Rocky-nostalgi i roddversion

Våga att våga

Hur övervinner man sina hinder? Genom att våga på allvar. Du kommer att känna igen känslan när den kommer, en visshet som driver dig framåt. Jämför det inte med gånger du trott att du vågat, det här är någonting helt annat. Det är lite som att hoppa trampolin, du kan stå där och svikta hur länge som helst men vid något tillfälle känns det rätt och du följer med upp i hoppet. Då har du vågat.

Jag vågade idag och vann över mig själv.

Äntligen tisdag!!

Eftersom Joel (min PT) gick en instruktörsutbildning för crossfit samma helg som jag rodde mitt maraton misstänkte jag att dagens pass skulle få en viss crossfit-prägel.

Mycket riktigt var det så. Efter lite teknikträning var det dags för mig att köra igång med en cirkel bestående av 40 utfallssteg, 50 knäböj och 25 rullande ryggresningar. Cirkeln gick på tid och skulle utföras 3 gånger i följd utan vila emellan. Det brände otroligt i musklerna men var väldigt kul! Min tid blev 9:59, en tid som Joel tyckte att jag skulle vara mycket nöjd med.

Såhär efter passet känner jag mig som en blöt, men ganska lycklig disktrasa.

Omladdning

Hela vägen fram till rekordförsöksrodden har jag satt upp delmål. Maratonet var ett sådant och nu när det är gjort känner jag mig lite tom. Det tar ett tag att ladda om och hitta fokus på nytt, att se nästa delmål. För min del är nästa delmål ett 8 timmars lopp i början på augusti.

Under den här sista veckan i maj kommer jag att slutfila på mitt träningsupplägg för de kommande månaderna, testköra lite distanser men först och främst hitta fokus igen.

Ett annat sorts maraton

Igår kväll kom mina tjejkompisar ner till stugan eftersom vi under helgen har shopping-vansinnes-resa. Som start på denna weekend har vi kört shoppingmaraton i Ullared. Det kan likställas med ett långdistanslopp blandat med rusher, lite av intervallträning med andra ord. På bilden nedan kan ni se Linda, Annika J och Anki som visar upp reslutaten efter spurten. Shopping är i alla fall väldigt krävande, synd att jag glömde stegräknaren hemma!

Ett par gamla bekanta, del 2

Vi har inte haft en date på länge, mina löparskor och jag, men idag hade vi trots allt en ganska fin upplevelse tillsammans. Mellan hagel- och regnskurar tog vi oss ut för att erövra några kilometer asfalt.

Jag har aldrig haft lätt för löpträning och idag var inget undantag. Ändå var det någonting som var annorlunda. Löpningen kändes helt ok trots snålblåst och kastvindar från sjösidan. Istället var det en spännande utmaning att försöka hålla uppe tempot trots vinden.

Väl tillbaka kom belöningen i form av en stretch-stund i lä, med sol som letade sig fram mellan molnen och en otroligt vacker utsikt över sjön.

Träningsnyheter på spåret

Jag sitter ombord ett tåg på väg mot mitt eget hörn av världen. I närheten av den lilla orten Örby i Västergötland ligger min sommarstuga, ett litet hus med stort renoveringsbehov, mitt i tygrikets förlovade land.

Vad gör man då när man sitter på ett tåg med all tid i världen? Jo, surfar runt på nätet efter nyheter:
PMAX säljer träningsprogram i MP3-format för roddare. Du kan få din egen tränare i hörlurarna!
Om du är ägare till en iPhone kan du istället ladda ner en app via GoRow.
Ett annat alternativ är att få ett träningsupplägg anpassat till dig via Concept 2 i Storbritannien. Du kan få ett upplägg för t.ex. viktminskning eller för att förbättra din tid på 2000 meter.
På samma hemsida kan du köpa ett uthållighetspaketet för långdistansroddare. I paketet ingår bl.a. vadderad dyna. Tror jag ska beställa ett paket med en gång!

