Min nya älskling

I evigheter har jag funderat på att köpa en mini-pc så att jag kan blogga och hitta på andra hyss på pendeltåget. Nu har jag äntligen skaffat en. Det lilla underverket är en Acer Aspire One Happy och ja, den gör mig verkligen glad! Den är min nya, läckert vårgröna, älskling!

Avstämning

Januari var planerad som en viktminskningsmånad. Slutresultatet är -3,5 kg. Jag är klart nöjd och visste att jag inte skulle komma ner till lättviktsnivån den här månaden, det är 1 kg kvar som jag tänker klämma i mars. Ska jag vara petig har jag visserligen gått ner i vikt, men mest av allt har jag omfördelat. Genom vägning och mätning har det visat sig att jag förlorat fett men vunnit muskler.

Det har varit en klart lärorik månad. Jag har kommit fram till att:

• Matlagning är kul! Det är roligare än att titta på tv! I fortsättningen kan jag nog lugnt påstå att matlagning är en hobby.
• Jag mår bra av rutiner.
• Kosthållningen har lärt mig känna vad min kropp behöver. Plötsligt hör jag signalerna. Istället för diffusa hungerkänslor märker jag när kroppen vill ha protein, kolhydrater eller fett.
• Godis är godare när man äter det sällan!

Plats för kramar!

Jag har en ny favoritplats i Uppsala: platsen under stolpen där den här omsorgsfullt laminerade lappen sitter. Kramar är härliga!

Komplimangen

I receptionen står min besökare och väntar på mig. Han reser sig när jag med utsträckt hand kommer fram för att hälsa. Min hand blir hängande i luften eftersom mannen bara står och stirrar på mig. Till sist säger han: "Vet du om att du har väldigt vackra ögon?" En komplimang, av en främling, på jobbet. Jag blir generad och skämtar bort det.

Komplimanger är fina, de värmer. Ändå är jag fruktansvärt dålig på att ta emot dem. Egentligen borde det vara enkelt att bara säga "Tack!" och låta orden falla mjukt in i medvetandet. Istället skämtar jag allt som oftast bort det fina, eller ännu värre: säger någonting kaxigt som verkligen förminskar de guldglänsande orden. Nästa gång någon säger att jag har fina ögon ska jag le tillbaka och säga "Tack, det var fint sagt!"

Ett långsamt farväl

De har varit mina kära vänner under nästan 10 år och vi har upplevt mycket tillsammans. Vi är bekväma med varandra, vet var vi har varandra och har aldrig tillfogad varandra smärta. Enkelt förklarat har vi passat ihop från dag 1, antagligen för att en gemensam vän introducerade oss och trodde att vi skulle fungera bra ihop. Hon hade verkligen rätt. Till sist har jag ändå insett att jag måste byta ut dem, mina spinningskor. Skruvarna har rostat fast och jag hade behövt göra en mindre justering av inställningen. Så tyvärr, det måste bytas ut. Det kommer bli ett sorgligt farväl.

Jag skulle kanske...

För mindre än 5 minuter sedan fick jag tack vare MarathonMias blogg reda på att det finns något så fantastiskt som tävlingen Fotrally. Tävligen går helt enkelt ut på att den som orkar gå längst vinner. Mia vann tävlingen förra året efter att ha gått utan uppehåll i 29 timmar och 58 minuter. En stark bedrift! Nu råkar 32 timmar vara min magiska gräns, det var den tiden jag ville uppnå när jag slog världsrekordet.

Vid det här laget har du kanske gissat dig till att jag funderar på att ställa upp i Fotrally 2011? Det känns väldigt, väldigt lockande och jag har nästan redan bestämt mig för att ställa upp...

Håller du nyårslöftet?

