Ny design

Målsättningen är nådd och nya mål kommer att formuleras någon gång i framtiden. Det blir lite som en nystart och därför har bloggen fått sig en ansiktslyftning. Hoppas att ni gillar förändringarna! Glöm inte bort att du som läser har möjlighet att påverka, är det något du vill läsa mer eller mindre om, finns det någonting du saknar? Ge mig lite feedback!

Styrketräning på hjärnan

"Tänk om jag inte vill träna någonsin igen efter rekordförsöket!" Tanken har farit genom min hjärna vid flera tillfällen. Månaden innan rekordet gick av stapeln kändes träningen bara trög och seg. "Ta en paus efteråt, träna inte på ett tag och gör sedan bara det som känns kul." sa en kompis till mig.

Det har gått tre dagar sedan jag slog rekordet och hela dagen idag har jag varit enormt sugen på att träna. Styrketräning. Jag kunde bara inte sluta tänka på det. Styrketräning! Till sist gav jag efter och skuttade iväg till gymmet för ett lätt pass av just styrketräning. Musklerna är hur svaga som helst men vad gör det. Träning är kul! Det verkar som om jag inte hade någonting att oroa mig för den här gången heller.

Några dagar efter

Jag var näst intill minituöst förberedd när rekordförsöket började, utan förberedelserna hade det aldrig fungerat. Visserligen klarade jag inte de 32 timmar jag hade föresatt mig, men det blev ett världsrekord på 26 timmar. Under den tiden hade jag rott 182 773 meter vilket motsvarar lite mer än 4 maratonlopp.

Två dagar efter är jag fortfarande ganska öm i kroppen. Musklerna är försvagade och lederna gör ont. Att gå i trappor är en ren pina och att sitta på en hård stol går bara inte, min stackars bakdel är ett enda stort blåmärke. Det viktiga nu är att kroppen får återhämta sig och läka. Musklerna är som gelé och kommer att behöva byggas upp långsamt.

Snart kanske hjärnan också hinner ikapp och då kanske jag äntligen förstår vad det är jag verkligen har gjort. Just nu känns det fortfarande helt overkligt! Men när verkligheten kommer ikapp mig ska jag försöka stanna i nuet ett tag och vara nöjd utan att jaga efter nästa kick med en gång.

Världsrekordet i bilder

Campus 1477 var stället där rekordet genomfördes. Lokalerna är bara några månader gamla, ljusa och luftiga. Under rekordförsöket var jag tacksam över de stora glaspartierna som jag satt bredvid, det var en välkommen distraktion att kunna titta ut! Under hela tiden fanns det någon med mig, dag som natt. Här är Linda som hadeett av morgonpassen, en ganska mysig bild som visar stämningen. Under långa studer var det ganska mysigt med många kompisar som hängde och peppade.
Mot slutet blev det lite tugnt, jag hade väldigt ont i ryggen och var inte det minsta intresserad av att äta eller dricka trots att jag verkligen behövde det. Då blev det skämtsamt trugande från kompisarna som hjälpte till.

Allt har ett slut och efter 26 timmar effektiv roddtid var rekordet slut. Efter en segergest stapplade jag av maskinen, utan att riktigt ha förstått vad jag verkligen genomfört. Såhär dagen efter har jag fortfarande lite svårt att förstå vad det är jag genomfört, men jag är väldigt nöjd!

Nytt världsrekord i Blåsenhus - Uppsala - UNT.se

Nytt världsrekord i Blåsenhus - Uppsala - UNT.se

Jag gjorde det!

Klockan 14.00 idag var världsrekordet ett faktum. Jag körde på ytterligare en timme efter det. Än kan jag inte riktigt förstå att jag verkligen lyckades genomföra det, men jag tror att det sjunker in imorgon när tröttheten inte är så förlamande.

Ett enormt stort tack till alla er som stöttat mig! Som jag sagt tidigare: det här är er rekord också!

En öm morgon

Det gör ont nästan överallt och jag tror jag ska somna när sm helst. Men jag ska försöka köra på en stund till. Fokus just nu är ett block i taget, jag vågar inte tänka längre för tillfället.

Efter 5 genomförda block

Nu är 5 av 39 block genomförda. Varje block består av 50min rodd och 5-10min vila. Kroppen känns fortfarande helt ok, men jag är lite trött i huvudet. Jag är jättetacksam för alla som kommer förbi och stöttar mig, utom dom hade det här aldrig gått genomföra. Uppdateringar följer...

Nu!

Om ca 30 min går starten. Håll tumarna!

Ensam är inte stark

Alla bitar har börjat falla på plats och min nervositet har förbytts till förväntan. Allt material är testat, allt är planerat. När jag tittar på schemat som reglerar allt jag gör under helgen blir jag varm av lycka. Inte för att jag är glad över att jag ska sätta rekord. Nej, för att jag är glad över alla mina vänner.

Det går inte att ens försöka sig på en sådan här prestation helt på egen hand. När jag tränade mitt första pass med pt Joel sa han: "Det här är början på din resa." Jag skrattade och sa att det nog skulle bli en gemensam resa. En månad senare bestämde jag mig för att satsa på världsrekordet.

I mångt och mycket har det här varit en resa med många inblandade. Jag är otroligt tacksam över alla vänner och bloggläsare som stöttat mig, frågat hur det går med träningen och kommit med glada tillrop när det kännts tungt. Utan er hade det aldrig gått! Det går inte med ord att beskriva hur mycket er stöttning betyder för mig. Under helgen må det vara jag som sitter på roddmaskinen, men det kommer vara lika mycket ert rekord som mitt!

Ingenting är omöjligt

På tv3 ikväll flyttar Carina Berg in hos Gunde Svan. Han är mannen, myten, legenden. Eller programledaren. Eller motorsportaren. Eller skidåkaren.

Det är den 4 november 1993, jag är 14 år och mamma har tagit med mig till en föreläsning med Gunde Svan. Det är ett ganska tråkigt rum och stolarna är outhärdligt hårda. Medelåldern är med min mått mätt mycket hög. Efter en stunds väntan kommer äntligen Gunde och börjar prata om sin karriär, om att gå sin egen väg och att ingenting är omöjligt. Det tråkiga rummet slutar existera, stolen känns inte längre hård. Jag är trollbunden: ingenting är omöjligt. Där och då bestämmer jag mig för att bli bäst i världen..... på bågskytte.

Jag blev aldrig bäst i Sverige, eller världen, på bågskytte. Men Gundes föreläsning har ändå följt med mig hela livet. Hans devis "Ingenting är omöjligt" har omedvetet blivit mina ledord och präglat alla delar av mitt liv. Vägen jag går är min egen. Snart är jag framme och kommer att vara bäst i världen...... på ultradistans på roddmaskin.

Pressmeddelande

Håll för!

Jag duckar, vänder bort huvudet och fintar när det kommer en salva till. Personen som jag möter på gatan hostar rakt ut precis när han passerar mig. Jag håller andan i ett lönlöst försök att hålla virus och baskilusker borta. Med några få dagar kvar till rekordet får jag inte bli sjuk. Det är en svår uppgift att hålla sig frisk när halva kontoret går runt och snörvlar. Dessutom känns tåget ibland som en enda stor inkubationskatalysator.

Plötsligt lite smygande känner jag ändå att halsen inte riktigt mår som den borde göra. Jag ignorerar känslan och försöker tänka på vad en av mina gamla klasskompisar, som var elitsimmare, en gång sa: "Förkylningen finns bara om du erkänner att den finns".

Mat, mat, mat...

Just nu är jag väldigt glad över att jag tävlar i tungviktsklassen och inte behöver oroa mig för att en viktuppgång påverkar vilken tävlingsklass jag tillhör. Jag äter nämligen nästan konstant. Det är som om kroppen själv har bestämt sig för att ladda energi. Vid en snabb överslagsräkning kom jag fram till att helgens rodd kommer resultera i en förbränning av ca 10 000 kcal, det är ungefär vad en kvinna gör av med under 4½ dag om hon är medelaktiv. Hmm.... jag tror jag går iväg och knaprar i mig några fler nötter....

När fokus tar all fokus

På sista tiden har det inte blivit många blogginlägg. Anledningen är att fokusen på nästa helg tar all min fokus. Allt i min värld snurrar just nu kring att ro hem rekordet. Ändå händer saker hela tiden, igår var jag iväg på fotografering för pressfoton m.m. En jättekul upplevelse trots låååång väntan på själva fotograferingen. Och här ett smakprov på resultatet, för visst är det precis såhär fixad man är inför varje träningspass ;)

Veckan träningspass v.37

Veckans pass är egentligen inte ett träningspass i ordets rätta bemärkelse, det är ett konditionstest. Gör testet nu och kör det igen om 3 månader.

O´Neills test
10 min uppvärmning i lugnt tempo
4 min då du kör det snabbaste och hårdaste du kan. Under dessa 4 min ska du försöka ro så lång sträcka som möjligt. Läs av resultatet i tabellen här.
10 min nedvarvning i lugnt tempo

Lugnet före....

"Kör du för fullt, hur många pass som helst nu?" var en fråga jag fick idag. Svaret är: nej, jag tar det väldigt lugnt. Den sista tiden fram till världsrekordet är det lugn som gäller, jag vet att jag är i form. Nu gäller det bara att behålla formen och toppa den lagom till 25-26 september. Träningen framöver består av ca 4 pass/vecka med lugnt tempo på roddmaskinen och inga pass längre än 50 min. Långa pass sliter mycket på kroppen och mitt mål just nu är att samla energi för den kommande kraftansträngningen.

Förresten, har du ett enkelt och snabbt recept på pastasås får du gärna dela med dig av det! Min kolhydradladdning sätter igång och jag ha slut på ideér som kan göra pasta lite roligare....

Äntligen tribal igen!

