inte för att jag slagit världsrekord utan för att jag har så många underbara människor i mitt liv.
Tack för att ni är ni och ställde upp då som alltid, vad skulle jag göra utan er?! Ni är världsbäst allihop!
Linda (världens bästa kompis)
Fredrik (världens bästa cheesecakemaker)
Joel (världens bästa tränare)
Per (världens bästa tiger)
Helena (världens bästa på att ge goda råd)
Jelena (the worlds best dancer)
Hessam (världens bästa lyssnare)
Andrew (världens bästa dj)
Åsa (världens bästa hårmodell)
Ni är så klart världsbäst på så många fler sätt!!
tisdag 28 september 2010
Några dagar efter
Jag var näst intill minituöst förberedd när rekordförsöket började, utan förberedelserna hade det aldrig fungerat. Visserligen klarade jag inte de 32 timmar jag hade föresatt mig, men det blev ett världsrekord på 26 timmar. Under den tiden hade jag rott 182 773 meter vilket motsvarar lite mer än 4 maratonlopp.
Två dagar efter är jag fortfarande ganska öm i kroppen. Musklerna är försvagade och lederna gör ont. Att gå i trappor är en ren pina och att sitta på en hård stol går bara inte, min stackars bakdel är ett enda stort blåmärke. Det viktiga nu är att kroppen får återhämta sig och läka. Musklerna är som gelé och kommer att behöva byggas upp långsamt.
Snart kanske hjärnan också hinner ikapp och då kanske jag äntligen förstår vad det är jag verkligen har gjort. Just nu känns det fortfarande helt overkligt! Men när verkligheten kommer ikapp mig ska jag försöka stanna i nuet ett tag och vara nöjd utan att jaga efter nästa kick med en gång.
Två dagar efter är jag fortfarande ganska öm i kroppen. Musklerna är försvagade och lederna gör ont. Att gå i trappor är en ren pina och att sitta på en hård stol går bara inte, min stackars bakdel är ett enda stort blåmärke. Det viktiga nu är att kroppen får återhämta sig och läka. Musklerna är som gelé och kommer att behöva byggas upp långsamt.
Snart kanske hjärnan också hinner ikapp och då kanske jag äntligen förstår vad det är jag verkligen har gjort. Just nu känns det fortfarande helt overkligt! Men när verkligheten kommer ikapp mig ska jag försöka stanna i nuet ett tag och vara nöjd utan att jaga efter nästa kick med en gång.
måndag 27 september 2010
Världsrekordet i bilder
Campus 1477 var stället där rekordet genomfördes. Lokalerna är bara några månader gamla, ljusa och luftiga. Under rekordförsöket var jag tacksam över de stora glaspartierna som jag satt bredvid, det var en välkommen distraktion att kunna titta ut! 
Under hela tiden fanns det någon med mig, dag som natt. Här är Linda som hadeett av morgonpassen, en ganska mysig bild som visar stämningen. Under långa studer var det ganska mysigt med många kompisar som hängde och peppade.
Mot slutet blev det lite tugnt, jag hade väldigt ont i ryggen och var inte det minsta intresserad av att äta eller dricka trots att jag verkligen behövde det. Då blev det skämtsamt trugande från kompisarna som hjälpte till.
Allt har ett slut och efter 26 timmar effektiv roddtid var rekordet slut. Efter en segergest stapplade jag av maskinen, utan att riktigt ha förstått vad jag verkligen genomfört. Såhär dagen efter har jag fortfarande lite svårt att förstå vad det är jag genomfört, men jag är väldigt nöjd!
Under hela tiden fanns det någon med mig, dag som natt. Här är Linda som hadeett av morgonpassen, en ganska mysig bild som visar stämningen. Under långa studer var det ganska mysigt med många kompisar som hängde och peppade.Mot slutet blev det lite tugnt, jag hade väldigt ont i ryggen och var inte det minsta intresserad av att äta eller dricka trots att jag verkligen behövde det. Då blev det skämtsamt trugande från kompisarna som hjälpte till.Allt har ett slut och efter 26 timmar effektiv roddtid var rekordet slut. Efter en segergest stapplade jag av maskinen, utan att riktigt ha förstått vad jag verkligen genomfört. Såhär dagen efter har jag fortfarande lite svårt att förstå vad det är jag genomfört, men jag är väldigt nöjd!söndag 26 september 2010
Jag gjorde det!
Klockan 14.00 idag var världsrekordet ett faktum. Jag körde på ytterligare en timme efter det. Än kan jag inte riktigt förstå att jag verkligen lyckades genomföra det, men jag tror att det sjunker in imorgon när tröttheten inte är så förlamande.
Ett enormt stort tack till alla er som stöttat mig! Som jag sagt tidigare: det här är er rekord också!
Ett enormt stort tack till alla er som stöttat mig! Som jag sagt tidigare: det här är er rekord också!
En öm morgon
Det gör ont nästan överallt och jag tror jag ska somna när sm helst. Men jag ska försöka köra på en stund till. Fokus just nu är ett block i taget, jag vågar inte tänka längre för tillfället.
lördag 25 september 2010
Efter 5 genomförda block
Nu är 5 av 39 block genomförda. Varje block består av 50min rodd och 5-10min vila. Kroppen känns fortfarande helt ok, men jag är lite trött i huvudet. Jag är jättetacksam för alla som kommer förbi och stöttar mig, utom dom hade det här aldrig gått genomföra. Uppdateringar följer...
tisdag 21 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)