.
25-26 september 2010 blev jag världsrekordhållare.
tisdag 31 augusti 2010
Ett oväntat testlopp
Loppet var uppbyggt i delar med 50 min rodd och 5 min vila. Belastningen var något högre än den jag kommer ha vid rekordförsöket och jag passade på att testa all mat och dryck som jag kommer ha vid det stora loppet. Hastigheten var låg och jag noterade ynka 56 368 meter, tur att det inte är hastigheten som räknas!
Viktiga lärdomar:
- Gå till kiropraktor och massör innan (missade det den här gången)
- Bejaka kaffebehovet! (stort tack till Linda, den räddande ängeln som kom med kaffe till mig och piggade upp mig med både koffein och prat)
- Underskatta inte stödet som du kan få, ensam är inte stark!
- Gör en detaljerad plan, men var flexibel nog att kunna ändra den
- Ät och drick mer än du tror du behöver
- En hink för...hmm.... mat och dryck på väg upp kommer nog vara bra att ha vid sidan om under rekordförsöket (ansträngning under lång tid ger märklig effekt på kroppen)
Stort tack till ALLA som skickade peppande sms till mig. Utan er hade det varit mycket tyngre. Och sist men absolut inte minst: Ett enormt tack till Campus 1477 som sponsrar mig och ständigt ställer upp med sina maskiner som jag sliter på i långloppen!
Jag är otroligt stolt, nöjd och glad med dagens prestation! Allt känns helt rätt!
måndag 30 augusti 2010
Hur allt började
Det absolut första passet var otroligt tungt. Efter 10 min var jag tvungen att ta en liten paus eftersom jag helt enkelt inte orkade mer. Men jag gav inte upp. Efter en månad klarade jag 30 minuter och började tävla mot mig själv för att bli snabbare. Efter ytterligare 3 månader gick jag in på Concept 2:s hemsida och hittade världsrekorden. Resten är historia och just nu skriver jag framtiden. Tack för att du delar den med mig!
söndag 29 augusti 2010
Inte ett dugg spännande
onsdag 25 augusti 2010
Beroendeframkallande

tisdag 24 augusti 2010
Frivändningar under lupp
måndag 23 augusti 2010
101%
Du som följt den här bloggen vet att jag och löpning har ett komplicerat förhållande där vi på något sätt försöker finna varandra. Det är som en hatkärlek med ständiga försök att återuppta förhållandet, en känslan av: "Den här gången kommer det vara annorlunda, den här gången kommer det verkligen att fungera". I lördags var det dags igen.
Luften var varm, asfalten lite våt och staden nästan helt stilla. Mitt lunkande ska nog inte klassificeras som löpning, men jag tog mig runt den lilla banana. Sista biten hem hade jag krafter kvar och rushade. Pulsklockan fick en chock och meddelade att jag legat på 101% av min maxpuls... och överlevt! Jag tog med mig 2 viktiga lärdomar från det träningspasset:
- Det är viktigt att ha koll på utrustningen (måste göra om inställningen på pulsklockan)
- Jag ger verkligen max!