Mår inte så bra

Jag är sjuk... och oändligt, oändligt trött....

God jul!

God jul på er allihop! Hoppas att ni alla har kommit fram till den destination det är tänkt att ni ska fira jul på. Själv hade jag ett litet äventyr igår när jag tog mig ner till Västergötland. Jag är lycklig över att ha kommit ner och över att jag får titta till mitt hörn av världen: min sommarstuga. Lite kall och frusen står den där, men till sommaren kommer jag besöka den ofta och använda den som bas för mina utflykter. Jag längtar!

Ovissheten är ofta värst

"Det du inte vet har du inte ont av" säger ordspråket. Jag håller inte alltid med om det. Många gånger är ovissheten den värsta energiboven av dom alla. Jag uppskattar ärlighet och raka svar. Ibland gör det ont, men det är alltid bättre än ovissheten.

Ibland går det att påverka mitt i ovissheten. Det kan vara svårt att ta ett steg tillbaka och titta på situationen utifrån för att hitta en lösning. Visst, tågen fungerar inte under 25% av året. Just nu kan jag inte göra någonting åt det, men i förlägningen kanske. Måste jag stanna kvar på jobbet eller kan jag tänka mig att söka ett nytt? Och just det, det där eventet som jag väntar på svar om, jag borde kanske ta kontakt själv och höra hur det går. Hur var det nu med mitt knä, kommer det någonsin läka? Vem vet, men det mesta går att fixa med rehabilitering och huvudsaken är att jag fortfarande kan gå.

Jag kommer att tänka på fältet med solroser som jag åkte förbi varje dag i somras. Solrosorna som vänder sig mot ljuset. Å 2011 ska jag vara en solros, finns det en ljuspunkt i situationen ska jag hitta den och kanske, kanske lyckas jag skrämma iväg ovisshetsmonstret.

Tack Fobo för lån av bilden

Holiday Challenge avklarad!

Utmaningen som Concept 2 gick ut med var egentligen inte speciellt svår: ro 100 000 meter mellan 25 november och 24 december. Ändå var den ganska svår. Att få ihop alla meter mellan julklappsinköp, resor, stress på jobbet, ett värkande knä och vardagsbestyr var inte det enklaste. Nu är jag inte den som ger mig i första taget. Meter för meter har knapats in och idag drog jag iväg de sista 5000 meter som återstod. Börjar redan bli nyfiken på vilken som blir Concept 2:s nästa utmaning!

Till er på gymmet

Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag kommer in på gymmet. Jag är så arg på dagen som bara varit dum, en dag då ingenting fungerat och allt bara har gjort ont. Tittar ner i golvet hela vägen fram till roddmaskinen. Låter meterna ticka på med arg musik i hörlurarna.

2000 meter senare känns det inte längre som om jag ska börja gråta. 4000 meter passerar och de sista 5000 känns sköna. Jag kan andas igen, går av maskinen och tittar inte längre ner i golvet när jag går genom gymmet. Då, när jag tittar upp, möts jag av ett leende. Går vidare och blir stannad för lite småprat. Träffar på vännen H och får en kram. Kör mitt vansinnes-crossfit-pass och får ur den sista ilskan. Möter fler leenden och får en sista liten pratstund innan jag trött beger mig hem igen.

Jag vet att ni på gymmet inte läser min blogg (ni får tillräckligt av mig där kan jag tänka!) men ni ska veta att ni lyfter mig med ert småprat, leenden och kramar när jag haft en tung dag. Tack för att ni ser mig och står ut med mig även under de tunga dagarna. Men framför allt:

Tack för att ni är just de personer ni är.

Syns du?

Bilar är hårda och vägarna är just nu väldigt hala. Då är det inte alltid så lätt att hinna bromsa i tid, speciellt om fotgängaren inte syns. Den här vintern syns jag i mörket tack vare ett mumintroll som jag hittade på Stickspåret.

Tack Tiger för hjälp med fotograferingen!

Efteråt blir jag rädd

Snön yr och den redan försenade bussen kör fast i snömodden vid en hållplats. Jag är redan försenad till eftermiddagsfikan hemma hos en kompis och skickar iväg ett sms till henne om att det finns inte annat att göra än att le åt situationen. En liten stund senare finns inte längre någonting att le åt.