För första gången på flera veckor var det inga problem att få ett ledigt skåp på gymmet igår kväll. Antalet träningssugna besökare verkar ha mattats av. Hur glad jag än är över att äntligen få lite mer utrymme kan jag inte hjälpa att fundera över hur långt ett nyårslöfte sträcker sig. Efter att ha googlat runt lite verkar det som om de flesta är överrens om att det tar ungefär 6 veckor att få in en god vana. Nu är vi inne i vecka 4, det är med andra ord 2 veckor kvar innan du etablerat din goda vana. Behöver du lite hjälp på vägen kanske Guldboken kan vara ett tips. Den är skriven av Sofia Guldbrand som jobbar med coachning. Tanken är att du genom att fylla i boken ska komma fram till vad du egentligen vill ha ut av livet och hur du når dina mål. Värt att testa?

Bild från signerat.se

Härlig träningsvärk

Musklerna känns lite behagligt slöa när jag slirar runt på kullerstenarna i Gamla Stan inför ett fotouppdrag. Jag har en behaglig träningsvärk, du vet, av den där sorten då det inte gör så ont att man inte vill röra sig utan istället känner "ahhh, jag körde tungt igår och min kropp gillade det!".

Även om min plan inte omfattar ökning av styrka den här månaden är jag lite stolt över att jag blivit starkare. Mest stolt är jag över att jag äntligen kommit över en spärr och vågar lyfta tyngre. Jag betraktar mig själv uthållig med ganska svag, någonting som det håller på att bli ändring på. Under våren ska jag bli uthållig och stark!

Genius loci

Ta ett djupt andetag, ett till. Andas med magen. Ta ett andetag till. Känns hur spänningarna släpper. Tänkt på ett tillfälle då du har varit ensam men ändå känt dig trygg, glad, tillfreds. Blunda.

Var befann du dig?


Hade du kunnat bibehålla samma känsla om du befunnit dig i ett bullrande industriområde?

Platser har betydelse och en stark inverkan på oss. Man skulle till och med kunna säga att platser har en själ: genius loci. Precis som du tar reda på vilken kost som är bra för dig, eller vilken träning som passar dig bäst, borde du kanske fundera på vilka platser som ger dig styrka.

Interiör från Église du Sacré-Coure i Casablanca

Tribal revival

Jag hade så gärna velat få in danspass i mitt schema under våren! Det rycker i både ben och plånbok när jag kikar in på House of Oriental Designs hemsida. I höstas var jag där och köpte en dansutstyrsel för Tribal (American Tribal Style) som jag tyvärr aldrig fick använda eftersom mitt knä började bråka. För er som inte har vägarna förbi Göteborg kan det vara bra att veta att du kan handla de fina sakerna över nätet. Känner du för att börja dansa kan det hända att det finns platser kvar både i Uppsala och Stockholm!

Kvitto på framsteg

Jag har haft svårt att pressa mig till personbästa den här säsongen. Oron har funnits över att mitt nya träningsupplägg, med mindre rodd och mer konditionsträning av annat slag, var en felsatsning. Idag kom äntligen kvittot på att jag är på rätt väg.

Att försöka slå personbästa under en viktnedgångsperid är inte direkt att rekommendera, men jag ville så gärna få ett bevis på att allt gick åt rätt håll. Efter en hård kamp mot mig själv på 5000 meter var det klart: personbästa med nästan 30 sek vilket placerar mig på 65:e plats på online-världsrankningen. Inte helt illa för en ultradistansare som försöker bli snabbare. Klarar jag samma tid som lättviktare blir min ranking, med nu gällande tider, en 10:e plats. Jag har drygt 1 kg kvar tills dess.

Jobbet har tagit över

Som så många andra har jag ett jobb som jag går till varje dag. Jag är kontorsarbetare, eller populärt benämt "pappersvändare". Den sista veckan har det där pappersvändandet tagit lite mer tid än planerat vilket t.ex. resulterat i att jag missar träningen helt och hållet idag. Inte ett dugg optimalt, tur att nästa vecka är lite lugnare!

Just nu känns den här bilden väldigt relevant.....

....eftersom min horisont på skrivbordet är denna:

Regntunga skyar

Grått, grått, grått och ännu mera grått. Himlen är bistergrå och en känsla av att den här dagen aldrig riktigt kommer igång har infunnit sig. Allt är lite dämpat. Januari måste vara en av de tråkigaste månaderna på året. Jul- och nyårshelgerna är passerade och det är olidligt långt kvar till solvarma barfotadagar.

Nog med gnäll, det måste helt enkelt finnas någonting att planera in och se fram emot som ger den gråa bilden lite färgstänk! Har du något bra tips på vad som lyfter en grå dag?

Belöning för genomförd utmaning

En såhär fin keps fick alla som genomförde Concept2:s Holiday Challenge. Tack för det!

The Gym!

Följer du någon tv-serie? Jag har inte tid att titta på tv längre. Istället är jag glad över att den nya säsongen av The Gym har satt igång. Det är en dramakomedi som nu är inne på säsong 5, en exklusiv serie som endast finns på stället där jag tränar.

Gymmet är som en egen liten minivärld med människor du träffar flera gånger i veckan men egentligen inte vet någonting om. Du har ingen aning om vad killen i det vita linnet sysslar med när han inte tränar, men du vet att han är grymt bra på att göra chins. Eller tjejen med sminket, varför ser hon alltid så ledsen ut? För att inte tala om killen som äntligen blivit ihop med den där tjejen, hon som varit intresserad av honom i evigheter och ändrade sina träningstider för att träffa på honom oftare. Hur ska det gå för alla?

Snart sätter mina långpass på roddmaskinen igång igen. Då kommer historierna att rullas upp nere på golvet igen. Tills dess nöjer jag mig med glimtarna, små previews. Och förlåt för att jag tjuvkikar på era liv, men jag misstänker att ni ibland tjuvkikar på mitt...

Duschsällskap

Musklerna gör ont efter några veckors hård träning. Kvällens träningspass kommer att följas upp med en lång stund i duschen för att mjuka upp mina stela axelpartier. Trogen följeslagare blir som vanligt The Body Shops underbara Mango Shower gel. Den doftar helt fantastiskt, löddrar lagom mycket och torkar inte ut huden. Med andra ord är den ett oumbärligt måste för en mangoälskare och torris som jag!

Tack till The Body Shop för lån av bilden!

Välj rätt bitar

I tidigare inlägg har jag skrivit om att satsningar i livet för att vinna någonting kräver att man offrar någonting annat. Efter att jag bestämde mig för att satsa på ett nytt världsrekord har den tanken dykt upp allt oftare. Mosaiken som utgör mitt liv har en fast ram, endast ett visst antal bitar får plats. I huvudet lägger jag upp bitarna en och en, tittar på dem och funderar. Måste jag offra vissa bitar helt och hållet eller går det att behålla dem om jag filar lite på kanterna? Vissa bitar går inte att plocka bort eftersom de har allt för stort värde för att försaka. Val är ofta svåra men ändå väldigt lätta. Innerst inne vet du vad som är viktigast för dig.

I nuläget offrar jag dansen. Det blir ingen ATS eller Tribal fusion för mig den här våren.

Stopp!

Stopp står det på skylten ovan och stopp var vad min kropp sa idag när jag försökte träna. Tanken var att köra 20 min vardera på crosstrainer, roddmaskin och löpband. Det gick inte. Jag såg små svarta prickar framför ögonen. Passet avslutades efter 15 min på roddmaskinen.

Istället har det blivit lunch och långfika med fina vännen H! Kvällen kommer tillbringas uppkrupen i soffan hemma hos PI med film och mysigt slappande. Tror det är precis vad jag behöver just nu. Träningen får vänta tills imorgon.

En sekunds tvivel

Jag tittar ut genom fönstret. Känner att jag biter ihop käkarna hårt. Tittar ner i bordet, tittar upp på personen mitt emot mig. "Det var ju ändå inget riktigt världsrekord du slog. Jag menar, det finns ju ingen som sysslar med det där du gör och då är det ju inte så svårt att slå ett rekord." hade personen sagt någon sekund tidigare. Jag tittar ut genom fönstret igen. Tvivlar på mig själv ett ögonblick. Det kanske inte var en så stor grej ändå, mitt världsrekord. Vad jag vet är jag ensam i Sverige om att syssla med ultradistans på roddmaskin. Det finns visserligen andra där ute i världen som sysslar med det, men här hemma är jag ensam. Ändå, 29 timmar på en roddmaskin. Minns hur ont det gjorde de sista 12 timmarna. Tvivlet viker undan.