Teknik och sorgliga avslut

Hur var det de gjorde, vad var det de sa? Hur var det de sa att jag skulle göra? Idag var det dags att ta vad jag lärt mig på roddteknikträningen igår och nöta. Det kändes bakvänt och onaturligt i början, inte alls samma flow som jag brukar ha. Men sakta tror jag att det börjar fastna: ben, rygg, armar, armar, rygg ben... ett mantra som jag upprepade tills det faktiskt började kännas helt ok. Ett test på 4 min i högt tempo avslöjade att teknikförändringen ger resultat.

Om tekniken är en ny början för mig så var dagens tribalklass något annat. Vi träffades för sista gången idag och körde igenom allt vi lärt oss under terminen. Jag vill därför ta tillfället i akt och visa en av stjärnorna på tribal-himlen: Rachel Brice.

Teknikgranskad

Tisdagar är min favoritträningsdag eftersom jag vanligtvis brukar träna med Joel, min PT. Idag blev det ingen pt-träning eftersom kroppen fortfarande behöver återhämta sig från maratonet i lördags. Ändå har jag haft en helt otroligt kul träningsupplevelse!

På Campus 1477 Blåsenhus hade Uppsala Akademiska rodd instruktion på roddmaskiner. Två duktiga och trevliga killar guidade oss genom tekniken. Jag fick en hel del tips om vad jag kan förbättra med min teknik, någonting som jag verkligen kommer att ta till mig. Framöver kommer det därför att bli en hel del teknikträning.

Om du någon gång har möjlighet att få en instuktion på roddmaskin ska du verkligen ta tillfället i akt. Har du dessutom samma tur som jag, att få väldigt trevliga instruktörer, lovar jag dig att du inte kommer ångra dig.

Mat i stora lass

Tränar man mycket måste man äta mycket. Jag äter ungefär 6 ggr/dag och flertalet mål intas på jobbet. För få i mig tillräckligt lagar jag helst maten själv och tar med mig istället för att äta lunch ute. Därför kan en typisk laddning mat för dagen se ut som på bilden intill. Det saknas visserligen en bytta med sallad och ett par frukter, men annars är det allt utom frukost och middag. Jag lovar att det såg godare ut när allt väl kom upp på tallriken!

Nu kanske du tror att jag äter jättenyttigt hela tiden. Men nej, jag älskar skräpmat och ungefär en gång i veckan äter jag precis vad jag vill. Det resulterar allt som oftast i förtäring av kebab, pizza och smågodis. Jag säger bara: Ahlgrens salta bilar, vet inte vad jag gör när de går ur sortimentet! Kan man bunkra smågodis?

Dagen efter

Det är alltid skönt att klara av en milstolpe men ändå ha någonting att se fram emot. För jag ser verkligen fram emot världsrekordförsöket! Även om maratonet var tungt så var det en kul upplevelse som jag gärna gör om.

Under resen av april kommer jag att köra max 2 roddpass/vecka och utöver det köra löpning, gruppträning och styrka. I maj kommer de riktigt långa roddpassen att börja och för att behålla glöden laddar jag med andra adrenalinkickar. Ledorden den kommande tiden blir därför: "Träna, men kör det som känns kul för dagen." Det är "hej då" till de inrutade träningsrutinerna och "hej" till spontana infall. Äntligen!! Hoppas bara att jag inte får problem med att gå tillbaka till en inrutad vardag i maj....

Maratonrodden avklarad!

Jag klarade det! Jag körde ett maraton på roddmaskin och höll mig under 4 timmar som planerat. Sluttiden blev 3:51:37.4. Det var inte en dans på rosor och kommer antagligen att kännas i kroppen ett tag framöver. Men jag klarade det!! Ett extra stort tack till Hamid, Linda och Joel som kom förbi och peppade mig. Tack även till Campus 1477 som lät mig occupera en av deras maskiner och tack till min nya sponsor Izolde Image Intelligence som kom förbi i halvlek med ett sprillans nytt sponsoravtal.