Busschauffören ropar ut i högtalarna att vi får gå av bussen, han kommer inte vidare. En kraftigt berusad man längst bak i bussen börjar skrika, men vi går alla av bussen. Sist kliver den berusade mannen av. Han kliver i snödrivan fram mot framdörrarna på bussen. Jag följer efter, vill inte att han går tillbaka in i bussen och slår chauffören. Mannen skriker, svär och hotar. "Lugna ner dig" säger jag till honom, "chauffören kan inte göra någonting åt att det är en massa snö". En ung kille, som varit passagerare på samma buss, kommer fram och säger till mannen att man inte kan bete sig på det sättet. Då riktar mannen all sin vrede mot killen. Mannen knuffar till den unge killen hårt, hotar honom.

Jag går emellan.

Jag hör mitt eget hjärta slå när jag tittar den berusade mannen i ögonen. Han är lång och stor. Sekunderna går. Vi står där. Några andra passagerare sluter upp bakom mig och den unge killen. Då vänder mannen och går.

Efteråt blir jag rädd. Mannen hade kunnat slå ut mig med ett enda slag. Skakande slår jag numret till min kompis, säger att jag går istället för att ta nästa buss. Hennes röst i andra änden av luren är varm och lugnar mig lite. Jag börjar gå, är fortfarande rädd. Men jag är hellre rädd än stillatigande.

Jag satsar på världsrekord igen!

Just nu är livet helt perfekt. Jag vill inte ändra någonting. När lugnet i mig infann sig bestämde sig kroppen för att jo, jag ska satsa på ytterligare ett världsrekord i ultradistans på roddmaskin. Den här gången blir det 24 h, vilket innebär att jag ska ro så långt som möjligt på 24 timmar. Min tränare Joel skulle säga att det här är min egen resa, men jag hoppas att ni gör den tillsammans med mig!

Vad var det som var den avgörande faktorn som fick mig att bestämma mig? Svaret är filmen nedan.

Pannben

Det handlar om vilja, om pannben. Oavsett om det gäller 2000 meter, 20 000 meter eller 200 000 meter.

Nytt och rykande hett!

I senaste numret av tidningen Kupé, som ges ut av SJ, kan man läsa om vilka träningstrender som är heta eller svala just nu. Efter att ha läst artikeln förstod jag genast att de naturligtvis hade missat den hetaste trenden av dem alla: roddmaskinsträning. Förstår inte alls hur de kunde missa det?!Var helt enkelt tvungen att själv skriva in det!

Motivaton

Det finns helt klart olika sätt att motivera sig...

Julklappstips

Känner du någon som ska resa bort snart och kommer sitta länge på ett flyg? Är denna någon en person som du ännu inte köpt en julklapp till? Mjuka paket behöver inte vara tråkiga och stödstrumpor är inte längre bara för tanter. De här coola under-knee-strumporna har en mild kompression och är dessutom snygga! Finns att köpa hos bl.a. www.butik21.com

Bortskänkes: kramar!

Att få tillräckligt med sömn, äta och träna rätt är en bra start på ett hälsosammare liv. Ändå garanterar det dig inte att du mår bra. När de primära baskraven är tillfredsställda behövs någonting mer.

Som en del av min superhjältesatsning skänker jag bort kramar den här veckan. Kramar, eller beröring i största allmänhet, frigör oxytocin. Det är ett hormon som lindrar både stress och smärta, som får kroppen att bli lugn och tillfreds. Om ni bloggläsare som finns i Uppsala och Stockholm ser mig, och vill ha en kram, så säg bara till! Finns du inte i närheten men känner att du vill ha en cyberkram så skickar du bara ett mail till varldsrekordet@hotmail.com , tillbaka får du kramar, uppmuntran och lite peppning.

Kramas mera den här veckan!

Superhjältevecka 1 är slut

Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig. Min första superhjältevecka är över. Uppdraget var att strukturera mera. Det gick från att vara ett intressant projekt till att bli någonting livsviktigt i samma ögonblick som jag fick reda på att mitt blodsocker låg högt, högt över vad som är bra. Mathållningen kommer därför att vara extremt viktig den närmaste tiden, precis som att det kommer vara jätteviktigt att inte stressa. Uppdraget är på gång och imorgon tar jag mig an nästa superhjältevecka...

Önskelista!

Förhoppningsvis har jag varit snäll i år och med lite tur kommer tomten med:

Mango Body Butter från The Body Shop är underbart för en torris som jag!