"Så... har du köpt träningskort och kommit igång med att börja träna?" svarar jag och känner mig lite elak när jag fortsätter "För hur var det nu igen... du hade väl inte tränat på några år..."

Truly, madly, deeply

Jag har tänkt på den många gånger idag. Godispåsen som står längst upp i skafferiet och väntar på att det ska bli lördag. Eller, det är mest jag som väntar på att det ska bli lördag. Då kommer påsen inte ha en chans att komma undan! Jag äter onyttigt någon dag i veckan och väljer att inte säga att jag "unnar" mig det. Om jag inte fick ha mina onyttighetsstunder skulle jag bli knäpp och inte kunna tänka på annat än godis. Så egentligen är de där stunderna ganska nyttiga.

Vet du förresten om att man kan skicka godisogram?

Ohhh, den är god och lätt beroendeframkallande. Tack Malaco för lån av bilden!

Hög på endorfiner

Eftersom jag inte kan gå på min favoritinstruktörs spinningpass (hon jobbar på ett annat gym än det jag tränar på) försöker jag hitta ett substitut. Att våga testa nytt kan ibland vara ett rent lyckokast, eller som i mitt fall ett lyckopiller. Passet som jag hamnade på var underbart! Musiken var helt perfekt och instruktörern var otroligt peppande. På mitt träningsställe brukar instruktörerna ha svårt att få gensvar från deltagarna, men den här instruktörern fick liv i oss stackare som stapplat iväg på hala vägar för att ta oss till passet 20.00. Inför sista låten ropade hon: "Ska vi köra?" och vi skrek tillbaka "JAAAAAAAAA". Det är vad jag kallar bra träning!

Man kan bli riktigt glad av spinning!

Tack SJ

Vanligtvis är inte SJ och Banverket mina favoriter. Att jag går in på SJ:s hemsida nästan varje dag beror inte på att jag tycker att de är så himla bra, det beror på att jag besöker deras restidsgarantisida. För någon dag sedan skrev Träningsglädje om sitt tunnelbanehat. Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag hatar SJ och Banverket, men de är som sagt inte några som hamnar på min favoritlista.

Förutom igår. Tåget hem var försenat med en timme vilket gjorde att det inte fanns tid nog för mig att köra mitt planerade 80-minuters roddpass. Istället blev det ett styrketräningspass. Det visade sig bli ett otroligt skönt pass! Det kändes så bra att luffsa runt där på gymmet utan en strukturerad plan, bara köra det jag hade lust till. Jag tror helt klart att den bästa träningen ibland är den oplanerade träningen, speciellt för ett planeringsfreak som jag. Så tack SJ för att tåget var försenat igår.

Skäms på er SATS!

Jag har läst många artiklar och blogginlägg om att SATS är en av träningskedjorna i Sverige som driver utveckligen framåt genom att köra nya koncept. Lite nyfiken har jag allt blivit och eftersom jag tycker att "mitt" gym inte sköter sina roddmaskiner som de ska beslöt jag mig för att provträna.

Sagt och gjort, jag nappade på ett prova-på-erbjudande på mitt lokala SATS-center i Uppsala. Väl på plats möttes jag av en person som guidade mig runt innan jag skulle provträna. Där fanns salar för spinning och gruppträning (men på schemat fanns inte de där "häftiga", nyskapande klasserna med). Maskinrummen för styrketräning var jättestora och fina. Däremot var rummet för fria vikter en bunker! Dåligt utrustat och inga kettlebells.

Så blev det äntligen dags att kika på konditionsrummet där de har sina roddmaskiner. Där fanns långa rader av fina löpband och crosstrainermaskiner. I ett hörn stod 3 roddmaskiner. Modell C. Jag upprepar: DE VAR URÅLDRIGA MODELL C!!! Mycket har hänt sedan den första roddmaskinen kom 1981. Modell C är gammal och inte vidare bra, om man jämför. För att vara ett center som tillhör en kedja vill vara i framkant inom träningsbranschen är det minst sagt anmärkningsvärt och väldigt dåligt. Av alla gym som jag testat har jag faktiskt aldrig stött på en så gammal roddmaskin. Skäms på er att ni inte kan uppgradera era roddmaskiner!

Jag avböjde provträningen.

Modell C, ganska gammal. Bild från Concept2

Modell D, inte den nyaste. Ändå en ganska bra maskin. Bild från Concept2

Ny utmaning från Concept2

Dags för en ny utmaning från Concept 2. Nu gäller det att ro stegar, dvs under 5 pass ökar du hela tiden antingen sträckan eller tid. Utmaningen under januari går ut på att ro 2 stegar där du successivt ökar sträckan. Mer information hittar du här.


Själv kommer jag inte anta utmaningen den här månaden eftersom det inte fungerar med mitt upplägg inför kommande världsrekord. Men jag hoppas att ni är många där ute som ställer upp!

Jag har en plan...

Jodå, det är helt sant och kanske inte helt förvånande. De fyra närmaste månaderna kommer jag att växla mellan ett viknedgångskoncept och ett styrkeökningskoncept. Viktnedgången behövs för att jag ska kunna ner i klassen lättvikt. Anledningen till att jag varvar varannan månad är att jag vill gå ner "rätt" massa. Enkelt uttryckt kan man säga att jag behöver omfördela, jag behöver gå ner i vikt och fettprocent men öka muskelmassan. Ingen enkel ekvation.

Januari månad är vigd åt viktnedgång. En vecka är slutförd. Resultatet är ..... noll. Jag har inte gått ner i vikt ett enda litet hekto. Börjar misstänka att min kropp är i ett lätt chocktillstånd och undrar vad jag gör med den. Förhoppningsvis vaknar den till nästa vecka och gör det den ska: tappar vikt.

Planering, planering, planering och åter planering

Ett riktigt häftigt träningsställe!

Har du vägarna förbi Uppsala föreslår jag att du tittar in på någon av Campus1477:s anläggningar. De drivs av Studenthälsan och är minst sagt innovativa och nytänka när det gäller träning. På vårschemat hittar du, vid sidan av klassiker som pump, step och spinning, spännande pass som Ass`n Abs, Grounding, Löpakademi, Kettlebell och Lexercise. Under januari får du dessutom möjlighet att testa på träningen gratis i en hel vecka!

Själv kommer jag lämna mitt gamla vanliga träningsställe för att testa alla kul grejer på Campus. Ett måste är spinningpasset på lördagar kl. 10.30. Det leds av Linda Sandin som enligt mig är Sveriges bästa spinninginstruktör! Med grymt bra musik och upplägg, en otrolig utstrålning och peppning får hon 55 minuter av stenhård spinning att flyga iväg!

Linda, en superbra instruktör som är lika inspirerande som hon är hård.

Tillbakablick

Jag har inte alltid gillat träning. När jag gick i mellan- och högstadiet hatade jag skolidrotten. De påtvingade löprundorna var fruktansvärda, längderna i simbassängen kändes förnedrande, volterna i de romerska ringarna rent livsfarliga. För att inte tala om vollyboll, en hemsk uppfinning!

Samtidigt satsade jag hårt på bågskytte med många timmars träning och tävlingar flera gånger i månaden. Hemma smygtränade jag övningar som min bågskyttetränare gett mig. Hatet till skolidrotten bottnade i en lärare som inte alls förstod mig. Ett exempel är en episod som hände när jag var 15:

En klasskompis till mig laddade för att vara med i JSM i simning samtidigt som jag laddade för att vara med i JSM i bågskytte. Idrottsläraren lät klasskompisen använda idrottslektionerna till träning som främjade simningen. Jag fick inte göra samma sak, men när det var dags för oss att ha redskapsgymnastik bad jag att få styrketräna istället eftersom jag var rädd för att skada mig. Läraren totalvägrade och den idrottslektionen slutade med att jag stukade höger handled... en vecka innan JSM.