Efter ett oändligt långt sommaruppehåll var det dags för höstens första tribal-klass. Som tribut kommer därför ett klipp med tribal fusion. Känner du dig sugen på att testa själv finns det kurser i Uppsala, Stockholm och Göteborg.

Underbart

Bomull skaver. Jodå, efter 2 timmar skaver bomull rejält. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket det kan skava efter 32 timmar. Underkläder är allvarliga saker när ultradistans står på agendan. Därför blev jag glatt överraskad när jag testade Socs nya boxertrosa i funktionsmaterial. De satt perfekt trots rodd och tuffa övningar som djupa sumosquats. För 129:- kan ett par bli dina på Stadium.

Veckans roddpass, v 36

Veckans roddpass är sammansatt av pt Joel. Jag körde det här för någon månad sedan och tyckte att det var hur kul som helst! Det är ett högt tempo som gäller, men i gengäld tar det inte jättelång tid.

Du kör följande på tid, genomför det så fort du kan:
- 2000 meter rodd
- 10 armhävningar
- 1000 meter rodd
- 20 armhävningar
- 500 meter rodd
- 30 armhävningar

Lycka till!

Mer död än levande

En del kanske tror att det går att köra slut på en ultradistansare genom extremt långa träningspass med hög belastning. De har kanske rätt, men efter kvällens pass med pt Joel vet jag ett betydligt snabbare sätt:

- Jumping chin-ups
- Thrusters
- Sumo squats
- Burpees
- Dubbelhopp med hopprep
- Vila

Varje station tar 1 minut och listan ska köras igenom 3 gånger. För varje genomförd repetion ges 1 poäng, så för 1 chin-up får du 1 poäng osv. Vilan ger inga poäng med tro mig, den behövs! Efter 2 omgångar var jag i stort sett nere för räkning, i ärlighetens namn var jag inte helt närvarande och Joel gav mig valet att hoppa över sista omgången. Skam den som ger sig, jag slutförde sista omgången med ganska dåligt resultat men är grymt nöjd över att jag inte bröt. I dagsläget kanske jag inte har explosivitet, men jag har en järnvilja!

Obefogad oro

Träningslusten försvann några veckor efter maratonloppen jag genomförde i våras. Efter tisdagens långlopp har jag varit orolig för att jag inte ska känna någon träningsglädje. Därför har jag bara kört ett lätt styrketräningspass sedan tisdags.

Idag var det ändå dags att testa formen. Glädje spred sig i hela kroppen när jag gjorde mig träningsklar och fixade tejpen på fingrarna. Jag såg verkligen fram emot mitt pass och när jag väl satt där på maskinen var det precis så underbart som det ska vara. Det är inte långt kvar nu, men jag är redo!

Slagen av omtanke

"Ursäkta...jag har kanske inte med det här att göra...men... det är väl ingen som slår dig?" Kvinnan bredvid mig på tåget ser allvarligt rakt in i mina ögon innan hon låter blicken glida menande ner till mina armar. Jag sitter där, lite varm efter att ha stressat, med skjortärmarna uppkavlade. När jag tittar ner på armarna ser jag de färska runda blåmärkena, som om någon har grabbat tag i min arm mycket hårt. Lite generat ler jag mot henne och svarar att nej, det är ingen som slår mig. Sedan förklarar jag gårdagens träningspass för henne, att jag tränade med kettlebells och att de vilade mot utsidan av underarmarna. Det har gett mig blåmärken förr. Jag visar henne det lilla kettlebellssmycket som jag numera alltid har på mig och säger att det verkligen är en kul träningsform. Hon ler lite tveksamt tillbaka och öppnar sin bok. I hennes öron kanske det lät lika troligt som förklaringar som "jag gick in i en dörr", även om det är sanningen. Oavsett tror jag inte att hon någonsin kommer bli sugen på att testa kelltlebells.

Det är ingen som slår mig, men jag blir slagen av kvinnans omtanke. Vi borde bry oss mer om varandra.

Premiär för "Veckans roddpass"

Det är alltid kul när ni bloggläsare lämnar kommentarer och ibland kommer ni med förslag eller ideér som kan göra bloggen bättre. Så föddes idén om veckans roddpass. Framöver kommer jag varje vecka lägg upp ett träningspass. Svårighetsgraden varierar, men du kan alltid ge det ett försök!

Premiärpasset:
Uppvärmning 5 min
5 min @ 85% av maxpulsen
2 min @75% av maxpulsen (det är inte säkert att du hinner få ner pulsen, men försök)
10 min @ 85% av maxpulsen
3 min @ 75% av maxpulsen
15 min @ 85% av maxpulsen
4 min @ 75 % av maxpulsen
20 min @ 85% av maxpulsen (det kommer vara tungt, men du är snart klar!!)

Glöm inte bort att stretcha ordentligt, speciellt bröstmuskler och baksida lår! Har du frågor om passet så lämnar du en kommentar som jag svarar på. Ett tips för att komma ihåg passets delar är att skriva ner hela passet på en post-it och sätta fast framför dig på maskinen. Lycka till!