Små stunder av glädje

Idag söker jag små stunder av glädje för att ladda mina mentala batterier inför imorgon. Jag har tagit emot ett stort leende från en främmande människa, varit tacksam för extra service från personen jag köpte kaffe av, njutit av några solstrålar, glatts åt ett sms med uppiggande budskap och värmts av att en vän ändrade sina planer för att lugna mig inför morgondagen. Det är stunderna som kommer ta mig igenom 42 195 meter.

Nerver av....

Jag kommer ihåg min första mattetenta på Chalmers. Det var en 1-poängstenta och motsvarade en veckas plugg. Mina förberedelser inför denna första prövning var enorm, för jag hade en känsla av att om jag inte klarade tentan skulle jag inte heller klara utbildningen.

Samma känsla som jag hade inför mattetentan har jag nu. Det känns som att om jag inte klarar maratonet på lördag kommer jag inte heller att klara världsrekordet.

Förberedelserna är stora även den här gången. Jag har upplägget för hela loppet klart, jag har en lista på vad jag ska ta med mig, jag har testat ut vilken maskin jag ska köra på och jag har ny musik i mp3-spelaren. Jag är beredd.

Om du undrar så klarade jag den där första mattetentan.

Kolhydratladdning

Pasta, pasta och åter pasta. Jag kolhydratladdar inför maraton-rodden på lördag. Det blir väldigt mycket pasta och en hel del ris. Färsk pasta med pesto är en av mina favoriträtter. Vanligtvis. Jag borde nog säga att det var en favorit. Just nu känns pasta inte ett dugg kul hur den än ser ut och vad som än serveras till. Istället har min gamla kärlek för smörgåsar börjat blossa upp igen. Inte riktigt vad som kan kallas för kolhydratmaxat, men få saker är så gott som en knäckemacka med mosad avocado, fint hackad rödlök och några skivor tomat, avslutat med en liten klick gräddfil.

På lördag kväll blir det äntligen en massa protein igen, jag ska fira mitt maraton med en riktigt stor biff, serverad med en krispig sallad med bladspenat som bas. Men först: pasta, pasta, pasta.....

Ur led är tiden

Hur hinner du med? Det är den vanligaste frågan folk ställer till mig när de hör om min träning. Svaret är planering. För mig, som egentligen älskar spontanitet, har vägen till ett planerat liv varit svår. Sakta men säkert har jag ändå börjat acceptera att planering är en ganska skön grej. Det är underbart att ha ett träningsupplägg så att jag vet vilket sort pass jag ska köra. Det är till och med nästan ok att ha en veckomatsedel och storhandla en gång i veckan.

Men ibland har jag svårt att få tiden att räcka till trots ett ganska planerat liv. Av den anledningen blev det träning på gamla gymmet idag, ett lugnt 45 min pass @MP. På grund av tidspussel blir det antagligen träning på gamla gymmet även imorgon. För pussla måste man göra varje dag trots planering. Idag blev det pusslande för att göra plats till middag och biobesök med kompisar. Nä, träning är inte det enda som upptar min fritid.... även om det ibland verkar så ;)

Jag höll på att glömma: Förlåt till alla er som fått stå och vänta på mig när jag är sen, jag är en tidsoptimist men älskar er för att ni tycker att jag är värd att vänta på!

Saknad

Saknad kan ta över hela din tillvaro. Den sätter sig i varje cell i din kropp, påverkar hela din varelse. Saknad kan riva och slita. Till sist är saknaden i sig det enda du kan tänka på, ingenting annat får plats i nervbanorna som är din hjärna. Det har gått mindre än 24 timmar sedan jag tränade och jag saknar med varje fiber i mig. Vilodagar är verkligen inte min grej.

Morgon vs. kväll

Träning på morgonen eller kvällen. Vilket är bäst? Svaret är naturligvis att det är individuellt. Vissa fungerar bättre på morgonen, andra inte. Jag fungerar inte alls på morgonen. Möjligvis går det att få något vettigt ur mig efter minst 2 koppar kaffe och lite frukost. Att få mig prestera någonting i träningsväg på morgonen är näst intill omöjligt. Med skräck kommer jag ihåg en löprunda förra våren. Jag gav mig ut vid 8-tiden (utan kaffe!) och klarade ungefär 3 minuter innan jag insåg att det var lika bra att ge upp.

Dagens träningspass var därför en enorm utmaning. Jag var på gymmet tidigt, med mina mått mätt, och genomförde ett 2x30´2 - pass @ MP (marathon pace). Det var ett sorts genrep inför maraton-rodden på lördag och jag lärde mig massor! Nästa vecka kommer jag att: äta en stadigare frukost, ha med flera mellanmål, välja underkläder med omsorg och ladda mp3-spelaren med ny musik. Förberedelserna fortsätter!

Social ensamtid

Sekunder och minuter blir till timmar allt eftersom metrarna tickar på i monitorn. Tiden går där jag sitter på roddmaskinen. Jag har farten i kroppen och behöver egentligen inte titta på monitorn. På det gym som jag oftast går till är roddmaskinerna placerade så att man kan se nästan hela gymmet. Jag vet när du kommer och när du går. Jag vet om dina framsteg och motgångar. Jag vet vem som pratar med vem och jag vet när du smyger iväg för att få effektiv träning utan din pratglada kompis. Jag vet för jag ser. Kanske ser jag just dig. Min tid på roddmaskinen är vad jag skulle vilja kalla för social ensamtid.

Förnuft och känsla

Den här och nästa vecka är tänkta som nedvarvning inför mitt rodd-maraton den 17 april. För mig som den senaste tiden kört 9 träningspass/vecka är nedvarvningen svår. Det spritter i ben och armar, går liksom inte riktigt att sitta still. Kroppen formligen skriker efter att få träna! För att stilla träningsabstinensen något blev det en 30-minuters promenad i rask takt. Nu skriker inte kroppen lika högt längre, den är mest lite lätt missnöjd över att dosen var låg. Förnuftet segrade ändå till slut. Vilan har sin funktion och jag måste tåla mig tills nästa pass.

Rodd-maratonet kommer jag att köra på en av Campus 1477:s anläggningar, nämligen Science Park (även kallat Stallet). Det är inget event av något slag utan bara en checkpunkt i mitt träningsupplägg. Campus 1477 är en av mina sponsorer och det är dom som ställer upp med lokal och maskin när jag ska genomföra världsrekordsförsöket. Om du är nyfiken på vad de har att erbjuda vad gäller träningsutbud rekommenderar jag verkligen att du går in på deras hemsida. Jag har t.ex. hört rykten om att spinningdistanspass med musikvideovisning!

Ett par gamla bekanta

Vi har kontakt med varandra varje dag, men vi träffas sällan. Mina löparskor och jag. Varje gång jag öppnar garderoben ser jag dom. Ju längre våren har gått desto större har min känsla av självbedrägeri blivit. Vi har inte ett fint och underbart förhållande där vi tillsammans trampar oss fram på vårregnig asfalt. Jag är ingen löpare även om jag själv låtsas som det. Alla attributen finns där: skorna, löpartightsen, skaljackan. Men det är en sak att låtsas och en helt annan sak att vara. Skillnaden är handling. Därför har jag bestämt mig för att förhållandet med löparskorna, i sin nuvarande form, är slut. Det är dags att agera och skippa undanflykterna. Jag ska stänga av datorn och snöra på mig skorna för att ge mig ut redan ikväll. Det är i alla fall en början.

Trött, nöjd och glad

Burpees, marklyft, chins, armhävningstest och magövningar. Det var vad Joel hade plockat ihop till mig idag. Det finns definitivt övningar som jag klarar bättre än andra. Burpees är inte en sådan övning. Jag har svårt för dom, riktigt svårt. Men svårigheter är till för att omvandla till utmaningar. Någon gång i en avlägsen framtid kanske jag också lyckas göra warrior burpees, som killen i klippet ovan. Jag måste bara få upp farten på de vanliga först och komma över min "hoppa-över-hinder"-skräck. (mer om den i något inlägg längre fram....kanske)

Behåll motivationen

Att förbereda sig för en större händelse tar tid. Det behöver inte vara ett världsrekordförsök, det kan handla om att försöka behålla motivationen när man väl kommit igång och börjat träna.

Mitt knep är postiva målbilder. På mitt kylskåp finns en mängd kort och lappar, däribland den här fiktiva löpsedeln. Enligt den har jag redan slagit rekordet. Den, tillsammans med en handskriven lapp där jag skrivit att jag kommer slå världsrekord, är det jag ser när jag öppnar kylskåpet varje morgon. Jag ser lapparna varje kväll efter träningen när jag fixar mat. Poängen är att jag ser dem hela tiden, de är en konstant påminnelse om vad mitt mål är. Och en påminnelse om att jag kommer klara det.

Otrohet

Hjärtat slår som en hammare i bröstkorgen. Det är en risktagning, det kan få konsekvenser. Efter en halv sekunds tvekan skjuter jag upp dörren och går in. Väl inne mötes jag av ett leende. Kanske, bara kanske, kan det här vara början på något nytt.

Jag är otrogen med ett annat gym. Efter över ett år på mitt invanda ställe har jag bestämd mig för att testa ett nytt. Det nya stället är inte valt av någon slump. Campus 1477 sponsrar mig i jakten på rekordet, det är där jag kommer genomföra mitt försök och det är hög tid att jag bekantar mig med maskinerna. Såhär i efterhand kan jag erkänna att det finns risk för att kärlek uppstår. Testkörningen var underbar! Jag slog personbästa på 10 000 meter utan att ens ta ut mig fullt. Framtiden är ljus och våren kommer med en lätt släng av förälskelse i luften!

March Madness avklarad!

Som en av 819 tappra själar runt om i världen har jag nu ett bevis på att jag klarat Concept 2:s utmaning March Madness. Minimum var 25 pass under månaden med minst 5000 meter/pass, jag körde 28 pass och kom upp i totalt 230 106 meter. En del av passen var en del i min vanliga träning inför redordförsöket och de var betydligt längre än 5000 meter, annars hade jag inte nått upp i det meterantal jag till sist fick. Otroligt skönt att ha det avklarat även om det var en väldigt rolig utmaning! Nästa år får det bli den avancerade utmaningen med minst 10 000 meter.

Om du mot förmodan vill läsa någon annan träningsblogg än den här kan jag tipsa om Träningskompisen där en mängd intressanta bloggar finns samlade!

Då och nu

Trender kommer och går inom träningsvärlden. Men vid en jämförelse kan i alla fall jag hitta vissa likheter mellan träningen på 1940- och 2000-talet!

Pannkakors helande kraft

Vissa äter c-vitamin och Echinagard när de är sjuka. Andra överdoserar vitlök och ingefära. Jag äter amerikanska blåbärspannkakor. Inte för att jag tror på pannkakornas fantastiskt läkande egenskaper utan för att jag helt enkelt inte får i mig mycket annat, pannkakor är det enda jag är sugen på när jag är sjuk. Idag är en sådan dag.... snörvel och hosta har följt mig sedan igår kväll. Har du haft en likadan dag? Då kanske du också behöver lite pannkakor:

2½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
2 msk socker
2½ dl mjölk
2 msk smält smör
1 ägg
ca 1 dl blåbär (vanliga svenska hederliga, inte uppblåsta amerikanska)

Blanda ihop de torra ingredienserna. Vispa sedan i mjölk (lite i taget), smör och ägg. Vänd till sist försiktigt i blåbären. Stek pannkakorna i torr teflonpanna. När det börjar bubbla på översidan är det dags att vända. Servera med lönnsirap!