Lika dålig som min lärare var på mellan- och högstadiet, lika bra var min lärare på gymnasiet. Äntligen fick jag uppmuntran! Hon såg att jag någonstans hade en längtan efter att få träna. Plötsligt var skolidrotten kul, så kul att jag började bli nyfiken på annan träning. Tack vare henne läste jag extrakurser i idrott och fick grunden till det aktiva liv som jag lever idag.

Lärare är viktiga personer. De har makten att bryta ner eller att bygga upp.

Spinn away

Idag blev det ett medelpass i spinningsalen. Nästan bara stående! Mjölksyran satte in när det var 2 låtar kvar, jag blev helt enkelt tvungen att sätta mig ner några sekunder. Inte helt optimalt att jag hade haft för hög belastning på, men ett skönt kvitto på att jag i alla fall inte är rädd för att ta ut mig.

Förhoppningsvis blir det många spinningpass under våren. Det nya schemat på stället som jag tränar på är ute nu och jag ska prova runt bland några olika instruktörer för att hitta en favorit.

Ett busigt knä

Mitt busknä och jag har varit på en tripp till Lasarettet i Enköping. Det är höger knä som busar ibland med att låsa sig och göra ont. Min husläkare trodde att det kanske var en miniskskada och remitterade mig till ortopeden.

"Gör det om om jag gör såhär?" sa läkaren samtidigt som han lyfte knäskålen och tryckte den åt sidan. "...humf...jjjaaaa....." grimaserade jag som svar. Efter ytterligare lite vridande, klämmande och bändande fick jag diagnosen grav chondromalacia pateallea vilket innebär att bråsket under knäskålen är uppluckrat och för mjukt. Då kan inte knät "skåra" rakt. Operationer utförs endast i undantagsfall, istället har jag blivit ordinerad sjukgymnastik. Jag är mest lättad över att det inte var en miniskskada, för det har mitt busiga knä redan opererats för och det var ingen rolig sak att vara med om.

Ett (nyårs)löfte

Jo, man får nog kalla det för ett nyårslöfte. Jag har lovat mig själv att dricka minst 8 glas vatten om dagen. Än så länge håller jag det hyffsat bra, vi får se om jag är lika duktig om en månad!

Framsteg

2 x 30´3 splittat i 7,5 @ 10 KP och 7,5 @ MP

Nä, jag slant inte på tangenbordet. Ovanstående var dagens roddpass. Det första organiserade passet som ska leda mig mot mitt nästa världsrekord. Jag är stolt! Inte över att jag är på väg igen utan för att faktiskt genomförde det planerade passet. Mina händer gjorde ont, jag ville ge upp. Ändå fortsatte jag. Ett första steg samtidigt som det är en upprepning av vad jag gjort tidigare.

Jag följer samma träningsschema som förra gången, det fungerade då och jag äver övertygad om att upplägget kommer att fungera nu med. Samtidigt ger det mig en otrolig möjlighet att mäta mina framsteg. Nu kommer jag i snitt 1000 meter längre på ovanstående pass jämfört med vad jag klarade för ett år sedan.


Passförklaring: 2 intervaller om 30 min vardera med 3 in vila mellan. Varje 30 min delas upp i 7.5 minuter. Första 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten för 10 000 meter (10K), andra 7,5 min körs på bästa uppnådda snitthastigheten (eller approximerade hastigheten) för ett maratonlopp. Sedan dags igen för 7,5 min med 10K-fart....osv....

Ett sprillans nytt år

"Det är bara bra att alla inte är lika bra på allt. Tänk om alla skulle springa milen på 40 min, då skulle det inte vara något speciellt med att göra det. Du är bra på andra saker." säger P när jag klagar på att jag är så fruktansvärt långsam när jag springer.

Lite så är det med det mesta. Om allt var toppen hela tiden skulle vi inte kunna uppskatta det, vi behöver helt enkelt dalarna för att kunna uppskatta topparna. Förutom att jag slog ett världsrekord var 2010 ett ganska kasst år. Jag försöker se det positiva i det: om 2010 inte hade varit ett så dåligt år skulle jag kanske inte uppskatta allt fantastiskt som 2011 har att erbjuda. För än så länge är 2011 ett fantastiskt år, jag håller tummarna för att det förblir så!