Stolt

Måndag kväll, någonstans i Uppsala...
18.10: Landar hemma hos en vän för att ge henne en sminklektion. Tänker: Jag kanske tar en löprunda när jag kommer hem, om jag orkar, om jag inte är för trött, om...om...om...
19.30: Lämnar min nysminkade vän. När jag kommer hem och landat lite, då ska jag känna efter om den där löprundan ska bli av...
20.00: Oj! Arge Snickaren går på tv, har inte direkt sett det innan men oj, oj vad det var intressant att se det just idag. När programmet är slut kanske det blir lite löpning. Om... om... om...
21.00: Pi kommer hem. Får höra om hur hans dag har varit. Nu är det väl ändå för sent att ge sig ut... eller? Ja, det är nog för sent, börjar ju bli lite mörkt ute. Pratar lite till med Pi.
21.20: Någonting inom mig tar kommandot. Jag drar på mig träningskläderna, stoppar ner nyckeln i en ficka och ger mig ut. Luften är sval. Förutom några personer som är ute för att rasta hundar är gångbanan nästan tom. Bra musik i lurarna. Ska bara ta en kort runda. Kommer till stället där jag tänkt vända tillbaka. Springer vidare, springer dubbelt så långt som jag planerat.
22.15: Kommer hem till tända ljus på köksbordet. Får beröm för att jag gav mig ut trots att jag kämpat mot mig själv. Är stoltare än stolt över mig själv!