Trött efter en ovanligt hård och lång dag på jobbet blev jag stående på perrongen i Stockholm i väntan på ett tåg som aldrig kom. Inställda tåg är sällan inspirerande. Att genomföra ett spinningpass kändes allt annat än lockande i det läget men det fanns inte längre möjlighet att avboka passet.
Spinningsalen var nedsläckt när jag kom in. Några få personer var redan där, några småpratade med varandra. Salen fylldes på, cyklar ställdes in, ledaren körde igång passet. Efter tre låtar låg dagen bakom mig och allt som existerade var musiken och trampandet.
Att köra ett spinningpass är ren tortyr, jag klarar inte av att hålla igen. Samtidig är det något av det bästa som finns eftersom det är ett av få tillfällen när min hjärna slutar surra tankar. All energi behövs helt enkelt till koncentration. Man kan säga att jag har hittat avstängningsknappen till hjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar