.

Det var inte omöjligt. Jag har klarat det. Att slå världsrekord i ultradistans på roddmaskin.
25-26 september 2010 blev jag världsrekordhållare.

lördag 31 december 2011

En olycka kommer sällan ensam

"Inte nu igen" är det sista jag hinner tänka innan cykeln viker sig under mig. Igen.

Det nästa jag minns är en man som står lutad över mig med orolig min och säger åt mig att ligga still eftersom han sett att jag slagit i huvudet. Jag säger åt honom att allt är bra med mig, att jag klarar mig. Men allt var inte bra, det var långt ifrån bra.

På läkarintyget står det att jag varit sjukskriven på grund av skalltrauma. Jag kommer att bli bra igen och nu, några veckor efter mina båda cykelolyckor kan jag nästan leva normalt igen. Mitt närminne börjar gå att lite på igen, jag kan läsa text och skriva utan att få skärande huvudvärk och jag sover inte längre större delen av dagen. Jag har börjat komma tillbaka till livet, ett liv som inte är så självklart.

Ska du ge dig själv något nyårslöfte så låt det bli detta: Ta vara på dagen, tala om för människor i din närhet att du älskar dem, njut av det lilla och förundras över det stora. Du vet inte vad morgondagen har att erbjuda, men du har ett nu och här.

tisdag 22 november 2011

Cykelolycka nr 9

När det blir tystare än tyst på denna blogg brukar det vanligtvis bero på sjukdom eller skada. Så är fallet även denna gång. Med betoning på fall.

Det kan vara halt i Uppsala har jag lärt mig på det lite mer smärtsamma sättet. Jag har även lärt mig att halka och cykel inte alla gånger går så bra ihop. Speciellt inte om man ska göra snäv vänstersväng. På isgata. Då kan man få ont. Eller bryta någonting. Som en axel. Jodå, jag har brutit vänster axel och kan inte träna på obestämd tid. Att jag enligt sjukhuset var cykelolycka nr 9 den dagen och inte ensam om att ha skadat mig hjälpte inte direkt som tröst.

Ni som läste bloggen i mars vet att jag näst intill gick under när jag bröt handen och inte kunde träna på länge. Den här gången kan jag visserligen inte träna heller men jag tänker inte vara på gränsen till avgrunden. Nu gäller det bara att komma på vilken träning som fungerar. Spinning kanske? Tips mottages med största tacksamhet!

söndag 6 november 2011

Premiärnerver

"Du måste äta någonting innan." säger Pi, ställer fram en skål med nötter och en smoothie framför mig. Han ler uppmuntrande mot mig. Jag vill inte alls äta, oron gnager hål i magen. Får till sist i mig det som Pi ställt fram.

Tar cykeln och påbörjar färden ner mot roddklubbens lokal. Klockan 17 ska tävlingen gå igång. Sprinttävlingen. Jag som är ultradistansare ska köra mitt livs första sprintlopp. Egentligen är det inte så märkvärdigt, det är en stafett på två varv med 500 meter per deltagare och varv. Det jag ska prestera är därmed en total sträcka av 1000 meter med vila emellan. Dessutom är det en inrapporteringstävling vilket innebär att det bara är personer från klubben närvarande. Tiderna rapporteras in någonstans och sedan läggs samtliga resultat upp.

Ju närmare klubblokalen jag kommer desto ondare gör magen. Vad har jag gett mig in på? Kommer fram och träffar de andra, kör uppvärmning. Tränar på växlingar, vilket innebär att kasta sig handlöst av maskinen under tiden som någon annan kastar sig på.

Känner att jag nog är lite magsjuk, det kan inte vara normalt att må så illa. Ändå kan jag inte backa ur, gör jag det blir inte laget fullt. Jag måste köra och plötsligt är allt igång. Tre olika lag kör samtidigt. Ljudnivån är hög, musik ur högtalarna och skrik som hejar fram. Innan jag vet ordet av kastar jag mig på maskinen. Det går bra. Riktigt bra. Kastar mig av maskinen, laddar för nästa 500 meter. De går inte riktigt lika bra, men jag håller ihop och pressar kroppen hårt.

När allt är över sköljer adrenalinet genom kroppen. Lyckan forsar fram och jag är så glad. Får klappar på axeln och beröm för en bra genomförd prestation. Har ont i hela kroppen, det känns som om jag kört ett extremt hårt och långt träningspass. Är så imponerad av de andra tjejerna, deras styrka. Kan inte samla tankarna, står bara där och känner att illamåendet är över och magen känns hel. Jag vill göra om det igen, vill pressa mig till max igen. Njuter av min första sprint.

måndag 31 oktober 2011

Dömd i förväg

Det är inte speciellt mycket folk inne i den lilla träningsbutiken i centrum, den enda specialaffären i Uppsala där man kan köpa träningsprylar för mer utpräglad gymträning. Jag behöver köpa nya handskar, lite bättre tejp än den som säljs på Stadium och lite andra prylar. Mina alternativ är att gå till den lilla affären eller att hitta prylarna på nätet.

Egentligen behöver jag fråga tjej bakom kassan några saker, men jag vet att mina frågor kommer ta lite tid. Därför väntar jag tills hon betjänat de andra kunderna. Hon är trevlig mot de unga killarna som vill byta lindor men inte har förpackningen kvar. Tålmodig med den engelskspråkige mannen.

När det bara är hon och jag kvar i affären går hon raskt förbi mig och börjar plocka upp varor. Hon tittar inte upp. Jag väntar på att hon ska komma tillbaka och när hon väl gör det frågar jag om handskarna som hänger på ett ställ. Hon tittar fortfarande inte upp utan säger, sådär i förbifarten, att de har haft öppen hus i lördags och det är allt som finns kvar. Inget mer. Ingen hjälp.

Jag tror att hon bestämde sig ganska snabbt för att jag var en sådan som aldrig satt sin fot i ett gym, att hon inte behövde ge mig någon service eftersom jag antagligen aldrig skulle komma tillbaka till den lilla affären. Hon behövde med andra ord inte lägga ner någon energi på mig.

Många gånger dömer vi de vi möter allt för snabbt. Vi tror oss veta saker om dem utan att egentligen ha en aning om hur verkligen ser ut. Kanske, kan hända, är det så att när vi är upptagna av att döma andra med våra antaganden missar vi en del av livet.

Nya träningskläder

När jag slutade på mitt gamla jobb gav de underbara arbetskamraterna mig ett stort presentkort på Stadium. Nu är presentkortet tömt och träningsgarderoben lite mer välfylld. Till sist blev det en löparset (!) från Soc och ett lite kläder från Nike. Tack igen för den fina presenten!

söndag 30 oktober 2011

Vardagspusslet

Måste man äta produkter med märkliga namn, som färdats kring halva jorden, för att vara hälsosam? Hur får man ihop en matlåda som är nyttig utan att kosta skjortan? Är tillskott enda sättet för att bli snabbare eller starkare? Och hur får man ihop träningen med vardagslivet?

"Hur kan du träna så mycket, hur hinner du?" Jag har fått frågan fler gånger än jag kan räkna. Nästa vecka kommer första delen av "Vardagspusslet", en serie med tips på hur man kan få pusslet att fungera. För nej, man behöver inte bo nära en specialbutik i Stockholm eller beställa produkter på nätet för att äta hälsosamt. Det mesta finns i din vanliga affär. Och jag lovar att det finns sätt att få in träning även i en hektisk vardag, precis som att det finns oanade möjligheter att hitta några extra stunder för att ladda batterierna. Jag utlovar inga patentlösningar, det är mina egna tips för hur jag får det att fungera som jag delar med mig av. Förhoppningsvis kan det ge dig några idéer om hur du kan få din vardag att vara både hälsosam och aktiv.

tisdag 25 oktober 2011

Inte som man tänkt sig

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Som när man har tänkt att köra roddmaskin men glömt träningsbyxorna hemma och bara har överdragsbyxor med. Då kan man köra styrketräning istället. Fast det fungerar inte jättebra när man inte har med sig sina handskar. Då får det bli styrketräning med uthållighetsfokus istället för tungt som man planerat i träningsschemat under den här perioden.

I efterhand kan det visa sig att det var det betydligt bästa valet av träning just idag, för hade man satt sig på roddmaskinen hade mp3-spelaren lagt av när det var 10 min kvar av passet och då hade man kunnat bli väldigt irriterad.

Ibland är det bra att saker och ting blir annorluna mot vad man har tänkt sig.

Och man, i detta fallet, är jag.

Man som är någon som är jag

måndag 24 oktober 2011

söndag 23 oktober 2011

Personbästa!

Tårta, gräddiga såser, torra bubblor, mer god mat och ännu mer bubblor är tydligen uppladdningen som ska till för ett personbästa på 10 000 meter roddmaskin. Igår stod det familjefest på programmet, en härlig dag som slutade någonstans efter midnatt, med mängder av mat och gott att dricka.

När jag satte mig på roddmaskinen ikväll var jag kanske inte helt upplagd för att testa gränserna, magen kände fortfarande av gårdagens extravaganser. Men det är något magiskt med träning. Så fort jag hade tagit första taget var fokusen på topp. Jag hade bestämt mig för att hålla stadigt tempo de första 5000 meterna och sedan öka. Efter 6000 meter kom mjölksyran. Då var det bara att koppla in envisheten och tänka 500 meter i taget.

"om 500 meter får jag göra en tempoväxling!"

" kom igen, om bara 500 meter är det dags för teknikbyte."
" först när låten är slut är det ok att kolla på displayen hur långt det är kvar"

Knepen för att klara ytterligar 500 meter är många. Sista biten spurtade jag som en dåre. När displayen visade 0 meter kvar att ro hade jag andhämtning som en tjur i Pamplona. Jag hade verkligen inte räknad med personbästa och är extremt nöjd över att formen kommer tillbaka fortare än väntat!

tisdag 11 oktober 2011

Tillbaka till livet

Det känns som om mina lungor ska sprängas, ansträngningen är så stor. Jag kippar efter andan. Äntligen är jag uppe för trappan.

De senaste dagarna är ett blurr av feberdimmor. Förkylningen slog som en hammare på en benporslinskopp. Jag blev helt krossad. Idag har febern äntligen gett med sig. Någon träning kommer det inte bli inom de närmaste dagarna, men just nu känner jag mig mest glad över att jag kan gå till jobbet imorgon!

måndag 3 oktober 2011

Flow

Det flyter på liksom och allt bara fungerar. Jag vågar pressa mig själv igen och märker att jag är starkare än vad jag själv trott. Och idag, för första gången i mitt liv, upplevde jag ett löppass som kändes skönt. Det gjorde inte ont någonstans, var inte outhärdligt jobbigt. Istället var det jag, musiken i lurarna och trampet av löparskorna. Jag fick nästan känslan av att jag någon gång kan springa utefter en strandpromenad någonstans i världen och uppskatta det.

fredag 30 september 2011

Sommarsmak

Svarta vinbär brukar nästan alltid finnas i min frys. De är så goda att köra med i mixern när det är dags att göra smoothie. Jag brukar ransonera mitt lager lite, så att de räcker under hela vintern, och därför känns det extra lyxigt när jag väl tar en näve av bären.

I år blir ransoneringen inte lika hård. Valios nya gästspel smakar faktiskt svarta vinbär på riktigt. Den är standard hemma numera och trots att smaken nästan är lite efterrättsaktig har jag den till frukost. Bara för att det känns så lyxigt.

Bild lånad från www.valio.se

onsdag 28 september 2011

Flex

"Hur svårt kan det vara? Det är väl bara lite böj och sträck" tänkte jag innan kvällens Flex-pass och körde max på 2000 meter roddmaskin innan. Jag hade fel. Det var statisk träning kombinerat med kämpiga tänjövningar. För första gången på länge råkade jag på en benövning som jag inte orkade. Det kändes fantastiskt!

Om man älskar yoga så tror jag att man ska skippa Flex. Vissa av rörelserna är hämtade direkt från yoga, t.ex. hunden och krigaren. Däremot finns det inte något andningstänk med. För min del kommer Flex antagligen bli substitutet för yogan som jag hade tänkt börja med men inte fått tummen ur att anmäla mig till. Å andra sidan känns det inte som ett substitut. Kul träning är alltid ett plus och en stjärna i kanten.

Jag ska nöja mig

Målet jag satt upp för mig själv när det gäller stegtävlingen på jobbet är 15 000 steg/dag. Det är lite mer än vad som rekommenderas och känns som lite mer utmanande för mig än 10 000 steg. Igår morse skrev jag in mitt första resultat: 15 007 steg, godkänt! Sedan tittade jag på statistiken över de andra deltagarnas steg. Det fanns de som gått över 30 000 steg. På en dag!

De där andra resultaten fastnade i en otäck del av min hjärna, den delen som vill vinna allt oavsett vad det kostar. Jag vet att jag är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna men att det inte alltid är så bra för mig. Varningsklockan ringde när jag var på väg hem efter kvällens träning med lite mer än 16 000 steg noterade på min räknare. "Shit!" tänkte jag "Måste gå ut och gå en kvällspromenad också, det är för få steg." För få? Jag hade fått ihop mer än mitt mål och var ändå inte nöjd.

Under de 4 veckorna som stegtävlingen pågår ska jag träna på att nöja mig. Jag ska ge mig själv beröm och vara lite snällare mot mig själv än jag brukar vara.

tisdag 27 september 2011

Hört i omklädningsrummet

Tre mycket unga tonårstjejer har precis kommit in i omklädningsrummet.
"Men titta!" säger en av tjejerna och pekar mot sin bara mage.
"Vaddådå?" svarar kompisen.
"Men, ser du inte va tjock jag är! Jag måste börja banta!" säger tjejen som fortfarande stirrar ner på sin mage.
"Ah guuu!!"
säger tjej nr 3. "Fattar precis vad du menar! Jag orkar liksom inte äta längre".

Jag sneglar mot tjejerna. Hon som tittar på sin mage väger max 45 kg. Hennes mage består av skinn och förhoppningsvis inälvor (om de får plats där innanför skinnet i storlek xxxs).

Hur kunde vi låta det gå så långt att flickor som knappt kommit in i puberteten och inte väger mer än ett frimärke tycker att de är tjocka?

måndag 26 september 2011

06.00 känns väldigt tidigt

Klockan ringde obarmhärtigt 06.00. Drottningen av snoozande fick en välbehövlig puff från prinsen av morgonpigghet. "Du sa att jag skulle hjälpa till att få upp dig!"sa prinsen leende när drottningen försökte dra täcket över huvudet.

Idag är första dagen för jobbets stegräknartävling och jag kom faktiskt iväg på en morgonpromenad innan frukost. Jag ska inge ljuga och säga att det kändes uppfriskande, jag var i stort sett inte vaken, än mindre vid tillräckligt mycket medvetande för att kunna registrera min omgivning. Men jag tog mig runt och morgonkaffet som jag sippar på just nu känns ovanligt gott.

fredag 23 september 2011

Jag har fegtränat

Mina ben var totalt slut efter onsdagens träning. De hade fått kämpa med frivändningar, knäböj, upphopp och 2 varianter av höftlyft för att komma åt baksida lår. På torsdag morgon väntade jag med spänning på träningsvärken, kvittot på att jag tagit i för kung och fosterland. Jag väntade...

.... och väntade..
...
.......och väntade

Ingenting. Det känns absolut ingenting i benen. Däremot har jag träningsvärk i kappmuskeln. Ibland kommer jag in i perioder när jag tror att jag kämpar järnet utan att verkligen göra det. Jag tror på det så hårt att jag lyckas lura min egen kropp. Tankens kraft kan ibland vara enorm! Någonstans under onsdagens träning kände jag att just så var det då. Jag sa till och med till Pi att jag nog borde lagt på lite vikt när jag körde frivändningar.

Som tur är vet jag vad de här perioderna beror på: brist på struktur. Nästa helg kommer ägnas åt att:
- hitta bra träningsmusik som får mig att köra järnet
- lägga upp två bra styrketräningspass
- hitta en struktur för den kommande månadens roddmaskinsträning

torsdag 22 september 2011

Morgonstund

Morgonstund har guld i mun. Själv har jag blåbär, i alla fall i min morgonsmoothie. Morgnar är inte den optimala tiden på dygnet för mig. Jag är ofta väldigt trött, oavsett hur mycket och gott jag än sovit på natten. Ibland har jag funderat på att träna på morgonen men avfärdat tanken i samma stund som väckarklockan ringt.

Nästa vecka ska jag ändå göra ett försök att komma upp och ta morgonpromenader innan frukost. Jobbet anordnar en stegtävling som jag slunkit med i. Som den tävlingsmänniska jag är vill jag få så bra resultat jag kan efter egen förmåga samtidigt som jag pressar mig själv lite. Pressningen består i det här fallet av morgonpromenader. Vi får se om jag lyckas... glada tillrop och tips på hur man faktiskt kan motivera sig att gå upp tidigare mottages med största tacksamhet!

tisdag 20 september 2011

Kärt återseende

Att jag älskar kaffe är knappast en nyhet. Med spänning följer jag rapporterna från forskningsstudier som ibland säger att kaffe är nyttigt i lagom mängd och i andra fall säger att kaffe är något av det värsta du kan få i dig. Jag har bestämt mig för att kaffe är bra, i lagom doser.

Men som sagt, jag älskar kaffe. Jag älskar även Starbucks. Kombinationen är solklar men inte helt enkel om man bor i Sverige och inte besöker Arlanda allt för ofta, där finns nämligen Sveriges enda Starbucks. Snart blir det ändring på det! Inom kort öppnar mitt älskade fik på centralstationerna i Malmö och Göteborg. Ännu en anledning till att åka till Sveriges goaste stad Götet lite oftare!

Bild lånad av Hamid Sarve

måndag 19 september 2011

När det släpper

Plötsligt fungerade allt. Vi höll balans, höll takt och flög fram på vattnet. Vi trodde knappt att det var sant. Det svåra blev enklare och vår tränare sa till oss att blunda under tiden vi rodde, för att känna takten. Jag blundade, drog åran till mig och kände att de andra gjorde samma sak vid samma tillfälle.

Lördagens frustration vändes till lycka, vi kunde inte sluta le. Intensivutbildningen i rodd avslutades i lycka. Väl hemma efter en helg med totalt 8 timmar träning kröp jag upp i soffan med en liten likör och njöt av känslan som satt kvar i kroppen. Känslan av att glida fram på vattnet.

lördag 17 september 2011

Ibland fungerar ingenting

Nu är jag sådär slut i kroppen. Igen. Total har vi varit ute på vattnen 4,5 h idag. Lägg på 1,5 mil cykling till det.

Förmiddagspasset gick mycket bättre än eftermiddagspasset. Tekniken på vattnet är beroende av små, små skiftningar. Håller du händerna 1 cm högre än du ska påverkas hela balansen i båten. Under eftermiddagen envisades jag med att hålla händerna 5 cm för lågt, ni kan tänka er att det inte var helt optimalt. Jag fick helt enkelt hela båten att luta.

Ibland går man igenom träningspass som leder till frustration och ilska. Det är pass när ingenting fungerar, allt är bara fel. Konsten är att ta sig igenom det, att tänka konstruktivt och fundera på vad som var fel, inte bara fastna i den dåliga känslan.

Efter en lååååång dusch har jag fått perspektiv på dagens pass. Imorgon är det träning på vattnet igen. Ett träningstillfälle med helt nya möjligheter. Då ska jag tänka på att inte sänka händerna för mycket och att slappna av lite mer. Men mest av allt ska jag njuta av att svischa fram på vattnet!

torsdag 15 september 2011

Nya världsrekord!

Jag må vara ensam i Sverige om att ro ultradistans på roddmaskin, men jag är långt ifrån ensam i världen. Hittills under 2011 har 7 nya världsrekord noterats för Individual Longest Continual Row. Mest imponerad är jag av Kelly Parham, en man från USA som rodde i 77 timmar! Det är riktigt imponerande! Missa inte heller att läsa artikeln om Chris Farrell som klev av maskinen efter 41 timmar.

Mitt världsrekord står sig fortfarande, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan det slås. Ultradistans är på frammarsch inom många sporter, rodden är inget undantag. Jag får ofta frågan varför jag gjorde det och i efterhand är svaret enkelt: jag ville testa mina egna gränser. Ibland undrar jag om ultradistanslöpare får samma fråga.

onsdag 14 september 2011

Vilodag!

Det var länge sedan jag tyckte att det var så skönt med en vilodag. Träningen har verkligen varit intensiv de senaste veckorna och min kropp har protesterat vilt. Jag kan meddela att mina ben var mycket nöjda över att få vila upp sig i soffan ikväll.

Underskatta inte vila, din kropp behöver det. Kryp upp i din soffa så myser vi ihop!

tisdag 13 september 2011

Punktform

  • Cykla 6 km i blåst och regn
  • Ro 1½ timme i blåst och regn
  • Cykla 7,5 km hem
Tröttheten börjar ta över nu....

söndag 11 september 2011

Roddmaskin lite i centrum

När jag glider in på Stadiums hemsida tar det en millisekund för hjärnan att registrera det mest intressanta. Mitt i startbilden finns en roddmaskin. "Fel" märke, men ändå. I höst ska det vara en roddmaskin!

lördag 10 september 2011

Tredje gången gillt

Om måndagens roddpass kännetecknades av skräckblandad förtjusning stod onsdagens pass för ilska. Allt kändes tungt och besvärligt. Jag kunde inte förstå att jag blivit sämre sedan måndagens pass. Ingenting stämde. Modet höll på att svika mig helt när vi efter en timme tog oss tillbaka till land. Plötsligt utbrister vår tränare: "Men! Du har ju haft fel åra! Det måste ha varit ett ganska tungt pass för dig..." Lättnaden över materialfelet kändes bra, ändå gnagde en känsla inom mig att det trots allt var jag som varit dålig. Riktigt, riktigt dålig.

Inför morgonens roddpass kom jag ner till klubbhuset tidigt. Vattnet låg spegelblankt. De andra tjejerna anlände och vi småpratade ett slag innan vi började slita med att få i båten i vattnet. Klumpen i magen släppte efter de första årtagen. Det kändes bra. Efter ytterligare några årtag kändes det riktigt bra.

Jag är stolt över min prestation på vattnet idag, jag övervann några av mina egna rädslor. Imorgon är det dags igen och jag kan ärligt säga att jag längtar. Samtidigt är jag så tacksam över de andra tjejerna i båten, fantastiska människor som peppar varandra. I båten är vi alla beroende av varandra, även på stilla vatten.

tisdag 6 september 2011

Ute på djupt vatten

Rumpa! skriker vår tränare. Ni måste puta ut rumpan innan ni kommer efter med ryggen! Hon är duktig. Peppande och uppmärksam på alla i båten, tydlig med instruktionerna. Vi är fyra tjejer som ror, alla lite nervösa över att gå ut på vattnet för första gången. Vår tränare säger att vi lär oss snabbt, så hon lägger på ytterligare moment. Det är bara att nöta, men jag lovar att om några gånger kommer ni inte ens behöva tänka på grundtekniken, då kommer den sitta där.

Första träningspasset med Uppsala Akademiska Roddsällskap är avklarat. Jag var livrädd nästan hela tiden. Men ibland glimtar det till, jag får till ett tag i vattnet som känns enkelt och lätt. Med lite skräckblandad förtjusning längtar jag efter onsdag då det är dags att gå ut på vattnet igen.

söndag 4 september 2011

Ursäkta, vill du....

Ljudet är högt uppskruvat men mannen tre rader längre fram verkar helt ovetande om att minst 6 personer i långfärdsbussen blänger ilsket på honom. Jag hör att han lyssnar på P1 och tänker att någon som sitter lite närmare säkert kommer be honom att sänka volymen. Ca 5 min senare är ljudet lika ihållande. Från min plats ganska långt bak i bussen ser jag hur människor längre fram skruvar ytterst besvärat på sig. Då går jag fram. Mannen sitter skönt tillbakalutad med slutna ögon, omedveten om de ilskna blickarna. Han ser lite generad ut när jag ber honom skruva ner volymen.

Tillbaka på min plats är lugnet i bussen återställt. Någon lutar sig tillbaka och somnar. Själv börjar jag fundera på varför ingen vågade säga till, det fanns uppenbarligen många andra som var irriterade och dessutom mer besvärade än jag själv.

På gymmet är jag inte lika framåt. Om någon beter sig mindre bra vågar jag inte säga till, istället går jag undan eller vänder helt enkelt bort blicken för att låtsas som om jag inte ser. Där vågar jag inte säga till. Men jag vågar inte heller hjälpa till. Från min roddmaskin kan jag se personer som är nära att skada sig när de ska göra knäböj eller bänkpress och visst, det kan vara lite svårt att hoppa av maskinen mitt i ett pass för att fråga om någon vill ha hjälp. Då är det värre när jag ror bredvid någon som har dålig teknik och verkligen skulle behöva lite tips, för inte heller då vågar jag fråga om personen vill ha hjälp.

Under alla år som jag tränar har det bara hänt 2 gånger att någon kommit fram till mig för att ge tips. Båda gångerna uppskattade jag det väldigt mycket. Själv vågar jag inte med rädsla för att personen ska ta illa upp. Kanske är det dumt att inte våga fråga om någon vill ha hjälp, dumt att inte våga säga Ursäkta, vill du att jag ger dig några tips?

Så jag frågar dig: Varför är vi så rädda för att säga till eller för att hjälpa till?

lördag 3 september 2011

Lust, svett och tårar

Den lokala tv-stationen 24UNT har börjat höstens satsningen Lust, svett och tårar. Vi kommer kunna följa 4 deltagare under 14 program när de ska nå sina olika mål. Som stadig guide på resan har de bland annat "min" PT Joel! Självklart kommer stordåd att uträttas och även om du inte bor i närheten av Uppsala kan du följa programmet via webb-sändningarna om du klickar här. I väntan på nya avsnitt kan du se Joel visa övningar i övningsbanken samtidigt som du får en sneak peak av gymmet där jag tränade upp formen för världsrekordet.


fredag 2 september 2011

Avtackning med värme

De känner mig väldigt väl, kollegorna på gamla jobbet som tackade av mig idag. Allt var så genomtänkt, hortensian som jag kan plantera i sommarstugerabatten, kortet med inspiration från orienten och presentkortet.

Presentkortet kom med ett tal om att "Annika har man kunnat se i tidningen som världsrekordhållare och nu kommer hon satsa delta i satsningar i Uppsalas roddklubb. Därför tror vi att den här presenten kommer väl till pass!" De hade helt rätt, för det handlar om ett presentkort på Stadium. Jag är helt lyrisk! Träningsgarderoben kan äntligen uppdateras med lite härliga toppar och något par löpartights. Det svåra blir att bestämma vad det blir, för höstens kollektioner är fina. Värre problem har jag haft och jag kommer njuta av varje sekund som för mig fram till lösningen.

Tack underbara kollegor för er värme, ert engagemang, er uppmuntran som hjälpt mig slå världsrekord och alla de stunder ni lyft min dag!


torsdag 1 september 2011

Sikte på SM 2012!

Ibland måste man våga lite extra, våga språnget, våga ta sig ut på okänt vatten. Bokstavligt talat. Jag har vågat och är på väg. För en liten stund sedan studsade jag upp och ner som en speedad gummiboll efter att ha fått besked om att jag kommit med i UARS-tjejsatsning som du kan läsa mer om här.

Jag som hållt mig på en roddmaskin i flera år ska ut på vatten i riktig båt, tillsammans med andra för att i lag nå roddframgångar. På vatten! Jag upprepar: vatten! Men lugn bara lugn, torra land blir inte blott ett minne, jag satsar fortfarande på nytt världsrekord i ultradistans på roddmaskin.

Hösten blir minst sagt mer och mer spännande. Den 5 september startar träningen med UARS, fortsättning följer!

tisdag 30 augusti 2011

Älskade skor

Flyttlådor. Så stavas helgens träning. Det var maraton i att bära kartonger till nya bostaden och svarta sopsäckar till tippen. Efter två rundor till tippen med en fullastad kombi började jag smått fundera på vad jag samlar på mig för grejer egentligen. Inte är det träningsprylar, de upptog bara 1 låda. Köksprylarna tog upp en hel del plats men framför allt visade det sig att jag har flyttat skor. Massor med skor.

Som träningsbloggare borde jag antagligen sukta efter sneakers i läckra färger men nej, mina skor är så långt ifrån träningsbetonade man kan komma (jag äger förresten bara 3 par träningspjucks) Kanske dags att börja träna stilettorun?

torsdag 25 augusti 2011

Lyckliga platser

Morgonen är ogenträngligt grå. Ett regngrått Sverige susar förbi utanför tågfönstret, inte alls inspirerande. Så jag lutar mig tillbaka och drömmer om en godisaffär i Barcelona och en glassbar i Alicante. Små, lyckliga platser.


fredag 19 augusti 2011

Säg inte att jag måste eller bör!

Jag hade nästan bestämt mig. Var till 99 % säker på att testa en nybörjarkurs i yoga. Sedan läste jag det här blogginlägget och råkade gå in på den här sidan. Tillsammans står de för allt som tidigare hållit mig tillbaka när det gäller att testa yoga: gräns till fanatism.

Sidor som uppmanar till att jag måste eller bör göra någonting för att prestera bättre gör mig rädd. Alla är individuella, det som passar en kanske inte passar någon annan. Det finns helt enkelt inte några patentlösningar som fungerar på precis varenda människa. Dessutom finns det andra aspekter av yogan som i mina ögon ger lite sektvarningar. Jo, jag vet att det inte är en sekt men att behöva upprepa mantran och böner känns..... obehagligt. Därför är sidor med yogaskolor som profilerar sig med avmagrade yogisar i slitna klädedräkter extra skrämmande. Jag vill kunna få fördelarna med yoga utan de andliga bitarna, utan påtryckningar att förändra mitt liv, min kost och min uppfattning om världen.

torsdag 18 augusti 2011

Ett ljus i salen

Visst, en lampa i salen var riktad nästan direkt mot mannen på en av spinningcyklarna igår men det var inte därför han syntes så väl. Hela han lös. Av träningsglädje. Inifrån. Och visst, instruktören var en av mina favoriter men det var inte hon som inspirerade mig igår. Det var den lysande mannen. Han som satt där på sin cykel och log med strålande ögon under hela kämpandet med evighetslånga backar.

Jag må älska att träna helt för mig själv i min egen värld på roddmaskinen eller med vikter i gymmet. Men jag erkänner att gruppträning har sina fördelar, speciellt när spinningsalen lyses upp av någons oförställda glädje.

onsdag 17 augusti 2011

Höstplanering

Sommarvärmen dröjer kvar ute och gör att höststormar och vinterkyla känns overkligt avlägset. Snart kommer utomhusträningen bli en kall, blöt historia så det är tur att höstens träningsschema på gymmet ser väldigt inspirerande ut.

Min höst kommer bjuda på mycket varierad träning. Många och långa timmar på roddmaskinen blir monotont för kroppen, någonting som på sikt kan leda till skador. Botemedlet heter variation som för min del innebär mer gruppträning med spinning, fuego (zumba), step och andra roligheter.

På lunchen idag markerade jag alla pass som verkar kul att gå på. Om jag verkligen skulle gå på alla innebär det 15 pass/vecka förutom rodd och styrketräning, inte ett dugg realistiskt. Nä, det blir till att sålla ut favoriterna. Onsdagarna blir helt klart svårast, det är då det roligaste händer. Jag tror att just den dagen får bli en "slump-dag", en sådan dag när jag tränar det som faller mig in. Bara för att det känns kul och spännande just då. För träningen är kul och jag längtar till att komma igång 100% nästa vecka!

Perfekt plast

När jag är utomlands köper jag aldrig traditionella souvenirer, istället köper jag nyttoföremål. Hemma i köksskåpet går det t.ex. att finna en apelsinpress i plast från Marocko, ätpinnar från Chinatown i New York, drinkpinnar från Bulgarien, kaffekanna i rostfritt stål från Indien och små plastburkar från Spanien.

Plastburkarna inhandlades i somras och får följa med mig nästan överallt. De är precis lagom stora för att rymma en näve nötter, ett ägg eller några coctailtomater. Jag föredrar att använda plastlådor istället för plastpåsar och intalar mig själv att det är bättre för miljön. Dessutom är det ganska kul att ha med sig sitt mellanmål i ett semesterminne!


måndag 15 augusti 2011

Måndagslyx

Jag är en stark anhängare av vardagslyx, vilket idag blir måndagslyx. Små saker kan göra stor skillnad och just idag gör en köpekaffe istället för blaskigt automatkaffe mycket stor skillnad. Till hösten startar Revolution vardagslyx!


torsdag 11 augusti 2011

Här men mest där

Du har börjat få den där frånvarande blicken, säger min vän, den där som man får när man är på väg bort från något. Det syns på dig att du snart ska börja ett nytt jobb.

Hon har rätt, jag är på väg. Jag är väldigt ofta på väg, även när det gäller träningen. När jag borde fokusera på någonting som är nära tänker jag redan på hur jag ska ta mig till nästa mål. Så är det med t.ex. löpningen. Jag drömmer om att köra långa distanser trail running, jag vill det så gärna att jag har svårt att fokusera på att springa 1 mil först. Resultatet blir att de långa distanserna känns helt ouppnåeliga.

Fokus på nuet och de närmaste målen kan vara svårt när det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Jag ska ta mig en funderare på vad höstens mål är, skriva ner dem och fokusera på dem. Men först och främst ska jag leva i nuet just idag.

tisdag 9 augusti 2011

Stolt

Måndag kväll, någonstans i Uppsala...
18.10: Landar hemma hos en vän för att ge henne en sminklektion. Tänker: Jag kanske tar en löprunda när jag kommer hem, om jag orkar, om jag inte är för trött, om...om...om...
19.30: Lämnar min nysminkade vän. När jag kommer hem och landat lite, då ska jag känna efter om den där löprundan ska bli av...
20.00: Oj! Arge Snickaren går på tv, har inte direkt sett det innan men oj, oj vad det var intressant att se det just idag. När programmet är slut kanske det blir lite löpning. Om... om... om...
21.00: Pi kommer hem. Får höra om hur hans dag har varit. Nu är det väl ändå för sent att ge sig ut... eller? Ja, det är nog för sent, börjar ju bli lite mörkt ute. Pratar lite till med Pi.
21.20: Någonting inom mig tar kommandot. Jag drar på mig träningskläderna, stoppar ner nyckeln i en ficka och ger mig ut. Luften är sval. Förutom några personer som är ute för att rasta hundar är gångbanan nästan tom. Bra musik i lurarna. Ska bara ta en kort runda. Kommer till stället där jag tänkt vända tillbaka. Springer vidare, springer dubbelt så långt som jag planerat.
22.15: Kommer hem till tända ljus på köksbordet. Får beröm för att jag gav mig ut trots att jag kämpat mot mig själv. Är stoltare än stolt över mig själv!

fredag 5 augusti 2011

J som i.....

Ja! Gårdagens spinningpass blev verkligen så kul, jobbigt och härligt som jag trodde. Med bra låtar och duktig instruktör trampade jag och en resten av den fullsatta klassen igenom närmare en timme av olidliga backar och stående raksträckor med med hisnande tempo.

Efter sista låten hängde jag flåsande över styret med hälften av min kroppsvikt förvandlad till svett under och på spinningcykeln. Då, när jag trodde att jag inte kunde bli mer nöjd, tittade instruktören på mig med ett stort leende och sa "Bra jobbat!" Nöjdheten steg en grad till, ingen gruppträningsinstruktör har någonsin under hela mitt liv sagt någonting till mig. Och visst, man kanske inte behöver få beröm för att känna att man har gjort en insats, men för mig blev det den perfekta starten på höstens hårdträning!

Glad, nöjd och otroligt trött!

torsdag 4 augusti 2011

S som i...

....spinning! Jag blir helt lycklig när jag tittar ner på min fullpackade ryggsäck. Där i ligger alla grejer jag behöver för att köra första spinningpasset på evigheter. Längtar efter att klockan ska bli 18, musiken ska dra igång och hjulen ska börja rulla!

onsdag 3 augusti 2011

Frukostera mera

Såhär såg en normal frukost ut för min del för ett år sedan: hastigt hopslängd smoothie med proteinpulver, banan och mjölk. Med lite tur hann jag äta ett ägg till. Allt gjort på stående fot.

Sedan träffade jag Pi som har underbart lugna frukostvanor. Tiden jag lägger ner på att äta frukost har ökat från totalt 3 minuter (inkl. tillredning) till ca 20 minuter. Jag har börjat uppskatta den lugna morgonstunden och inser att det faktiskt finns en poäng både med att äta sittandes och att äta frukost som går att tugga.

Nu har nästa stora frukostrevolution infunnit sig. Bloggen Frukostera är en välsignelse för frukosthedningar som jag själv. Helt plötsligt kommer uppenbarelsen om att frukost inte behöver vara ensidig och tråkig. Därför startade jag morgonen med Davosgröt toppad med söta jordgubbar. Enkelt, tidseffektivt men framför allt gott.

tisdag 2 augusti 2011

Trassligt

Gymmet som jag vanligtvis tränar på är fortfarande stängt för ombyggnad. Lösningen på mina trassliga träningsrutiner har blivit gummibandsträning. På försommaren köpte jag Casalls Exetube. Att jag gillar den är en underdrift, jag tycker att den är ett av de bästa träningsredskapen jag använt!

Passen jag kör hemma på vardagsrumsgolvet är en mix av uthållighetsträning och crossfit. Alla övningar körs i en följd, utan vila mellan, och med ca 50 reps av varje. Ett typiskt pass kan se ut på följande sätt:

- axellyft åt sidan
- armhävningar
- knäböj
- axelpress
- bicepscurl
- utfall
- tricepspress
- crunch med rotation

Det har varit en riktig ögonöppnare för mig att det går att få till effektiva träningspass utan att gå till gymmet. Hur det påverkar höstens träningsupplägg är än så länge lite oklart, men jag är helt säker på att gummibandet inte kommer hamna på hyllan i första taget.

måndag 1 augusti 2011

Tillbaka i vardagen

Eventuellt finns det inte en tråkigare rubrik på ett blogginlägg än "Tillbaka till vardagen", för hur många av oss längtar egentligen tillbaka till vardagslunken? Jag gör det, kom jag på efter 20 min på tåget till jobbet imorse. Det ska bli skönt att komma in i fasta träningsrutiner, få möjlighet att ha en bättre kosthållning, få känna längtan efter att sjunka ner i soffan på fredagskvällen.

Jag ser verkligen fram emot den här hösten! Efter mycket vila och försiktig träning är jag äntligen skadefri och kan börja satsa på nästa världsrekord. Dessutom bjuder de kommande månaderna på spännande nyheter, vänta får ni se!

Om det är din första dag tillbaka på jobbet idag och du längtar efter den soldränkta stranden du nyss var på, fundera över vad du har att se fram emot i höst. Ingenting? Fundera då på vad som skulle göra din höst lite mer färgglad. Möjligheterna är oändliga, det är bara du själv som sätter gränserna.

En middag på ett mysigt torg i Spanien kan vara underbart, men en mysig kväll hemma är inte så dumt det heller!

onsdag 20 juli 2011

Hej Sverige!

Spanien var varmt. Mycket varmt. Och härligt! Pi och jag hade turen att bo 5 min gångväg från stranden vilket innebar träningsrundor på morgonen. Gissa om jag blev glatt överraskad när jag såg att det fanns ett utomhusgym på stranden! I Alicante verkar äldre människor träna mycket. Jag har aldrig sett så många pensionärer vara ute och springa. Det var även pensionärerna som använde utomhusgymmet mest frekvent.

I hamnen höll roddarna till på morgnarna, innanför vågbrytarna men ändå med ganska orolig sjö. De fick fightas om plats med lyxbåtarna som gled runt i hamnen. Att köra roddträning under de förhållandena är inget annat än imponerande!

Några dagar trotsade vi värmen och gav oss ut på utflykter. Jag kan rekommendera att klättra upp för berget i Culp, det är berget som skymtar i bakgrunden. Sista biten upp till toppen är riktigt farlig, med osäkra stigar på halkig sten. Sedan blev det lite extra mycket vandring när vi missade bussen tillbaka till tåget och fick gå den branta, långa vägen istället under gassande sol. I de lägena är Resorb guld värt!

Det var, för att sammanfatta, en väldigt bra resa med en lagom mix av aktivitet och vila. Och ja, bor man 5 min från stranden är månskenspromenader obligatoriska!

måndag 11 juli 2011

Fly me to....

Då var det dags för resa igen! Denna gång hinner jag i alla fall förvarna! Inatt flyger Pi och jag iväg till Spanien för en vecka i soliga Alicante. Med tanke på att det är Pi jag reser med denna gång har jag en känsla av att träningen där nere blir mer löpbetonad än simbetonad. Håll tummarna för att det är roligare för mig att springa i Spanien än i Sverige....

torsdag 7 juli 2011

Snurrigt gott

Är det varmt? Befinner du dig i Stockholm? Är du sugen på glass?

Om du svarat ja på minst 1 av ovanstående frågor bör du ta dig till Kungsholmen och Pipersgatan, ett stenkast från Cityterminalen, för ett besök på Kungsholmens glassfabrik. Där har de obeskrivligt god glass! Just idag fick det bli saltlakrits och hallon, men jag kan dessutom starkt rekommenderar mynta/lime som smakar som mojito i glassform!

Hallon i botten och saltlakrits på toppen.

tisdag 5 juli 2011

Inte helt enkelt

En tanke har börjat smyga sig in i min hjärna. "Du kommer aldrig, fullt och fast, att älska löpning" viskar hjärnan till hjärtat. Jag har en bild av att löpning ska vara enkelt, det är bara att börja och vips efter några veckor springer man obehindrat en mil eller så.

Visst, man ska inte jämföra sig med andra. Men jag kan inte låta bli. De flesta bloggarna jag följer skriver om sina löprundor och jag beundrar verkligen deras inställning till löpning. Det verkar som om de flesta tar en löprunda på sådär 1-2 mil om de vill hitta på något mysigt på kvällen. Bara för att det är så enkelt. För att det är så lätt. För att det inte är så ansträngande och man kan prata med pojkvännen eller kompisen samtidigt. När folk berättar om hur de började med löpning pratar de om att ja, i början var det bara 500 meter, men redan efter några veckor var jag uppe i 5 km, sedan en mil och nu springer jag minst ett maraton i veckan.

För mig är löprundorna aldrig på sådär 1-2 mil. Jag går aldrig ut och springer för att jag vill hitta på något mysigt. Eller för att det är lätt. Eller för att prata med pojkvännen eller kompisen under tiden. Mina löprundor är slitiga. Lungorna känns som om de ska kollapsa efter 10 meter, efter 50 meter undrar jag om det är dags att avbryta och gå hem. Efter 100 meter börjar jag fundera på om krypa hem är det bästa alternativ.

Nej, löpning är inte enkelt. Det är inte heller omöjligt. Därför fortsätter jag nöta i spåret. Den dagen jag säger att löpningen går enkelt och lätt, att jag tar en runda bara för att det är så mysigt, den dagen ska jag bjuda mina fötter på ett långt fotbad. Det tror jag att de kan behöva vid det laget.

Underbara produkter för trötta fötter, bilden lånad från CCS

Fiskelycka

Lycka är att, som hände mig igår, komma hem efter en allt för lång arbetsdag och hitta färdig, underbart god fisksoppa i en kastrull på spisen. Ibland kan omtanke värma mer än en varm soppa!

fredag 1 juli 2011

Hjälp kvinnliga idrottare!

Uppsalas Akademiska Roddarsällskap har haft stora framgångar på herrsidan, kunskapen om att bli bäst finns i klubben. Nu har damsidan bestämt sig för att bli bäst i Sverige. Men för att kunna bli det behöver de en ny båt. De båtar som finns är anpassade för herrar, inte helt optimalt eftersom allt är dimensionerat för personer som är både längre, tyngre och med större skostorlek. Gå in HÄR och skänk några kronor.

Tillsammans kan vi hjälpa tjejerna att få ihop pengar till båten som de behöver.


Jag är själv inte medlem i klubben men har ändå fått många goda råd och tekniktips. Utan det stödet jag fått från UARS vet jag inte om jag hade klarat att slå mitt världsrekord. Det är verkligen en klubb med stort hjärta trots den tunna plånboken.

Min lilla blogg når ut till en skara roddintresserade, men om du råkar läsa det här och har en egen blogg så snälla, snälla, snälla puffa lite för denna insamling!

tisdag 28 juni 2011

Konsten att gå ner 2,5 kg på 24 h

eller

Sagan om den elaka baguetten
Baserad på en sann händelse

Det var en gång en hungrig flicka som åkte till ett fjärran land som var känt för sin goda mat. Innan hon åkte sin väg fick hon rådet: var försiktig, för om du vredgar matgudarna i landet kommer de att straffa dig!

På dagarna njöt flickan av det varma vattnet medan vinden blåste genom hennes hår och solen strök sina strålar mot hennes kind. På kvällarna dukades festmåltider fram (till priset av ca 12 euro, Bara för dig min vän) Med stora ögon tittade flickan på när de exotiska rätterna dukades fram, bara mat från det främmande landet så att matgudarna inte skulle vredgas henne.

En dag blev flickans hunger alldeles extra stor och hon tänkte att gudarna säkert inte skulle bli arga för ett litet avsteg. Hon hade just gått förbi en baguettförsäljare och det hade sett alldeles förfärligt gott ut. Den hungriga flickan gick tillbaka och köpte sig en av de förbjudna smörgåsarna (med salami och ost).

Några timmar senare var gudarnas hämnd ett faktum och flickan blev svårt sjuk. Under mer än 24 timmar fick hon som straff inte behålla någon mat eller vätska som hon försökte få i sig.

Så kan det gå om man åker till ett fjärran land och inte tänker på vad man stoppar i sig. Ingen kom till skada under sagan och flickan har i dagsläget återhämtat sig.

Sista minuten

Ibland går det fort, ett samtal, ett glatt "ja!!" och några minuter senare är det klart. Resan bokades snabbt, packandet gick fort och jag hann inte ens uppdatera er om att jag var på väg med bästa vännen till Rhodos.

Man ska odla relationen till sina vänner. Därför åker Linda och jag iväg på semester ihop en gång om året. Det brukar bli en vecka med mycket dans, skratt, prat och shopping. I år bytte vi dansandet mot utflykter. Skrattet, pratet och shoppingen ackompanjerade varje steg.

Åker man på semester med en före detta elitsimmare och dessutom hamnar på ett hotell där ingen använder poolen blir det lätt en del simning. Jag fick simlektioner nästan varje morgon. Jodå, jag kan simma och tycker det är ganska kul. Linda tyckte däremot inte att min teknik var lika rolig. Det blev filande och förklarande, vinklade fötter ut, upp med rumpan, ner med huvudet, vinklande av armar och tillrop som Synkronisera dig sjäv! eller Ja, om man tycker att bästa sättet att simma är att motverka rörelsen framåt gör du det bra... I slutet av veckan började det till sist gå riktigt bra! Jag simmade fortare utan att bli totalt utmattad efter 400 meter. Till hösten kommer jag definitivt att lösa kort på en av stadens badanläggningar!


Bästa vänner!



Havsutsikten från balkongen var underbar!

onsdag 15 juni 2011

Del 4: Färdiga träningspass: Halvtid första testrundan

Då var det alltså halvtid för den första testomgången av färdiga träningsprogram. Sammanfattningsvis kan jag säga: hmmm! gällande löpningen och urk! gällande styrketräningsprogrammet.

Löpningen går trögt, trögt, trögt. Det är inte lika trögt som för 2 veckor sedan och jag märker att jag gör framsteg. Dessutom är jag otroligt stolt över mig själv varje gång jag tagit mig ut för en runda. Därav mitt fundersamma men uttrycksfulla hmmm! Om jag kan hålla löpningen igång finns det en liten, mikroskopisk chans att jag någon gång faktiskt kommer att gilla löpning.

Styrketräningen är däremot tråkig. Grymt tråkig. Jag som brukar gilla styrketräningspass som är tuffa och kräver uthållighet håller på att avlida av leda varje gång jag ska köra programmet, trots att det borde uppfylla mina kriterier. Varför det är så mördande trist har jag inte kommit på ännu, men jag har 2 veckor på mig att komma underfund med det. Än så länge förtjänar programmet inte mer än urk!

måndag 13 juni 2011

Byter spår

Kaos. Så kan de senaste veckorna sammanfattas. Anställningsintervjuerna har avlöst varandra och till sist var det klart: jag ska byta jobb. Av de jobb som jag sökt fick jag det jag helst ville ha, hösten kommer att bli spännande!

Mest på skoj hade jag skrivit in i mitt CV att jag slagit världsrekord. Längst ner under Övrigt stod den lilla upplysningen, i skuggan av mitt yrkespresterande liv. När intervjuerna väl ägde rum var det just den skuggade biten information som lyftes upp. På ett ställe pratade vi i 20 av totalt 60 min om mitt rekord.

Min nya arbetsgivare vet om att jag älskar träning. De uppmuntrar fysisk aktivitet för att hålla medarbetarna friska och har mycket förmånliga friskvårdserbjudanden. Största lyftet för min träning under hösten kommer ändå bli att jag slipper pendla. Med närmare 2 timmar mindre restid om dagen har jag möjlighet att lägga upp träningen på ett helt annat sätt. Allt är möjligt!

Ingen mer pendling men ändå på nytt spår.

onsdag 8 juni 2011

Disciplin? Nej....

Långhelgen levde sitt eget liv, fyllt med bad, Lisebergsbesök, glass och bus med syskonbarnen. Jag packade inte ens upp träningskläderna. De fick ligga kvar i den röda resväskan och samla mitt lite dåliga samvete. Såhär sommartid tycker jag ändå det är svårt att känna riktigt dåligt samvete när träningen uteblir. Med allt frisbee-kastande, bärande på ungar, promenader och cyklade känns det ändå som om kroppen får sitt. Och alla som varit på Liseberg med två busiga barn i 12 timmar vet att det kan göra även den mest uthållige ganska mör.


Man blir trött efter en hel dag på Liserberg!

torsdag 2 juni 2011

Del 3: Färdiga träningsupplägg: Första styrkepasset

När jag drar på mig träningskläderna och fyller på vattenflaskan känner jag mig lite fånig. Jag ska ju inte iväg någonstans, träningspasset ska genomföras hemma i vardagsrummet. Ändå har jag samma rutiner som när jag ska iväg till gymmet. Jag sätter till och med hörlurar i öronen och kopplar på mp3-spelaren. Allt är rutin men ändå inte.

Ett snabbt ögonkast på bilderna i tidningen. Modellen skiner ikapp med solen på en sandig strand. Övningarna ser lätta ut men jag har på känn att det kommer bli tungt. Mycket riktigt, efter 5 minuter har jag hunnit igenom de två första övningarna. 200 reps totalt är gjorda och min tröja är sjöblöt. Det är tungt, tyngre ska det bli.

Ca 48 minuter senare är jag klar. Totaltiden är antagligen inte en toppnotering, det blir spännande att se om den förbättras under de kommande 4 veckorna. Kroppen känns härligt seg, övningarna tog bra även om jag modifierade några av dem. Armhävning med sidoplanka blev armhävning på knä med sidoplanka på tå, bicepscurl blev sittande curl eftersom gummibandet jag hade till hands var lite för stumt. Kanske värt att investera i ett riktigt gummiband med handtag tills det är dags för nästa pass!

onsdag 1 juni 2011

Del 2: Färdiga träningsupplägg: Först ut är...

Testet av färdiga träningsupplägg är igång. Först ut att testas i 4 veckor är:

- Löpprogram från boken Runners World´s Best: Kom igång med löpning:
Programmet bygger på att man efter 10 veckor ska kunna springa i 20 min utan att stanna. Att testa det här programmet är egentligen fusk eftersom jag kan springa 20 min utan uppehåll, dessutom ska jag bara köra programmet i 4 veckor. Mitt problem med löpning är att jag tycker det är tråkigt, boken vänder sig till personer som vill komma igång och jag känner mig träffad. Därför får just detta upplägg vara med ändå! Programmet bygger på att successivt bygga upp löptid och vana att komma ut, passet ska köras 3-4 ggr/vecka. Inga förkunskaper krävs, boken ger all information som kan tänkas behövas.

- Styrkeprogram från tidningen Fitness-Magazine:
I senaste numret finns ett upplägg med 10 övningar som ska utföras 100 ggr var. Totalt blir det alltså 1000 repetitioner. Passet ska köras 3 ggr/vecka i sin helhet eller så kör man halva passet åt gången och kommer då upp i 6 pass/vecka. För att kunna köra vissa av övningarna behövs gummiband med handtag, t.ex. Casall Exetube. Viss förkunskap kan krävas men tidningen verkar å andra sidan vända sig till personer som har viss träningsvana.


tisdag 31 maj 2011

Del 1. Tidningars träningsupplägg, funkar de?


Om man försöker ta sig in på "mitt" gym är detta vad som möter en. Gymmet är stängt. Tillbommat. Tillträde förbjudet. Träningskedjan erbjuder gym på sina andra 2 ställen i Uppsala, men de ligger långt bort. Mitt redan ganska späckade schema skulle krackelera fullständigt om jag ens försökte mig på att ta mig till de där andra ställena.

Vad göra? Jo, jag kommer testa träningsprogram som medföljer diverse träningstidningar. De kommer i en mängd olika varianter, allt ifrån dvd-skivor till enkla scheman till mer utförliga artiklar med bilder som visar övningarna som ska utföras.

Varje träningsprogram kommer få 4 veckor på sig att leverera. I augusti blir det dags för finalen och utvärderingen. Punkterna att hålla koll på blir:
- Håller programmet vad det lovar?
- Är programmet anpassat för olika nivåer?
- Är programmet tidseffektivt?
- Förutsätter programmet inskaffande av utrustning?

Häng på, fortsättning följer.....

måndag 30 maj 2011

Mästerligt

Söndagar 20.00 har varit en helig tid för Pi och mig de senaste månaderna. Middagen har legat rykande het på tallrikarna, telefonerna har varit avstängda och vi har suttit som klistrade framför Mästarnas mästare.

Att se idrottsstjärnor tävla mot varandra är nervkittlande, spänningen har varit på topp även om Ingemar Stenmark kändes som den självklare segraren hela tiden. Men hela programmet har även gett mig en tankeställare om att det faktiskt aldrig är för sent att satsa. T.ex. är Evy Palms karriär makalös. Att ge sig in i idrott sent i livet och ändå nå topplaceringar är beundransvärt. Maria Brandin, roddaren som var min hemliga favorit, har i sin tur nått världsframgångar som få av oss känt till.

Och Ingemar. För även om segern som sagt kändes självklar är ingenting i livet självklart. Att vara över 50 och ha en fysisk som är bättre än många 20-åringars applåderar jag stort. Fysik till trots är det hans ödmjukhet och intelligens som gör honom till en av världens genom tidernas främsta idrottare.

Alla kan inte vara Stenmark, men han visar att det inte är omöjligt ta hand om sig själv långt efter 30-sträcket.

torsdag 26 maj 2011

Bra träningspass för rodd!

Iform är en träningstidning som jag inte är ett allt för stort fan av, men deras hemsida är riktigt bra och motiverande. Där finns en mängd olika träningprogram att välja bland, allt från styrketräning till.... just det roddmaskin!

Om du vill ha ett rent konditiondspass är de färdiga programmen för roddmaskinsträningen är kanske inte helt optimala eftersom längsta passet är på 30 min. Men om du är nyfiken på hur det går att variera roddträningen, eller är lite sugen på att prova på att komma igång med roddmaskin är passuppläggen jättebra.


Såhär glad är man enligt Iform när man kör sitt roddmaskinspass!

tisdag 24 maj 2011

Tjuvlyssnat

Jag tror att de jobbar tillsammans, mannen och kvinnan på 56:ans buss. Med små hummanden på passande ställen sneglar han ut genom bussfönstret då och då medan kvinnan pratar på.

"Det är ju mer av en folkfest! Inte alls som Lidingöloppet där allt handlar om tid och man bara jagar efter en tid som är bättre än den man fick förra året. Nä, Vårruset är mycket mer avslappnat, någonting som alla kan vara med i. Det är därför som jag springer det varje år. Och så ger det mig en anledning att träna. Inte för att jag måste ha en bra tid eller så, löpning är sååå bra belönande i sig med alla hälsoeffekter. Eller ja, jag har inte sprungit så mycket för jag får ont lite överallt. Men jag har köpt nya skor och dom blir jag riktigt glad av att se på!"


Träningsskor, en källa till glädje!

torsdag 19 maj 2011

The gym, part 4: Vänner

Är du ensam? Ett par blå ögon tittar in i mina. Jag menar, blir det inte ensamt med all den där träningen inne på gymmet? Följ med mig på ett gruppträningspass istället! Ögonen blinkar till, sådär lite förtroligt.

Ensam.

Så kommer jag att tänka på i tisdags när jag fick två av världens största kramar på gymmet, bara för att någon som inte sett mig på länge blev glad. Jag tänker på festen i lördags hemma hos vännen H, en av mina bästa vänner som jag har lärt känna på gymmet. Jag tänker på mailet jag fick igår från vännen som fått mig att tänka nytt kring träning och vila. Jag tänker på mitt-i-veckan-fikan med fina vännen C som alltid inspirerar mig stort med sin fysiska och psykiska styrka. Jag tänker på ett tågsamtal på morgonen i onsdags förra veckan med personen som är lite mer än vad han utger sig för att vara. De är alla personer som jag aldrig hade lärt känna om jag inte varit så ofta i gymmet.

Jag är inte ensam.

tisdag 17 maj 2011

Frågor och svar

Här är svaren på några av de vanligaste frågorna jag får som gäller min träning:

Hur hinner du träna och fixa nyttig mat?
Jag prioriterar bort annat. När andra ser på tv kör jag ett träningspass eller fixar mat. En gång i veckan avsätter jag 2 timmar till att göra storkok som fyller frysen. Mina vänner träffar jag på helgerna, det finns sällan tid till att träffas på vardagar.

Vad fick du för att slå världsrekordet? En egen roddmaskin?
Från Concept2 i USA fick jag ett diplom och från Concept2 i Sverige fick jag ett loggkort och 2 t-shirts. Vill man tjäna pengar på sin sport ska man inte välja ultradistans på roddmaskin.

Är du inte riktigt klok?
Jodå, bara lite mer envis än de flesta andra!

Varför bantar du hela tiden?
Jag bantar inte, men jag försöker komma ner i en annan viktklass. De flesta roddare går ner i vikt precis innan tävlingssäsongen vilket innebär att de på ganska kort tid måste ner ganska många kilon i vikt. Enligt mig är det ohälsosamt att chocka kroppen på det sättet. Min plan är att byta viktklass, men det kommer ta tid.

Äter du aldrig någonting onyttigt?
Jodå, jag äter onyttigt ibland med. Kebabtallrik med extra mycket sås är en svaghet precis som chips och choklad. Funkar inte att äta varje dag, men ibland så!

måndag 16 maj 2011

Inget för känsliga

Ett tag har jag funderat på om jag utmanar mig själv tillräckligt under träningspassen. När jag tränade med min PT Joel visste jag att jag blev hårt pressad och verkligen tog ut mig. Nu när jag är på egen hand är jag inte riktigt säker på att jag pressar kapaciteten till max. Förrän nu.

Kvällens pass gick ut på att på tid och utan vila genomföra:
2000 m rodd
10 armhävningar
1000 m rodd
20 armhävningar
500 m rodd
30 armhävningar

När jag kom av roddmaskinen för andra gången hände det. Jag spydde. Vad gör man när man står mitt i ett gym och känner maginnehållet komma upp samtidigt som man är för envis för att avsluta sitt pass? Man sväljer.

Jag tror inte att jag behöver fundera mer på om jag verkligen pressar mig själv till max.

onsdag 11 maj 2011

Outside

Att jag aldrig upptäckt den tidigare! Tidningen Outside är riktigt bra och jag vet inte riktigt hur länge den har funnits ute i tidningshyllorna. Mest gillar jag den nog för att den är inspirerande. I senaste numret finns artiklar om hur du laddar för att köra triathlon och att det går att elitsatsa fast man har ett helt vanligt jobb vid sidan av. Du klarar allt du vill!

torsdag 5 maj 2011

I farten

Nya, goda förslag på mellanmål är någonting som jag alltid är på jakt efter. I min lokala ICA-butik snubblade jag bokstavligt talat över en sådan här behållare.

Wasa har tagit fram några nya alternativ att ta till när blodsockret känns lite lågt. Grunden är en sorts fruktkräm och i locket finns en flingblandning att mixa med. Sked medföljer. Helt perfekt i farten och väldigt gott!

onsdag 4 maj 2011

Löparmardrröm för rookies

Igår hände det. En av mina värsta löparmardrömmar. "Heja, heja. Spring fortare!" ropade mannen på cykel.

När jag är ute och springer/joggar/lunkar/släpar mina ben efter mig i en stil som med mycket god vilja kan liknas vis löpning vill jag vara osynlig. I bästa kamouflagestil springer jag klädd i svart för att försöka smälta in i asfalten. Jag vet att jag är långsam, jag vet att min löpstil skulle kunna visas upp på cirkus som ett clownnummer. Ändå är jag fast besluten att bli bättre, att någon gång kunna kalla mig för löpare.

Träffar jag på mannen med cykel igen och han ropar en gång till kan det mycket väl hända att jag springer efter honom och kör en tackling. Då skulle jag i alla fall få upp farten

torsdag 28 april 2011

tisdag 26 april 2011

6 veckor

Tidningarna fylls just nu av rubriker som "6 veckor till bikiniformen" eller "Tappa 10 kg på 6 veckor". Jag har själv påbörjat en 6-veckorsperiod. Inte för att bli superslimmad för stranden utan för att försöka komma tillbaka till den styrke- och konditionsnivå jag hade i februari.

Styrkan finns i viss mån kvar hyffsat bra i benen. Rygg och armar är det värre ställt med. För att inte tala om konditionen som är katastrofalt dålig med mina mått mätt. Framöver blir det fokus på kondition med löpning och mycket spinning. Några roddpass kommer få slinka med också. Styrketräningen får ett lite annat upplägg än vad jag haft tidigare. Jag har fixat 3 pass som jag kommer köra i ett rullande schema. Alla passen är helkroppspass och ett av dem är crossfit-inspirerat för att få in konditionsmomentet.

Just idag är det löpning som står på agendan, därför känner jag mig inte helt exalterad över att dra igång det nya upplägget. Imorgon är det däremot spinning med en av mina favoritinstuktörer Emma och jag längtar redan!

måndag 25 april 2011

Mämmi

Du har kanske sett asken i kyldisken och undrat vad det är. Om du är hälsomedveten kanske den nyckelhålsmärkta finska påskdesserten mämmi, eller memma som den kallas i Sverige, någonting för dig. Gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap har den helt klart nyttiga ingredienser. Lite onyttigare blir den vid servering eftersom vanliga tillbehör är socker och grädde.

Smaken? Testa om du vågar!

torsdag 21 april 2011

Introducing Pi

Imorse var björkarna skirt gröna. Det är officiellt vår men jag har haft vårkänslor i flera månader, tack vare Pi. Han har skymtat förbi i några inlägg men förtjänar en presentation eftersom han kommer skymta förbi i ytterligare många fler inlägg.

Pi är personen som utmanar mig, stöttar mig, tror på mig och ser rakt igenom mina fasader. Han är den enda personen som vet exakt hur borta jag är efter 29 timmar på en roddmaskin, som vet exakt hur långt han kan testa mina gränser med nya utmaningar, som alltid vet exakt vad han ska säga för att få mig att må som bäst och alltid säger det vid exakt rätt tillfälle. Han är löparen och träningsnörden som bytte gym så att vi ska kunna ses mer.

Han är personen som får mig att le fånigt stort och rodna fast han är flera mil bort.

onsdag 20 april 2011

Vinna över sig själv

"Ja... nej.... kanske ändå... nääää... eller ska jag ... nej. Definitivt nej! Det är för ljust ute, för många människor som kan se mig. Jag ser för fånig ut, det går för långsamt. Tänk om någon skrattar åt mig. Nej, det går bara inte. Jag kan helt enkelt inte ge mig ut på någon löprunda."

På väg hem från jobbet igår var jag min egen värsta fiende. Det var över en månad sedan jag körde någon sorts konditionsträning. Löpningen har jag inte ens tänkt på, det är ju inte direkt min favoritträning. Ändå stod det där i mitt träningsupplägg: Löpning. Ett tag funderade jag på att köra ett kort men tryggt roddpass istället.

Att utmana sig själv kan vara så många olika saker. För någon är utmaningen att köra en svensk klassiker, för någon annan är det att komma ut på en promenad några gånger per vecka. För mig handlar det just nu om att nu att vinna över mig själv för att komma ut i löpspåret.

Igår vann jag över mig själv. Det blev en kort, långsam runda. Men det blev i alla fall en runda.

Ibland kan jag vara lite hård, kantig och inte helt snäll mot mig själv.