Här men mest där

Du har börjat få den där frånvarande blicken, säger min vän, den där som man får när man är på väg bort från något. Det syns på dig att du snart ska börja ett nytt jobb.

Hon har rätt, jag är på väg. Jag är väldigt ofta på väg, även när det gäller träningen. När jag borde fokusera på någonting som är nära tänker jag redan på hur jag ska ta mig till nästa mål. Så är det med t.ex. löpningen. Jag drömmer om att köra långa distanser trail running, jag vill det så gärna att jag har svårt att fokusera på att springa 1 mil först. Resultatet blir att de långa distanserna känns helt ouppnåeliga.

Fokus på nuet och de närmaste målen kan vara svårt när det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Jag ska ta mig en funderare på vad höstens mål är, skriva ner dem och fokusera på dem. Men först och främst ska jag leva i nuet just idag.

Stolt

Måndag kväll, någonstans i Uppsala...
18.10: Landar hemma hos en vän för att ge henne en sminklektion. Tänker: Jag kanske tar en löprunda när jag kommer hem, om jag orkar, om jag inte är för trött, om...om...om...
19.30: Lämnar min nysminkade vän. När jag kommer hem och landat lite, då ska jag känna efter om den där löprundan ska bli av...
20.00: Oj! Arge Snickaren går på tv, har inte direkt sett det innan men oj, oj vad det var intressant att se det just idag. När programmet är slut kanske det blir lite löpning. Om... om... om...
21.00: Pi kommer hem. Får höra om hur hans dag har varit. Nu är det väl ändå för sent att ge sig ut... eller? Ja, det är nog för sent, börjar ju bli lite mörkt ute. Pratar lite till med Pi.
21.20: Någonting inom mig tar kommandot. Jag drar på mig träningskläderna, stoppar ner nyckeln i en ficka och ger mig ut. Luften är sval. Förutom några personer som är ute för att rasta hundar är gångbanan nästan tom. Bra musik i lurarna. Ska bara ta en kort runda. Kommer till stället där jag tänkt vända tillbaka. Springer vidare, springer dubbelt så långt som jag planerat.
22.15: Kommer hem till tända ljus på köksbordet. Får beröm för att jag gav mig ut trots att jag kämpat mot mig själv. Är stoltare än stolt över mig själv!

J som i.....

Ja! Gårdagens spinningpass blev verkligen så kul, jobbigt och härligt som jag trodde. Med bra låtar och duktig instruktör trampade jag och en resten av den fullsatta klassen igenom närmare en timme av olidliga backar och stående raksträckor med med hisnande tempo.

Efter sista låten hängde jag flåsande över styret med hälften av min kroppsvikt förvandlad till svett under och på spinningcykeln. Då, när jag trodde att jag inte kunde bli mer nöjd, tittade instruktören på mig med ett stort leende och sa "Bra jobbat!" Nöjdheten steg en grad till, ingen gruppträningsinstruktör har någonsin under hela mitt liv sagt någonting till mig. Och visst, man kanske inte behöver få beröm för att känna att man har gjort en insats, men för mig blev det den perfekta starten på höstens hårdträning!

Glad, nöjd och otroligt trött!

S som i...

....spinning! Jag blir helt lycklig när jag tittar ner på min fullpackade ryggsäck. Där i ligger alla grejer jag behöver för att köra första spinningpasset på evigheter. Längtar efter att klockan ska bli 18, musiken ska dra igång och hjulen ska börja rulla!

Frukostera mera

Såhär såg en normal frukost ut för min del för ett år sedan: hastigt hopslängd smoothie med proteinpulver, banan och mjölk. Med lite tur hann jag äta ett ägg till. Allt gjort på stående fot.

Sedan träffade jag Pi som har underbart lugna frukostvanor. Tiden jag lägger ner på att äta frukost har ökat från totalt 3 minuter (inkl. tillredning) till ca 20 minuter. Jag har börjat uppskatta den lugna morgonstunden och inser att det faktiskt finns en poäng både med att äta sittandes och att äta frukost som går att tugga.

Nu har nästa stora frukostrevolution infunnit sig. Bloggen Frukostera är en välsignelse för frukosthedningar som jag själv. Helt plötsligt kommer uppenbarelsen om att frukost inte behöver vara ensidig och tråkig. Därför startade jag morgonen med Davosgröt toppad med söta jordgubbar. Enkelt, tidseffektivt men framför allt gott.

Trassligt

Gymmet som jag vanligtvis tränar på är fortfarande stängt för ombyggnad. Lösningen på mina trassliga träningsrutiner har blivit gummibandsträning. På försommaren köpte jag Casalls Exetube. Att jag gillar den är en underdrift, jag tycker att den är ett av de bästa träningsredskapen jag använt!

Passen jag kör hemma på vardagsrumsgolvet är en mix av uthållighetsträning och crossfit. Alla övningar körs i en följd, utan vila mellan, och med ca 50 reps av varje. Ett typiskt pass kan se ut på följande sätt:

- axellyft åt sidan
- armhävningar
- knäböj
- axelpress
- bicepscurl
- utfall
- tricepspress
- crunch med rotation

Det har varit en riktig ögonöppnare för mig att det går att få till effektiva träningspass utan att gå till gymmet. Hur det påverkar höstens träningsupplägg är än så länge lite oklart, men jag är helt säker på att gummibandet inte kommer hamna på hyllan i första taget.

Tillbaka i vardagen

Eventuellt finns det inte en tråkigare rubrik på ett blogginlägg än "Tillbaka till vardagen", för hur många av oss längtar egentligen tillbaka till vardagslunken? Jag gör det, kom jag på efter 20 min på tåget till jobbet imorse. Det ska bli skönt att komma in i fasta träningsrutiner, få möjlighet att ha en bättre kosthållning, få känna längtan efter att sjunka ner i soffan på fredagskvällen.

Jag ser verkligen fram emot den här hösten! Efter mycket vila och försiktig träning är jag äntligen skadefri och kan börja satsa på nästa världsrekord. Dessutom bjuder de kommande månaderna på spännande nyheter, vänta får ni se!

Om det är din första dag tillbaka på jobbet idag och du längtar efter den soldränkta stranden du nyss var på, fundera över vad du har att se fram emot i höst. Ingenting? Fundera då på vad som skulle göra din höst lite mer färgglad. Möjligheterna är oändliga, det är bara du själv som sätter gränserna.

En middag på ett mysigt torg i Spanien kan vara underbart, men en mysig kväll hemma är inte så dumt det heller!