Dömd i förväg

Det är inte speciellt mycket folk inne i den lilla träningsbutiken i centrum, den enda specialaffären i Uppsala där man kan köpa träningsprylar för mer utpräglad gymträning. Jag behöver köpa nya handskar, lite bättre tejp än den som säljs på Stadium och lite andra prylar. Mina alternativ är att gå till den lilla affären eller att hitta prylarna på nätet.

Egentligen behöver jag fråga tjej bakom kassan några saker, men jag vet att mina frågor kommer ta lite tid. Därför väntar jag tills hon betjänat de andra kunderna. Hon är trevlig mot de unga killarna som vill byta lindor men inte har förpackningen kvar. Tålmodig med den engelskspråkige mannen.

När det bara är hon och jag kvar i affären går hon raskt förbi mig och börjar plocka upp varor. Hon tittar inte upp. Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och när hon väl gör det frågar jag om handskarna som hänger på ett ställ. Hon tittar fortfarande inte upp utan säger, sådär i förbifarten, att de har haft öppen hus i lördags och det är allt som finns kvar. Inget mer. Ingen hjälp.

Jag tror att hon bestämde sig ganska snabbt för att jag var en sådan som aldrig satt sin fot i ett gym, att hon inte behövde ge mig någon service eftersom jag antagligen aldrig skulle komma tillbaka till den lilla affären. Hon behövde med andra ord inte lägga ner någon energi på mig.

Många gånger dömer vi de vi möter allt för snabbt. Vi tror oss veta saker om dem utan att egentligen ha en aning om hur verkligen ser ut. Kanske, kan hända, är det så att när vi är upptagna av att döma andra med våra antaganden missar vi en del av livet.