Är du ensam? Ett par blå ögon tittar in i mina. Jag menar, blir det inte ensamt med all den där träningen inne på gymmet? Följ med mig på ett gruppträningspass istället! Ögonen blinkar till, sådär lite förtroligt.
Ensam.
Så kommer jag att tänka på i tisdags när jag fick två av världens största kramar på gymmet, bara för att någon som inte sett mig på länge blev glad. Jag tänker på festen i lördags hemma hos vännen H, en av mina bästa vänner som jag har lärt känna på gymmet. Jag tänker på mailet jag fick igår från vännen som fått mig att tänka nytt kring träning och vila. Jag tänker på mitt-i-veckan-fikan med fina vännen C som alltid inspirerar mig stort med sin fysiska och psykiska styrka. Jag tänker på ett tågsamtal på morgonen i onsdags förra veckan med personen som är lite mer än vad han utger sig för att vara. De är alla personer som jag aldrig hade lärt känna om jag inte varit så ofta i gymmet.
Jag är inte ensam.
tack för den omtänksamma kommentaren i min blogg!
SvaraRaderaNej du är inte ensamma!