En ny MP3-spelare. Jag gillar visserligen min gamla, men det hade varit skönt att ha en med display. Den här lilla SanDisk med 2 GB skulle vara perfekt!

En kokbok som verkar vara grymt bra, även för den som inte har diabetes.

Gott!

Hemgjord fiskburgare med kräftröra. Till det en sallad gjort på avocado, mango och tomat. Toppa med massor av koriander. Gott!!

Söt som socker

Mitt blodsockervärde är inte vad det borde vara. Jag har blivit ordinerad specialkost, får inte äta raffinerat socker och måste träna, men med måtta. Den hårda träningen måste ligga på hyllan några veckor.

Känns inte kul just nu...

Let´s Zumba!

Eller rättade sagt: Let´s Fuega. Tack vare fina Jelena har jag idag testat Friskis & Svettis variant av zumba. Det var vansinnigt kul även om jag sällan känt mig så fånig. Koordination är inte riktigt min grej och även om jag älskar att dansa är det inte det jag gör bäst. Känner jag mig själv rätt kommer jag strunta i att jag ser fånig ut och dyka upp på nästa veckas pass också!

Därmed inte sagt att jag sträcker mig så långt som personerna i klippet nedan, de kör zumba under vatten till Shakiras låt Waka Waka. Och ja, zumba aqua finns på riktigt som träningsform men du får vanligtvis ha huvudet ovan vatten...

En klapp på axeln

När jag var liten hette min favoritbok, föga förvånande, Duktiga Annika. I boken klarade Annika allt! Lite så känner jag mig idag. Som en effektiv och strukturerad virvelvind har jag betat av gamla surdegar.

Ibland kan jag fundera över hur mycket vår barndom påverkar oss. Hade Kattresan varit favoriten kanske jag hade vigt mitt liv åt resor istället. Nu blev det inte så, jag är duktiga Annika istället... på gott och ont.

Medelhård träning för superhjältar

Dagens träning bestod av:
5000 meter rodd uppdelat i en pyramid med:

• 1000 @ 2,40
• 1000 @ 2.30
• 1000@ 2.20
• 1000@ 2:30
• 1000 @ 2;40

Det följdes upp med ett crossfit-inspirerat och egenhändigt ihopsnickrat pass med 5 varv på tid av:

• 10 military press
• 15 russian swing
• 30 sek plankan

Totalt sett ett medeltungt träningspass, mycket strukturerat. För den här veckan är ju jag en superhjälte!

Jag - en superhjälte

Om några få veckor är det ett nytt år med nya löften, kort sagt en ny start. Jag har bestämt mig för att inleda det nya året genom att avsluta det gamla med en storstädning av livet. De kvarvarande veckorna ska jag leka superhjälte i mitt eget liv, identifiera bovarna (tidstjuvarna, energibovarna och struktustjälarna) och krossa dem en efter en. De första bovarna jag ska jaga rätt på är strukturstjälarna. Det är några små envisa rackare som tenderar att ta över kalendern med oplanerade inhopp. I små gäng gör de ingen större skada, men på senare tid har jag blivit bombarderad av dem. Dags att ta i med hårdhanskarna!

Som en försmak av mitt mer strukturerade liv kommer jag börja presentera mitt träningsschema här på bloggen. Träningen är visserligen en av de få sakerna i mitt liv som är riktigt strukturerat, men några av er läsare har undrat hur jag lägger upp min träning. Håll koll på bloggens högersida som kommer du fortsättningsvis hitta mitt träningsupplägg.

Underbara Thermalbad Vals

Det är mörkt, fridfullt och helt stilla. Snöflingor faller mjukt mot mitt ansikte medan jag simmar till kanten på bassängen. Försiktigt kliver jag upp ur vattnet och ställer mig i snön. Tystnaden är öronbedövande. Jag glider tillbaka ner i vattnet, lägger mig på rygg i vattnet och tittar upp på en perfekt molnfri stjärnhimmel.

Termalbadet i schweiziska Vals är en plats för kontemplation. Arkitekten Peter Zumthor har skapat en nästan sakral badanläggning med olika rum att uppleva. Om du är ute efter en mysig tillflyktsort är detta helt fel ställe att åka till. Men om du istället vill uppleva ett avskalat lugn ska du definitivt åka hit. Ett stort plus med hela anläggningen är tanken på hållbarhet. Badet är uppfört av lokala byggnadsmaterial och maten är lokalproducerad.

Bild från Therme Vals bildbank