Det bor en urtidsmänniska i mig, jag är som gjord för att bo bland skogsbeklädda berg i en tid då hjulet knappt var påtänkt. Med mina breda höfter, som gjord för att föda tonvis med barn, och en uthållighet, som gjord för att samla föda dagarna i ända, hade jag kunnat starta en egen civilisation och fått den att överleva. Till min hjälp hade jag haft instinkten som jag nu är begåvad med. Under hösten vill urtidsmänniskan i mig att jag pysslar om boet och äta extra mycket mat för att klara vintern. Under våren....
Ja, problemet är nu under vårvintern. Urtidsmänniskan i mig tror att det är vår och förväntar sig att snart finns det goda bär och annat smaskigt att njuta av efter en lång, hård vinter. "Dags att göra slut på reserverna!" myser urtidsmänniskan förväntansfullt och vill inte äta det jag plockar fram ur frysen. "Men kom igen nu", försöker jag svara tillbaka, "vi kör hårdträning och behöver en massa energi. Vill du inte ha någonting? Sushi, nötter, choklad, ett ägg?" Men nej, urtidsmänniskan väntar in våren. Som resultat har jag en konstant mättnadskänsla och är helt ointresserad av mat. Ingenting ätbart känns alls lockande. Ja, ja, lika bra att invänta sommaren och hoppas att jag överlever tills dess.
Möjlig boplats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar