Sommarsmak

Svarta vinbär brukar nästan alltid finnas i min frys. De är så goda att köra med i mixern när det är dags att göra smoothie. Jag brukar ransonera mitt lager lite, så att de räcker under hela vintern, och därför känns det extra lyxigt när jag väl tar en näve av bären.

I år blir ransoneringen inte lika hård. Valios nya gästspel smakar faktiskt svarta vinbär på riktigt. Den är standard hemma numera och trots att smaken nästan är lite efterrättsaktig har jag den till frukost. Bara för att det känns så lyxigt.

Bild lånad från www.valio.se

Flex

"Hur svårt kan det vara? Det är väl bara lite böj och sträck" tänkte jag innan kvällens Flex-pass och körde max på 2000 meter roddmaskin innan. Jag hade fel. Det var statisk träning kombinerat med kämpiga tänjövningar. För första gången på länge råkade jag på en benövning som jag inte orkade. Det kändes fantastiskt!

Om man älskar yoga så tror jag att man ska skippa Flex. Vissa av rörelserna är hämtade direkt från yoga, t.ex. hunden och krigaren. Däremot finns det inte något andningstänk med. För min del kommer Flex antagligen bli substitutet för yogan som jag hade tänkt börja med men inte fått tummen ur att anmäla mig till. Å andra sidan känns det inte som ett substitut. Kul träning är alltid ett plus och en stjärna i kanten.

Jag ska nöja mig

Målet jag satt upp för mig själv när det gäller stegtävlingen på jobbet är 15 000 steg/dag. Det är lite mer än vad som rekommenderas och känns som lite mer utmanande för mig än 10 000 steg. Igår morse skrev jag in mitt första resultat: 15 007 steg, godkänt! Sedan tittade jag på statistiken över de andra deltagarnas steg. Det fanns de som gått över 30 000 steg. På en dag!

De där andra resultaten fastnade i en otäck del av min hjärna, den delen som vill vinna allt oavsett vad det kostar. Jag vet att jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna men att det inte alltid är så bra för mig. Varningsklockan ringde när jag var på väg hem efter kvällens träning med lite mer än 16 000 steg noterade på min räknare. "Shit!" tänkte jag "Måste gå ut och gå en kvällspromenad också, det är för få steg." För få? Jag hade fått ihop mer än mitt mål och var ändå inte nöjd.

Under de 4 veckorna som stegtävlingen pågår ska jag träna på att nöja mig. Jag ska ge mig själv beröm och vara lite snällare mot mig själv än jag brukar vara.

Hört i omklädningsrummet

Tre mycket unga tonårstjejer har precis kommit in i omklädningsrummet.
"Men titta!" säger en av tjejerna och pekar mot sin bara mage.
"Vaddådå?" svarar kompisen.
"Men, ser du inte va tjock jag är! Jag måste börja banta!" säger tjejen som fortfarande stirrar ner på sin mage.
"Ah guuu!!" säger tjej nr 3. "Fattar precis vad du menar! Jag orkar liksom inte äta längre".

Jag sneglar mot tjejerna. Hon som tittar på sin mage väger max 45 kg. Hennes mage består av skinn och förhoppningsvis inälvor (om de får plats där innanför skinnet i storlek xxxs).

Hur kunde vi låta det gå så långt att flickor som knappt kommit in i puberteten och inte väger mer än ett frimärke tycker att de är tjocka?

06.00 känns väldigt tidigt

Klockan ringde obarmhärtigt 06.00. Drottningen av snoozande fick en välbehövlig puff från prinsen av morgonpigghet. "Du sa att jag skulle hjälpa till att få upp dig!"sa prinsen leende när drottningen försökte dra täcket över huvudet.

Idag är första dagen för jobbets stegräknartävling och jag kom faktiskt iväg på en morgonpromenad innan frukost. Jag ska inge ljuga och säga att det kändes uppfriskande, jag var i stort sett inte vaken, än mindre vid tillräckligt mycket medvetande för att kunna registrera min omgivning. Men jag tog mig runt och morgonkaffet som jag sippar på just nu känns ovanligt gott.

Jag har fegtränat

Mina ben var totalt slut efter onsdagens träning. De hade fått kämpa med frivändningar, knäböj, upphopp och 2 varianter av höftlyft för att komma åt baksida lår. På torsdag morgon väntade jag med spänning på träningsvärken, kvittot på att jag tagit i för kung och fosterland. Jag väntade...

.... och väntade..
...
.......och väntade

Ingenting. Det känns absolut ingenting i benen. Däremot har jag träningsvärk i kappmuskeln. Ibland kommer jag in i perioder när jag tror att jag kämpar järnet utan att verkligen göra det. Jag tror på det så hårt att jag lyckas lura min egen kropp. Tankens kraft kan ibland vara enorm! Någonstans under onsdagens träning kände jag att just så var det då. Jag sa till och med till Pi att jag nog borde lagt på lite vikt när jag körde frivändningar.

Som tur är vet jag vad de här perioderna beror på: brist på struktur. Nästa helg kommer ägnas åt att:
- hitta bra träningsmusik som får mig att köra järnet
- lägga upp två bra styrketräningspass
- hitta en struktur för den kommande månadens roddmaskinsträning

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun. Själv har jag blåbär, i alla fall i min morgonsmoothie. Morgnar är inte den optimala tiden på dygnet för mig. Jag är ofta väldigt trött, oavsett hur mycket och gott jag än sovit på natten. Ibland har jag funderat på att träna på morgonen men avfärdat tanken i samma stund som väckarklockan ringt.

Nästa vecka ska jag ändå göra ett försök att komma upp och ta morgonpromenader innan frukost. Jobbet anordnar en stegtävling som jag slunkit med i. Som den tävlingsmänniska jag är vill jag få så bra resultat jag kan efter egen förmåga samtidigt som jag pressar mig själv lite. Pressningen består i det här fallet av morgonpromenader. Vi får se om jag lyckas... glada tillrop och tips på hur man faktiskt kan motivera sig att gå upp tidigare mottages med största tacksamhet!