Jag tittar ut genom fönstret. Känner att jag biter ihop käkarna hårt. Tittar ner i bordet, tittar upp på personen mitt emot mig. "Det var ju ändå inget riktigt världsrekord du slog. Jag menar, det finns ju ingen som sysslar med det där du gör och då är det ju inte så svårt att slå ett rekord." hade personen sagt någon sekund tidigare. Jag tittar ut genom fönstret igen. Tvivlar på mig själv ett ögonblick. Det kanske inte var en så stor grej ändå, mitt världsrekord. Vad jag vet är jag ensam i Sverige om att syssla med ultradistans på roddmaskin. Det finns visserligen andra där ute i världen som sysslar med det, men här hemma är jag ensam. Ändå, 29 timmar på en roddmaskin. Minns hur ont det gjorde de sista 12 timmarna. Tvivlet viker undan.
"Så... har du köpt träningskort och kommit igång med att börja träna?" svarar jag och känner mig lite elak när jag fortsätter "För hur var det nu igen... du hade väl inte tränat på några år..."
Du var inte elak. Det är nog mänskligt att försöka ge igen när någon sårat oss. Jag hoppas att personen i fråga ångrade sig efter att denne sagt sin mycket, mycket elaka (och helt onödiga) kommentar. Verkar vara en släng av dålig självkänsla.
SvaraRaderaHerregud, folk är knäppa. lätt att tycka och tänka om andras prestationer, när man inte inser hur stor prestationen är. Din prestation var ofattbart stark i mina ögon!
SvaraRaderaNi är så söta! Tack!!
SvaraRaderaOch Cathrin, när jag fått lite perspektiv på det hela tror jag att du har rätt, den personen kanske har lite dålig självkänsla och var nog lite avundsjuk.