Vad gör man på ett tåg i 4 timmar utan tillgång till uppkoppling eller någonting att läsa? Vissa kanske väljer att sova. Jag tänker.
Någonting som Joel sa på träningen igår satte igång en tankekedja i min hjärna. Utan att kunna greppa tankarna helt har jag anat att det var en ledtråd till min motivationsbrist. Efter 2 timmars stirrande på svenska landskap som susat förbi utanför tågfönstret kopplade mina synapser äntligen: Jag har slutat ge mig själv beröm och belöningar.
När jag efter ett längre träningsuppehåll för något år sedan började träna igen var jag noga med att ge mig själv belöningar. Det kunde vara något enkelt som en extra lyxig duschkräm att använda endast efter träning. Uppskattning och bekräftelse från andra ger mig väldigt mycket, men det är dags att jag återupptäcker hur viktigt det är att jag bekräftar mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar