Tredje gången gillt

Om måndagens roddpass kännetecknades av skräckblandad förtjusning stod onsdagens pass för ilska. Allt kändes tungt och besvärligt. Jag kunde inte förstå att jag blivit sämre sedan måndagens pass. Ingenting stämde. Modet höll på att svika mig helt när vi efter en timme tog oss tillbaka till land. Plötsligt utbrister vår tränare: "Men! Du har ju haft fel åra! Det måste ha varit ett ganska tungt pass för dig..." Lättnaden över materialfelet kändes bra, ändå gnagde en känsla inom mig att det trots allt var jag som varit dålig. Riktigt, riktigt dålig.

Inför morgonens roddpass kom jag ner till klubbhuset tidigt. Vattnet låg spegelblankt. De andra tjejerna anlände och vi småpratade ett slag innan vi började slita med att få i båten i vattnet. Klumpen i magen släppte efter de första årtagen. Det kändes bra. Efter ytterligare några årtag kändes det riktigt bra.

Jag är stolt över min prestation på vattnet idag, jag övervann några av mina egna rädslor. Imorgon är det dags igen och jag kan ärligt säga att jag längtar. Samtidigt är jag så tacksam över de andra tjejerna i båten, fantastiska människor som peppar varandra. I båten är vi alla beroende av varandra, även på stilla vatten.