Jag var näst intill minituöst förberedd när rekordförsöket började, utan förberedelserna hade det aldrig fungerat. Visserligen klarade jag inte de 32 timmar jag hade föresatt mig, men det blev ett världsrekord på 26 timmar. Under den tiden hade jag rott 182 773 meter vilket motsvarar lite mer än 4 maratonlopp.
Två dagar efter är jag fortfarande ganska öm i kroppen. Musklerna är försvagade och lederna gör ont. Att gå i trappor är en ren pina och att sitta på en hård stol går bara inte, min stackars bakdel är ett enda stort blåmärke. Det viktiga nu är att kroppen får återhämta sig och läka. Musklerna är som gelé och kommer att behöva byggas upp långsamt.
Snart kanske hjärnan också hinner ikapp och då kanske jag äntligen förstår vad det är jag verkligen har gjort. Just nu känns det fortfarande helt overkligt! Men när verkligheten kommer ikapp mig ska jag försöka stanna i nuet ett tag och vara nöjd utan att jaga efter nästa kick med en gång.
Helloj!
SvaraRaderaDu är sjukt duktig. Är jättestolt över dig. Min PT är superimpad.
Ta väl hand om dig nu och återhämta dig. Du har gjort en grym prestation.
Är lite sugen på att statsa på ett ultradistans lopp själv.....
Kram på dig//Anja
Jättekul att du sneglar lite åt ultradistans hållet =) Säg till om du väl bestämmer dig för att satsa!!
SvaraRaderaOj oj oj, vilken grej !
SvaraRaderaHar själv gjort en helt vanlig Mara på ca 3 timmar och tyckte det var grymt jobbigt, speciellt sista milen var tung. Men detta !!!
Tackar! Att ro en mara på ca 3 timmar är riktigt bra det också! Själv jobbar jag på att bli lite snabbare på maran för att komma ner runt 3.20 =) men det är en lång väg dit.
SvaraRaderaFortsätt med rodden och lycka till med nästa mara (för jag hoppas du kör på!)