Dömd i förväg

Det är inte speciellt mycket folk inne i den lilla träningsbutiken i centrum, den enda specialaffären i Uppsala där man kan köpa träningsprylar för mer utpräglad gymträning. Jag behöver köpa nya handskar, lite bättre tejp än den som säljs på Stadium och lite andra prylar. Mina alternativ är att gå till den lilla affären eller att hitta prylarna på nätet.

Egentligen behöver jag fråga tjej bakom kassan några saker, men jag vet att mina frågor kommer ta lite tid. Därför väntar jag tills hon betjänat de andra kunderna. Hon är trevlig mot de unga killarna som vill byta lindor men inte har förpackningen kvar. Tålmodig med den engelskspråkige mannen.

När det bara är hon och jag kvar i affären går hon raskt förbi mig och börjar plocka upp varor. Hon tittar inte upp. Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och när hon väl gör det frågar jag om handskarna som hänger på ett ställ. Hon tittar fortfarande inte upp utan säger, sådär i förbifarten, att de har haft öppen hus i lördags och det är allt som finns kvar. Inget mer. Ingen hjälp.

Jag tror att hon bestämde sig ganska snabbt för att jag var en sådan som aldrig satt sin fot i ett gym, att hon inte behövde ge mig någon service eftersom jag antagligen aldrig skulle komma tillbaka till den lilla affären. Hon behövde med andra ord inte lägga ner någon energi på mig.

Många gånger dömer vi de vi möter allt för snabbt. Vi tror oss veta saker om dem utan att egentligen ha en aning om hur verkligen ser ut. Kanske, kan hända, är det så att när vi är upptagna av att döma andra med våra antaganden missar vi en del av livet.

Nya träningskläder

När jag slutade på mitt gamla jobb gav de underbara arbetskamraterna mig ett stort presentkort på Stadium. Nu är presentkortet tömt och träningsgarderoben lite mer välfylld. Till sist blev det en löparset (!) från Soc och ett lite kläder från Nike. Tack igen för den fina presenten!

Vardagspusslet

Måste man äta produkter med märkliga namn, som färdats kring halva jorden, för att vara hälsosam? Hur får man ihop en matlåda som är nyttig utan att kosta skjortan? Är tillskott enda sättet för att bli snabbare eller starkare? Och hur får man ihop träningen med vardagslivet?

"Hur kan du träna så mycket, hur hinner du?" Jag har fått frågan fler gånger än jag kan räkna. Nästa vecka kommer första delen av "Vardagspusslet", en serie med tips på hur man kan få pusslet att fungera. För nej, man behöver inte bo nära en specialbutik i Stockholm eller beställa produkter på nätet för att äta hälsosamt. Det mesta finns i din vanliga affär. Och jag lovar att det finns sätt att få in träning även i en hektisk vardag, precis som att det finns oanade möjligheter att hitta några extra stunder för att ladda batterierna. Jag utlovar inga patentlösningar, det är mina egna tips för hur jag får det att fungera som jag delar med mig av. Förhoppningsvis kan det ge dig några idéer om hur du kan få din vardag att vara både hälsosam och aktiv.

Inte som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Som när man har tänkt att köra roddmaskin men glömt träningsbyxorna hemma och bara har överdragsbyxor med. Då kan man köra styrketräning istället. Fast det fungerar inte jättebra när man inte har med sig sina handskar. Då får det bli styrketräning med uthållighetsfokus istället för tungt som man planerat i träningsschemat under den här perioden.

I efterhand kan det visa sig att det var det betydligt bästa valet av träning just idag, för hade man satt sig på roddmaskinen hade mp3-spelaren lagt av när det var 10 min kvar av passet och då hade man kunnat bli väldigt irriterad.

Ibland är det bra att saker och ting blir annorluna mot vad man har tänkt sig.

Och man, i detta fallet, är jag.

Man som är någon som är jag

Aj...

Har bara en sak att säga idag:
Aj, träningsvärken!!

Personbästa!

Tårta, gräddiga såser, torra bubblor, mer god mat och ännu mer bubblor är tydligen uppladdningen som ska till för ett personbästa på 10 000 meter roddmaskin. Igår stod det familjefest på programmet, en härlig dag som slutade någonstans efter midnatt, med mängder av mat och gott att dricka.

När jag satte mig på roddmaskinen ikväll var jag kanske inte helt upplagd för att testa gränserna, magen kände fortfarande av gårdagens extravaganser. Men det är något magiskt med träning. Så fort jag hade tagit första taget var fokusen på topp. Jag hade bestämt mig för att hålla stadigt tempo de första 5000 meterna och sedan öka. Efter 6000 meter kom mjölksyran. Då var det bara att koppla in envisheten och tänka 500 meter i taget.

"om 500 meter får jag göra en tempoväxling!"

" kom igen, om bara 500 meter är det dags för teknikbyte."
" först när låten är slut är det ok att kolla på displayen hur långt det är kvar"

Knepen för att klara ytterligar 500 meter är många. Sista biten spurtade jag som en dåre. När displayen visade 0 meter kvar att ro hade jag andhämtning som en tjur i Pamplona. Jag hade verkligen inte räknad med personbästa och är extremt nöjd över att formen kommer tillbaka fortare än väntat!

Tillbaka till livet

Det känns som om mina lungor ska sprängas, ansträngningen är så stor. Jag kippar efter andan. Äntligen är jag uppe för trappan.

De senaste dagarna är ett blurr av feberdimmor. Förkylningen slog som en hammare på en benporslinskopp. Jag blev helt krossad. Idag har febern äntligen gett med sig. Någon träning kommer det inte bli inom de närmaste dagarna, men just nu känner jag mig mest glad över att jag kan gå till jobbet imorgon!

Flow

Det flyter på liksom och allt bara fungerar. Jag vågar pressa mig själv igen och märker att jag är starkare än vad jag själv trott. Och idag, för första gången i mitt liv, upplevde jag ett löppass som kändes skönt. Det gjorde inte ont någonstans, var inte outhärdligt jobbigt. Istället var det jag, musiken i lurarna och trampet av löparskorna. Jag fick nästan känslan av att jag någon gång kan springa utefter en strandpromenad någonstans i världen och uppskatta det.