Ett riktigt häftigt träningsställe!

Har du vägarna förbi Uppsala föreslår jag att du tittar in på någon av Campus1477:s anläggningar. De drivs av Studenthälsan och är minst sagt innovativa och nytänka när det gäller träning. På vårschemat hittar du, vid sidan av klassiker som pump, step och spinning, spännande pass som Ass`n Abs, Grounding, Löpakademi, Kettlebell och Lexercise. Under januari får du dessutom möjlighet att testa på träningen gratis i en hel vecka!

Själv kommer jag lämna mitt gamla vanliga träningsställe för att testa alla kul grejer på Campus. Ett måste är spinningpasset på lördagar kl. 10.30. Det leds av Linda Sandin som enligt mig är Sveriges bästa spinninginstruktör! Med grymt bra musik och upplägg, en otrolig utstrålning och peppning får hon 55 minuter av stenhård spinning att flyga iväg!

Linda, en superbra instruktör som är lika inspirerande som hon är hård.

Tillbakablick

Jag har inte alltid gillat träning. När jag gick i mellan- och högstadiet hatade jag skolidrotten. De påtvingade löprundorna var fruktansvärda, längderna i simbassängen kändes förnedrande, volterna i de romerska ringarna rent livsfarliga. För att inte tala om vollyboll, en hemsk uppfinning!

Samtidigt satsade jag hårt på bågskytte med många timmars träning och tävlingar flera gånger i månaden. Hemma smygtränade jag övningar som min bågskyttetränare gett mig. Hatet till skolidrotten bottnade i en lärare som inte alls förstod mig. Ett exempel är en episod som hände när jag var 15:

En klasskompis till mig laddade för att vara med i JSM i simning samtidigt som jag laddade för att vara med i JSM i bågskytte. Idrottsläraren lät klasskompisen använda idrottslektionerna till träning som främjade simningen. Jag fick inte göra samma sak, men när det var dags för oss att ha redskapsgymnastik bad jag att få styrketräna istället eftersom jag var rädd för att skada mig. Läraren totalvägrade och den idrottslektionen slutade med att jag stukade höger handled... en vecka innan JSM.

Lika dålig som min lärare var på mellan- och högstadiet, lika bra var min lärare på gymnasiet. Äntligen fick jag uppmuntran! Hon såg att jag någonstans hade en längtan efter att få träna. Plötsligt var skolidrotten kul, så kul att jag började bli nyfiken på annan träning. Tack vare henne läste jag extrakurser i idrott och fick grunden till det aktiva liv som jag lever idag.

Lärare är viktiga personer. De har makten att bryta ner eller att bygga upp.

Spinn away

Idag blev det ett medelpass i spinningsalen. Nästan bara stående! Mjölksyran satte in när det var 2 låtar kvar, jag blev helt enkelt tvungen att sätta mig ner några sekunder. Inte helt optimalt att jag hade haft för hög belastning på, men ett skönt kvitto på att jag i alla fall inte är rädd för att ta ut mig.

Förhoppningsvis blir det många spinningpass under våren. Det nya schemat på stället som jag tränar på är ute nu och jag ska prova runt bland några olika instruktörer för att hitta en favorit.

Ett busigt knä

Mitt busknä och jag har varit på en tripp till Lasarettet i Enköping. Det är höger knä som busar ibland med att låsa sig och göra ont. Min husläkare trodde att det kanske var en miniskskada och remitterade mig till ortopeden.

"Gör det om om jag gör såhär?" sa läkaren samtidigt som han lyfte knäskålen och tryckte den åt sidan. "...humf...jjjaaaa....." grimaserade jag som svar. Efter ytterligare lite vridande, klämmande och bändande fick jag diagnosen grav chondromalacia pateallea vilket innebär att bråsket under knäskålen är uppluckrat och för mjukt. Då kan inte knät "skåra" rakt. Operationer utförs endast i undantagsfall, istället har jag blivit ordinerad sjukgymnastik. Jag är mest lättad över att det inte var en miniskskada, för det har mitt busiga knä redan opererats för och det var ingen rolig sak att vara med om.

Ett (nyårs)löfte

Jo, man får nog kalla det för ett nyårslöfte. Jag har lovat mig själv att dricka minst 8 glas vatten om dagen. Än så länge håller jag det hyffsat bra, vi får se om jag är lika duktig om en månad!

Framsteg

2 x 30´3 splittat i 7,5 @ 10 KP och 7,5 @ MP

Nä, jag slant inte på tangenbordet. Ovanstående var dagens roddpass. Det första organiserade passet som ska leda mig mot mitt nästa världsrekord. Jag är stolt! Inte över att jag är på väg igen utan för att faktiskt genomförde det planerade passet. Mina händer gjorde ont, jag ville ge upp. Ändå fortsatte jag. Ett första steg samtidigt som det är en upprepning av vad jag gjort tidigare.

Jag följer samma träningsschema som förra gången, det fungerade då och jag äver övertygad om att upplägget kommer att fungera nu med. Samtidigt ger det mig en otrolig möjlighet att mäta mina framsteg. Nu kommer jag i snitt 1000 meter längre på ovanstående pass jämfört med vad jag klarade för ett år sedan.


Passförklaring: 2 intervaller om 30 min vardera med 3 in vila mellan. Varje 30 min delas upp i 7.5 minuter. Första 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten för 10 000 meter (10K), andra 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten (eller approximerade hastigheten) för ett maratonlopp. Sedan dags igen för 7,5 min med 10K-fart....osv....

Ett sprillans nytt år

"Det är bara bra att alla inte är lika bra på allt. Tänk om alla skulle springa milen på 40 min, då skulle det inte vara något speciellt med att göra det. Du är bra på andra saker." säger P när jag klagar på att jag är så fruktansvärt långsam när jag springer.

Lite så är det med det mesta. Om allt var toppen hela tiden skulle vi inte kunna uppskatta det, vi behöver helt enkelt dalarna för att kunna uppskatta topparna. Förutom att jag slog ett världsrekord var 2010 ett ganska kasst år. Jag försöker se det positiva i det: om 2010 inte hade varit ett så dåligt år skulle jag kanske inte uppskatta allt fantastiskt som 2011 har att erbjuda. För än så länge är 2011 ett fantastiskt år, jag håller tummarna för att det förblir så!