Jakten på förvaring

När jag tar upp passerkortet från väskan känns det lite mjöligt och luktar choklad. Med viss oro kikar jag ner i väskan och upptäcker att den är full av proteinpulver med chokladsmak. Den lilla plastbehållaren som jag fraktade pulvret i hade gått upp. Bara att konstatera: jag behöver bättre behållare till pulver och annat.

Smartshake är en svensk uppfinning med två separata fack där man kan förvara såväl proteinpulver som lite mellanmål. Den finns dessutom i min favoritfärg grön till det trevliga priset 79:-. Den är tyvärr lite mer än vad jag behöver eftersom jag egentligen bara vill ha en liten behållare.

Bild från smartshake.se

Perrelli har varit med att lansera Fit & Smart proteinpulver med tillhörande shake som också är en smartshake, fast lite mindre. För min del är den uppenbara nackdelen att den är rosa. Jag förstår verkligen inte varför alla träningsgrejer som görs till tjejer MÅSTE vara rosa.

Bild från Bodystore.com

Det gäller helt enkelt att tänka utanför boxen. Klean kanteen är sedan länge en av mina favoritprylar med sina behållare av rostfritt stål som är tåliga, mångsidiga och otroligt lätta att diska. Nu finns dessutom en modell som heter Wide och som är lite mer kompakt än originalet. Den minsta Wide:n håller 355 ml och kan dessutom användas till annat än att transportera pulver. Nackdelen är priset på 200 :-. Men nej, jag är fast, en sådan får det bli!

Bild från Klean Kanteen, modellen är större än 355 ml.

Dagdrömmar

Luften är kylig när jag stiger ut ur porten den här morgonen. De starkaste höstfärgerna är på väg att falna bort och ersättas av vinterns blekare färgskala. Jag längtar bort. Inte nödvändigtvis till något ställe som är mycket varmare, men till någonstans där färgerna är starka och luften fylles av härliga dofter. Det får bli en kopp myntathé efter jobbet ikväll, doften kommer få mig att drömma mig tillbaka till Marrakech och Jemaa el-Fna.

Do try this at home!

5 varv på tid med:
25 utfallssteg med stång på raka armar över huvudet
10 falska chins
följt av en kort vila och därefter
30 burpees på tid

Jag är trött.

Skärpning!

Jag skulle kunna säga att jag borde skärpa mig med blogginläggen, men jag har den senaste veckan befunnit mig i stort sett utan nät. Då är det svårt att blogga hur gärna jag än vill!

Någonting annat som varit svårt är att tänka på vikten. Jag har gästföreläst i Göteborg och bott hos mina föräldrar under tiden. Mamma har lagat all min favoritmat. Dessutom bakade hon bullar som hon vet att jag älskar!! Någon träning har det inte heller blivit... och jag som ska ner till 61 kg för att bli lättviktare.

Döm om min förvåning när jag kom hem och såg att vågen stått hyffsat still, den visar 64,3 kg. Nu är det ändå skärpning som gäller för att komma ner i vikt. Min plan har tidigare varit en vääääldigt långsam viktnedgång, men jag har ångrat mig. Kilona ska bort och fort ska det gå. Fortsättning följer!

Nätskugga

De senaste dagarna har jag befunnit mig mitt ute i skogen där inget internet existerar. Eller tja, det existerar men jag har inte haft tillgång till det. Att inte ha möjlighet till ständig uppkoppling ger perspektiv på tillvaron, jag har insett att världen inte går under för att jag inte kollar Facebook eller kollar mailen stup i kvarten.

Kommande dagar fortsätter jag att vara på resande fot, men nu tillbaka i it-civilisationen. Jag är tillbaka i min gamla hemstad Göteborg och blev välkomnad av det klassiska vädret: regn. Vi får se om jag lyckas dela med mig av några godbitar härifrån!

Influensaråd modell äldre

Hösten är definitivt här med krispig luft, varma färger och.... förkylning. Förra året översvämmades vi av larm om fågelinfluensan. Den här hösten håller sig medierna lugna när det gäller tips om hur man bäst klarar sig undan flunsan. Samtidigt är halva kontoret borta p.g.a. sjukfrånvaro. Kanske behöver vi ändå den där årliga påminnelsen om vad som håller oss ifrån att bli sjuka.

Bilden av dig själv

Mellanmjölkskänslan slog till för lite mer än en vecka sedan. Känslan som är beige och kommer krypande med osäkerhet som trogen följeslagare. Jag har helt enkelt känt mig som den mest beiga människan i världen. För att spä på det ytterligare har jag jämför mig själv med personer som, i mina ögon, är lyckade och framgångsrika.

Bilden av mig själv som extremt medelmåttig har förföljt mig ända sedan tonåren. De senaste åren har den gamla bilden bleknat något och ersatts av andra, mer färgstarka bilder. Emellanåt har den ändå kommit till liv. I de lägena har jag tittat på mitt liv och längtat efter förändring, efter att någonting spännande ska hända som gör mitt liv sådär glödande, sprakande intressant. Då har jag inte sett mitt liv som det är, jag har inte sett de spännande resorna, personerna som lyser upp mina dagar, utmaningarna jag utsätter mig själv för.

Hur ser du på dig själv och hur sann är din bild av dig själv?

Jag tecknade serier för skojs skull tidigare. En av karaktärerna var Fröken Beige, en ganska självbiografisk karaktär. Det börjar bli dags att revidera den bilden...

10 kg för tungt...eller?

Jag blir nästan arg när min pt Joel tar fram den 10 kg tunga medicinbollen. Han måste väl ändå förstå att jag inte kommer orka köra cirkel med DEN?! Cirkeln går ut på att göra en enklare variant av chins och sedan frivändningar med medicinbollen. På tid ska jag göra 21, 15, 9 rep. Helst ska jag skippa vila emellan. När jag är inne på första rundan frivändningar säger Joel till mig att jag måste vara mer explosiv, komma ner till utgångsläge snabbare. Då blir jag arg på riktigt och svarar "visst, men bollen är så jävla tung!". För mig själv tänker jag att nu måste han väl ändå fatta att det är för tungt?! Men nej, Joel säger inte att jag kan byta till någonting lättare och jag kämpar mig igenom hela cirkeln.

Efteråt får jag beröm. Massor med beröm och ett stort leende. Sedan frågar Joel om det hade varit för tungt med en 10 kg medicinboll. "Ja" svarar jag men tänker sedan efter lite. "jo, det var egentligen för tungt, men jag klarade ju det till sist."

En bra pt ger dig inte det du vill utan det du behöver. Jag har en bra pt. Rättelse: jag har den bästa pt:n!

Vändning

På jobbet har vi fått ett helt nytt it-system. Ingenting fungerar. Jag tittar på högarna som växer sig allt högre på skrivbordet. Telefonen ringer och någon är arg. Jag tittar på högarna igen. Det är ingen bra måndag, helst av allt hade jag stannat i sängen.

I fikarummet under lunchen kommer en av kollegorna in med ett stort leende och drar upp persiennerna. "Det gör väl ingenting att jag släpper in lite ljus? Synd på en sådan fin höstdag att inte se den!" Där och då vänder min dag.

Jag älskar dagar då allt går perfekt. Men dåliga dagar som man, med eller utan hjälp, lyckas vända till något positivt är nästan bättre. Efter en sådan dag känner jag mig stolt. Genom svårigheter visar vi vår styrka att resa oss.

Iväg till sist

Efter en helg med ganska dålig kosthållning var jag rejält trött på förkvällen och kände inte alls för att gå iväg på danskursen i Tribal Fusion. När sådant händer, att jag saknar motivation, ska jag erkänna att jag inte alltid kommer iväg. Ikväll kom jag ändå iväg och det var den energikick som jag behövde! Dans är en helt annan typ av träning och ger såväl kropps- som självkännedom. I klippen nedan ser du min lärare Ulla Edenmark. Det råkar dessutom vara precis den här koreografin som hon lär oss under söndagens klasser!

Jakten på nya träningskläder

Äntligen kan jag börja lägga lite tid på att shoppa nytt till garderoben. Då menar jag träningsgarderoben så klart! Vanligtvis är jag helt inriktad på Nike´s kläder, men efter att ha surfat in på H&M tror jag att det blir en färgglad topp som bryter mot allt det svarta jag vanligtvis klär mig i.

Dessutom blir det en jacka för de långa promenaderna i höst. Den verkar vara lagom varm för att man inte ska frysa en kylig dag men samtidigt lagom tunn för att inte bli för varm vid en snabb power-walk!

Jupp, så får det bli!

Nödlösning

Idag har varit en väldigt lång dag, jag var hemma från gymmet först vid 22-tiden. Efter träning ska man äta, men att laga en stor måltid sent på kvällen känns inte vidare kul. Ikväll blev det därför en nödmacka: hembakat bröd med tonfiskröra och till det en Gainomax. Tonfiskröran är väldigt god, vill du göra den själv rör du ihop:
½ burk tonfisk
1½ tsk röd pesto
2 tsk cream fraiche mini
lite salt och peppar
Vill du ha en extra proteinkick tillsätter du lite kesella lätt. Kan tänka mig att det även blir väldigt gott med lite finhackad rödlök att toppa mackan med!

psst! Brödet bakade jag såklart inte ikväll =)

Skakad, inte rörd

Idag fick jag testa på vibrationsträning, dvs träning på en maskin med vibrerande platta. Det var..... intressant men inte speciellt jobbigt. Övningarna var som vanliga gym-övningar: knäböj, utfall, bicepscurl osv. MEN eftersom inga tyngder användes förutom själva vibrationen blev jag kanske lite (med god vilja) varm, men absolut inte svettig. Instruktören sa "Vänta till imorgon! Då kan det hända att du har mer träningsvärk än du anar." Jag väntar med spänning....

Maxad!

Igår var det återigen träning med pt Joel. Eftersom musklerna fortfarande är ganska svaga blev det inte några vilda crossfit-cirklar. Istället blev det en del teknikträning vilket man aldrig kan få för mycket av. Dessutom testade jag bänkpress för första gången på 15 år.... på den tiden kunde jag inte ens lyfta stången. Nu maxade jag på 40 kg och känner mig grymt nöjd!

Mot naturen

Valet och kvalet. Under lång tid har jag funderat på om det är som tungviktare eller lättviktare som jag ska hålla på med roddmaskin. Gränsen går vid 61,5 kg och under en period pendlade jag fram och tillbaka mellan de båda viktklasserna. En månad innan jag slog världsrekordet bestämde jag mig för att slå det som tungviktare. Därigenom kunde jag kolhydratladda som en galning och dra nytta av min extra vikt.

Nu har jag däremot bestämt mig för att testa livet som lättviktare.

Framför mig har jag en viktnedgång på ca 4 kg och ett mål att ligga stabilt på 61 kg under minst 2 månader. Att ge sig in på det just nu är hur otaktiskt som helst egentligen. När hösten kommer och vintern börjar kännas av vaknar urtidsmänniskan i mig. Kroppen vill ha allt som är energirikt så att den kan lägga på sig inför vintern. Gå ner i vikt är det sista den vill. Men jag har bestämt mig, nu kör vi!

Veckans roddpass, v. 39

Snart kommer jag att börja träna på explosivitet för att bli snabbare och starkare. Testa det här passet du med!

5 min uppvärmning, lugnt tempo
4x (2 min maxfart och 3 min aktiv vila)

Med aktiv vila menas att du fortsätter ro, fast i ett lugnt tempo. Låt inte farten gå under 23 s/m (drag per minut) under den aktiva vilan.