De senaste dagarna har mitt huvud varit fullt av förändringstankar. I ett försök att skingra mina funderingar gav jag mig ut på en löprunda igår.
Solen strålade och gruset knastrade under fötterna där jag långsamt tog mig fram. Långsamt ja. Några hundra meter framför mig gick en äldre dam med hatt, rollator och ljusbrun kappa. "Du behöver inte springa ikapp någon, du tar det här i ditt eget tempo." tänkte jag för mig själv. Några minuter senare vad damen fortfarande lika långt bort. "Men det var väl själva &#&## att jag är så långsam!" var tanken som for genom huvudet. "Jag kan lika gärna lägga av för det här är bara löjlig, jag kan inte ens springa om en tant som är ute på promenad!"
Ändå fortsatte jag och till sist sprang jag om damen, som visade sig vara en ganska ung kvinna ute på rask promenad med en barnvagn. Att lyssna på sig själv är många gånger bra, men ibland kan det vara en bra idé att försöka ignorera sina egna negativa tankar. Speciellt när man inser att det är en synundersökning som man behöver för att inte lägga löparskorna på hyllan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar