En av de första frågorna jag ställde ortopeden i söndags var om jag fick träna. Svaret jag fick var att träningen borde undvikas eftersom den gipsade handen skulle kunna riskera att svälla upp. Igår gjorde jag ändå ett försök att köra benträning. Det var otrolig skönt att komma till gymmet igen! Adrenalinet flödade och jag mådde bra ända tills adrenalinet började klinga av, då gjorde det bara ont. Riktigt väldigt mycket ont. Slutledning: ingen mer träning innan gipset kommer av.
Hur ska man då hålla igång? I sällskap av en strålande vårsol gav jag mig ut på promenad idag. Det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom gångbanorna och trottoarena fortfarande extraknäcker som halkbanor.
Som tröst hade jag picknic på min vårgröna vardagsrumsmatta. Med balkongdörren öppen drömde jag om vår, skadefria dagar och isfri mark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar