Det flyter på liksom och allt bara fungerar. Jag vågar pressa mig själv igen och märker att jag är starkare än vad jag själv trott. Och idag, för första gången i mitt liv, upplevde jag ett löppass som kändes skönt. Det gjorde inte ont någonstans, var inte outhärdligt jobbigt. Istället var det jag, musiken i lurarna och trampet av löparskorna. Jag fick nästan känslan av att jag någon gång kan springa utefter en strandpromenad någonstans i världen och uppskatta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar